En huvuduppgift för den svenska läkemedelskontrollen har allt sedan dess tillkomst varit att arbeta för att endast säkra och effektiva läkemedel
kommer till användning.
Denna uppgift tog officiellt sin början år 1663 i och med att Collegium Medicum inrättades. Genom denna sammanslutning påbörjades inspektioner och kontroller av apotek samt arbetet med att upprätta en svensk standard för läkemedelstillverkning, en s.k. farmakopé.
Den ökade tillgången på nya läkemedel under andra hälften av 1900-talet, och kanske mer än något annat Neurosedynkatastrofen i början på 60-talet, skärpte kraven på tillförlitlig information om läkemedel. Med de allt större kraven på vetenskaplig dokumentation och övervakning, blev behovet av en samordning och resursförstärkning av verksamheten uppenbar.
Socialstyrelsens läkemedelsavdelning bildades 1971 och flyttade till Uppsala 1976. Nu fanns alla de verksamheter samlade som utgör basen i en modern läkemedelskontroll, d.v.s. ger förutsättningar att kunna följa ett läkemedel genom hela dess livscykel - från utveckling över godkännande och användning till avregistrering.
På åttiotalet präglades arbetet i mångt och mycket av statens traditionella sätt att arbeta och resultatet blev att högen med väntande registreringsansökningar växte till nackdel för såväl läkemedelsindustrin som för läkare och patienter, vilka fick vänta länge på nya läkemedel.
År 1990 bildades därför en ny myndighet - Läkemedelsverket - och ett kraftfullt förändringsarbete påbörjades.
De nya arbetsformerna visade sig snabbt framgångsrika och inom några få år hade Läkemedelsverket utvecklats till en modern och effektiv myndighet som rankades bland de främsta i Europa.