Naturläkemedel
Definitionen av naturläkemedel ändrades i och med den lagstiftning som trädde i kraft den 1 maj 2006. Naturläkemedel är nu läkemedel vars verksamma beståndsdelar har ett naturligt ursprung utan att härröra från växtriket. De verksamma beståndsdelarna ska utgöras av djurdel, bakteriekultur, mineral, salt eller saltlösning och får inte vara alltför bearbetade. För produkter som härrör från växtriket gäller andra bestämmelser.
Naturläkemedel är receptfria och avsedda för egenvård vilket innebär att de skall användas vid enklare besvär som inte kräver läkarbehandling. Både krav på den aktiva beståndsdelen och på lämpligheten för egenvård måste enligt lag uppfyllas för ett godkännande som naturläkemedel.
För naturläkemedel krävs en god tillverkningskvalitet och godtagbar säkerhet. Dessutom skall det finnas undersökningar eller dokumentation som stöder att naturläkemedlet har avsedd effekt. Blanketten som används vid ansökan om godkännande för läkemedel skall även användas vid ansökan om godkännande av naturläkemedel.
Naturläkemedel som härrör från växtriket efter 1 maj 2006
Från och med 1 maj 2006 kommer alla naturläkemedel med ursprung i växtriket att klassas om från naturläkemedel till antingen traditionella växtbaserade läkemedel (TVBL) eller växtbaserade läkemedel (VBL). Ändringen är en följd av nytt regelverk som införts inom EU och som medfört ändringar i den svenska läkemedelslagstiftningen. Växtbaserade läkemedel särskiljs inte från konventionella läkemedel i den nya lagstiftningen, medan traditionella växtbaserade läkemedel följer ett eget regelverk – läs mer om detta under rubriken Traditionella växtbaserade läkemedel.