Läkemedelsverket har i samarbete med Referensgruppen för antiviral terapi (RAV) och inbjudna experter uppdaterat de tidigare behandlingsrekommendationerna för den årliga återkommande influensasjukdomen.
De nya rekommendationerna för behandling och förebyggande av influensa innehåller också ett avsnitt om pandemisk influensa och fågelinfluensa.
Antivirala läkemedel och vaccin
Följande antivirala läkemedel finns för närvarande godkända för den svenska marknaden:
- Tamiflu (oseltamivir)
- Relenza (zanamivir)
Båda dessa läkemedel är godkända för behandling av influensa A och B hos vuxna. Tamiflu är dessutom godkänt för behandling och profylax av barn och vuxna. Läkemedlen verkar genom att hämma enzymet neuraminidas hos influensa A- och B-virus, vilket leder till att frigörelsen av nybildade viruspartiklar från infekterade celler förhindras.
För att terapin ska ha effekt måste den påbörjas så snart som möjligt och senast inom 48 timmar efter symtomdebut. Vid profylax måste läkemedlet administreras under hela perioden när risk för influensaexposition föreligger (minst 6 veckor) eller innan skyddsnivå av vaccinet uppnåtts (ca 2 veckor).
Tamiflu är generellt sett inget alternativ till vaccination. För att förebygga årligen återkommande influensa är vaccination den viktigaste åtgärden. Eftersom influensavirus hela tiden förändras, måste vacciner produceras varje år anpassade till de aktuella stammarna. Mot pandemisk influensa finns således inte något vaccin i dagsläget. Detta kan inte utvecklas förrän pandemin är ett faktum och man vet vilken virusstam som skall ingå i vaccinet. Inte heller mot fågelinfluensa hos människa finns något godkänt vaccin.
Eftersom produktionen av ett vaccin inte kan påbörjas förrän viruset har identifierats kan en initial vaccinbrist förutses i händelse av en pandemi. I denna tidiga fas kommer de antivirala läkemedlen vara den enda virusspecifika åtgärden som finns tillgänglig.
Läkemedlens exakta roll i ett åtgärdsprogram vid en influensapandemi är idag svår att bedöma. Det vi i nuläget vet om de antivirala läkemedlens effektivitet är baserat på deras användning vid icke pandemisk influensa och huvudsakligen hos friska vuxna. I en pandemi kan sjukdomens förekomst, allvarlighetsgrad och riskgrupper vara annorlunda, vilket kan medföra förändrade rekommendationer om till exempel dosering. Vilken benägenhet pandemivirus har att utveckla resistens mot medlen under en massbehandling är inte heller känt.