Metacam injektionsvätska har erhållit godkännande för indikationen ”För lindring av post-operativ smärta i samband med mindre mjukdelskirurgiska ingrepp såsom kastration” hos gris.
Sammanfattning
Den nya indikationen avser engångsbehandling med samma dos (0,4 mg/kg kroppsvikt) som tidigare godkänts för behandling av ledlidanden och PPDS (postpartum dysgalactia syndrome) hos gris. Effekten stöds av en klinisk placebokontrollerad fältstudie inkluderande 150 stycken två till sju dagar gamla hangrisar som gavs antingen Metacam eller placebo 10–30 minuter före kirurgisk kastration enligt normal rutin. En tredje grupp bestående av 30 hangrisar utgjorde en negativ kontroll som inte behandlades med något läkemedel och inte kastrerades men som i övrigt hanterades som grisarna i de två andra grupperna. Primär effektmarkör var halten kortisol i blod 30 minuter efter kastration. Signifikant (p = 0,001) lägre kortisolnivåer sågs i Metacamgruppen (206 ± 104 ng/mL) jämfört med placebogruppen (276 ± 97 ng/mL). Kortisolhalten i den negativa kontrollen (63 ± 67 ng/mL) var signifikant (p = 0,001) lägre än Metacamgruppen.
Sekundär effektmarkör var smärtrelaterade beteendeförändringar under själva ingreppet samt det första dygnet efter ingreppet. Det var ingen skillnad mellan Metacamgruppen och placebogruppen i andelen grisar som uppvisade tecken på smärta under själva kastrationen vilket visar att behandlingen inte ger smärtlindring i samband med det kirurgiska ingreppet.
Tecken på smärta var dock signifikant lägre i Metacamgruppen jämfört med placebogruppen två timmar (p = 0,046) respektive fyra timmar (p = 0,037) efter ingreppet (Tabell I).
Tabell I. Fördelning av grisar enligt smärtrelaterade beteendeförändringar skattade på en 4-gradig skala där 4 markerar mest smärta.
|
Två timmar efter kastration: |
|
Grad av smärta |
0 |
1 |
≥ 2 |
|
Metacam (antal grisar) |
62 |
11 |
2 |
|
Placebo (antal grisar) |
51 |
15 |
9 |
|
Fyra timmar efter kastration: |
|
Grad av smärta |
0 |
≥ 1 |
|
|
Metacam (antal grisar) |
62 |
13 |
|
Placebo (antal grisar) |
51 |
24 |
Vid tidpunkterna 30 minuter, 1 timme och 24 timmar efter kastration sågs ingen skillnad i kliniska smärtsymtom mellan grupperna. Det noterades ingen skillnad mellan grupperna avseende viktökning fram till avvänjning eller tid för avläkning av operationssåret.
Inga dödsfall eller tecken på behandlingsrelaterade biverkningar noterades under studien.
Ytterligare stöd för effekt anfördes genom referens till tidigare publicerade undersökningar (1,2,3) i vilka totalt 188 hangrisar yngre än en vecka behandlats med en dos Metacam (0,4 mg/kg) strax före kastration. Resultaten motsvarade de som sågs i den ovan beskrivna studien genom att indirekt – via mätning av kortisol i plasma – indikera tecken på viss postoperativ smärtlindring framför allt under de första tre till fyra timmarna efter ingreppet.
Eftersom säkerheten vid administrering till grisar yngre än två dagar inte studerats och det kan förväntas att metabolismen av främmande substanser är annorlunda hos mycket unga djur ska av säkerhetsskäl en dag gamla grisar inte behandlas. Behandling av smågrisar medför administrering av mycket små volymer och för att uppnå effekt och god säkerhet är det viktigt att säkerställa korrekt dosering. För att uppnå bästa möjliga effekt ska behandlingen ges 30 minuter före ingreppet.
Läkemedelsverkets värdering
Detta är det första NSAID som godkänts för postoperativ smärtlindring av gris vid mindre mjukdelskirurgi. Behandlingen bedöms framför allt komma att användas i samband med kirurgisk kastration och det är av värde att grisar då kan erbjudas postoperativ smärtlindring, även om effekten bedöms vara tämligen begränsad. För att erhålla smärtlindring under ett kirurgiskt ingrepp krävs behandling med anestetikum.
Referenser:
1. EPAR (http://www.ema.europa.eu)
2.Langhoff R, Zöls S, Barz A, et al. EAAP meeting/PIGCAS integration seminar, Girona, Spain, 26–28.03.2008. Poster. Vortragsband:60–61.
3.Schulz C, Ritzmann M, Palzer A, et al. Berl Munch Tierärztl Wochenschr. 2007;120,177–83.
4.Zöls S, Ritzmann M, Heinritzi K. Berl Munch Tierärztl Wochenschr. 2006;119,183–96.