Uva-E (Taraxacum officinalis-maskros, Arctostaphylos uva-ursi-mjölon, Mentha piperita-pepparmynta)

Monografierna uppdateras inte efter publicering (se publiceringsdata). För aktuella listor över godkända produkter, se länkar under sök läkemedelsfakta.

Sammanfattning

Uva-E har godkänts som naturläkemedel på indikationen "Traditionellt använt för symtomlindring vid urinvägsinfektion som tillägg till annan behandling. Kontakta läkare före behandling". Godkännandet baseras på bibliografiska data som stöder traditionell användning av de aktiva beståndsdelarna vid urinvägsinfektion. Rekommenderad dos är 2-3 tabletter tre gånger dagligen i högst två veckor. Rekommenderas ej till barn <12 år. Produktspecifik dokumentation saknas.

Farmakologi och klinik

Taraxacum officinalis. Drogen beskrivs ha diuretisk effekt (1). Användningen vid urinvägsinfektion och som diuretikum finns beskriven i ett flertal referenshandböcker i farmakognosi (2, 3).

Arctostaphylos uva-ursi. Beskrivs i litteraturen ha antiseptisk effekt vid urinvägsinfektioner. Den huvudsakliga bakteriostatiska och antiseptiska effekten tillskrivs fria hydrokinoner som bildas från arbutin (4). Användningen mot urinvägsinfektioner samt som urinvägsantiseptikum finns beskriven i ett flertal handböcker (2, 4).

Mentha piperita. Används i Uva-E för att mildra de mag-tarmbesvär som kan uppkomma på grund av garvämnen i Arctostaphylos uva-ursi (5).

Säkerhet

Uva-E har sålts som naturmedel i Sverige sedan 1979 och som receptfritt läkemedel i Storbritannien sedan 1994. Cirka 80 000 patienter beräknas ha använt Uva-E. Rekommenderad behandlingstid är högst två veckor med uppehåll i en vecka inför eventuell förnyad användning. Biverkningar i form av irritationstillstånd i mag-tarmkanalen har rapporterats. Försiktighet bör, enligt handböcker, iakttas vid kända gallstensbesvär med anledning av innehållet av maskros.

Litteratur

1. Rácz-Kotilla E, Rácz G and Solomon A. Planta Medica 1974;26:212-7.
2. Fintelmann et al. Phytotherapie Manual, 1989.
3. British Herbal Pharmacopoeia 1976;1:197 och 199.
4. British Herbal Pharmacopoeia 1979;2:7.
5. Weiss RF. Herbal Medicine 1988:244-5.