Xefo (lornoxikam)

Sammanfattning

Xefo innehåller lornoxikam. Tidigare finns tabletter godkända och nu föreligger en beredningsform för parenteralt bruk. I studier vid postoperativ smärta visar sig doserna 8 och 16 mg vara effektiva. Effekten är jämförbar med den som uppnås med tramadol eller morfin. Förutsatt att de kontraindikationer som alltid gäller vid behandling med NSAID-preparat iakttas, är säkerheten vid den aktuella korttidsbehandlingen god.

Läkemedelsverkets värdering

Då peroral behandling inte kan ges vid lätt till måttlig smärta postoperativt är Xefo givet parenteralt ett behandlingsalternativ.

Verksam beståndsdel

Lornoxikam tillhör samma grupp av läkemedelssubstanser som piroxikam och tenoxikam och skiljer sig kemiskt från den senare endast genom sitt innehav av ett substituerat klor. Lornoxikam har låg löslighet i vatten vilket tagits hänsyn till vid valet av andra i beredningen ingående substanser.

Indikationer

Korttidsbehandling av lätt till måttlig smärta när oral administrering är olämplig, t ex efter dental kirurgi.

Klinik

Bakgrund

Xefo innehåller lornoxikam, ett antiinflammatoriskt medel av icke-steroid natur. Sedan 1996 finns Xefo godkänt i tablettform i styrkorna 4 mg och 8 mg. Indikationen för Xefo tabletter är: "Korttidsbehandling av mild till måttlig smärta i samband med extraartikulär inflammation. Rematoid artrit. Artros".

Lornoxikam tillhör samma grupp NSAID-preparat som piroxikam och tenoxikam men har en kortare halveringstid, 3-4 timmar.

Klinisk effekt

Vid utvärderingen av effekt vid postoperativ smärta har olika typer av skalor använts, såsom verbal rating scale (VRS), visual analogue scale (VAS), numeric rating scale (NRS). Vidare har använts total pain relief (TOTPAR) och sum of pain intensity difference (SPID).

I en dubbelblind placebokontrollerad, randomiserad studie inkluderades 400 patienter i sju behandlingsgrupper (1). Etthundrafyrtioåtta patienter fick ej behandling, flertalet på grund av att de ej hade någon smärta. Patienterna hade samtliga genomgått tandextraktion och behandlades med en enda dos postoperativt. Fyra dosnivåer av lornoxikam gavs, 4, 8, 16 eller 20 mg i.m. Jämförelse gjordes med morfin som gavs i dosen 10 eller 20 mg i.m. eller placebo. Lornoxikam i doserna 8, 16 och 20 mg visade jämförbar effekt med morfin 20 mg. Slutsatsen var att lornoxikam i doser över 4 mg var effektiva.

I en studie omfattande 76 patienter som opererats för främre korsbandsskada jämfördes effekten av lornoxikam med den av tramadol (2). Lornoxikam gavs i dosen 16 mg i.m. initialt, följt av 8 mg två gånger första dagen, därefter 8 mg i.m. tre gånger dagligen under två dagar. Motsvarande doser i tramadolgruppen var 100 mg i.m. tre gånger dagligen under tre dagar. Tiden i medeltal till ny dos var i lornoxikamgruppen sju timmar och i tramadolgruppen 5,45 timmar. Trettionio patienter behandlades med lornoxikam och 37 patienter med tramadol. Tjugo respektive 18 patienter bortföll i behandlingsgrupperna, framför allt på grund av trasiga ampuller. Ur effektsynpunkt är framför allt första dosen av intresse. Utvärderingen försvåras i viss mån av att patienterna i T-gruppen hade en högre smärtintensitet före behandlingen. Primär effektvariabel var TOTPAR 0-8 timmar och en statistiskt signifikant bättre effekt i lornoxikamgruppen kunde konstateras.

I en studie avseende smärtlindring efter operation för diskbråck inkluderades 96 patienter (2). Patienterna fick själva styra analgesin och fick högst 32 mg per dygn av lornoxikam eller högst 40 mg morfin. På grund av protokollsavvikelser kunde endast 79 patienter utvärderas. Sexton respektive 17 patienter avbröt behandlingen, vanligen beroende på dålig effekt (13 respektive nio). Medelvärdet för den kumulativa dosen var 19,79 i lornoxikamgruppen och 22,24 mg i morfingruppen. Bland de 38 patienter i lornoxikamgruppen som kunde utvärderas var medelvärdet för TOTPAR 0-24 timmar 31,61. Motsvarande värde för de 41 patienterna i morfingruppen var 28,9. Morfin hade en något snabbare insättande effekt.

Säkerhetsvärdering

Sammanlagt ingår 505 patienter i olika studier med parenteralt tillfört lornoxikam. Av dessa har 316 patienter ingått i studier avseende postoperativ smärta. I sammanlagt tre fall har allvarliga händelser rapporterats, lungemboli, leukopeni och parestesi. Lungemboli bedömdes snarast ha samband med grundsjukdomen, ischias, och patienten med parestesi visade sig ha en borreliainfektion. Leukopenin bedömdes däremot ha möjligt samband med lornoxikambehandlingen. Behandlingsavbrott skedde i nio fall. I sju av dessa bedömdes reaktionen ha samband med medicineringen och utgörs av andningssvårigheter, buksmärta, två fall av exantem, yrsel, dyspepsi och illamående med kräkning.

Bortsett från lokalreaktion vid injektionsstället, som uppträdde i 8,5%, rapporterades gastrointestinala besvär, framför allt buksmärta och dyspepsi. Därnäst uppträdde CNS-biverkningar, i lornoxikamgruppen hos 4,5%, i morfingruppen 47,6 och i tramadolgruppen 15,8. Motsvarande siffra bland de placebokontrollerade patienterna var 4,3%. Rutinlaboratorieprover har tagits på 270 patienter. Några oväntade avvikelser har inte noterats.

När de kontraindikationer som alltid gäller vid NSAID-behandling iakttas bedöms säkerheten vid den aktuella korttidsbehandlingen vara god.

Litteratur

1. Nørholt SE, Sindet-Pedersen S, Larsen U, Bang U, Ingerslev J, Nielsen O et al. Pain control after dental surgery: a double blind, randomised trial of lornoxicam versus morphine. Pain 1996;67:335-43.
2. Av tillverkaren tillhandahållen, ej publicerad dokumentation.