Teveten (eprosartan)

Sammanfattning

Teveten innehåller som aktiv substans eprosartan, som är en angiotensin II-receptorantagonist. Indikationen är essentiell hypertoni. I jämförande studier mot placebo noteras en blodtryckssänkande effekt av den storleksordning som kan förväntas av ett läkemedel av denna typ. I tre jämförande studier mot enalapril visades likvärdig effekt på det diastoliska blodtrycket i tre av dem och på det systoliska blodtrycket i två av dem. I en av studierna sänkte eprosartan det systoliska blodtrycket signifikant mer än enalapril. En sustained release-beredning av nifedipin sänkte blodtrycket mer än eprosartan.

Eprosartan gavs dock i de jämförande studierna mot aktiv substans i annan dosering än den godkända. Kombination med hydroklortiazid ger tilläggseffekt. Studier avseende effekt på vänsterkammarhypertrofi, morbiditet och mortalitet saknas. Biverkningsmässigt ses samma mönster och frekvens som vid placebobehandling.

Läkemedelsverkets värdering

Teveten är ytterligare en angiotensin II-receptorantagonist. Läkemedlet tillför intet nytt till den terapeutiska arsenalen.

Verksam beståndsdel

 
Eprosartan är en akiral molekyl och har låg vattenlöslighet (0,02 mg/ml).

Indikation

Essentiell hypertoni.

Klinik

Bakgrund

Eprosartan är den fjärde godkända angiotensin II-receptorantagonisten i Sverige.

Klinisk effekt

I kliniska studier har inkluderats 1 758 patienter. Studiedurationen var från fyra till 26 veckor. Sex av studierna (1-6) var jämförande studier mot placebo, tre mot enalapril (7-9), en mot nifedipin (10) och en med tillägg av hydroklortiazid (11). I alla studierna utom en jämförande studie mot enalapril inkluderades patienter med mild till måttlig hypertoni definierad som sittande diastoliskt blodtryck 95-114 mm Hg under en placebo-run-in-period på 4-6 veckor. I studien avseende svår hypertoni inkluderades patienter med diastoliskt blodtryck 115-125 mm Hg efter sex dagar utan behandling. Primär effektvariabel var i majoriteten av studierna genomsnittlig förändring av sittande diastoliskt blodtryck från basnivån.

Dostitreringsstudier

I dostitreringsstudierna fann man att 400 mg eprosartan per dygn var den lägsta dos som gav en kliniskt relevant effekt. I en konfirmerande placebokontrollerad studie (4) under åtta veckor, i vilken inkluderades 532 patienter, fann man att 200-400 mg eprosartan x 2 var signifikant effektivare än placebo avseende förändring i sittande diastoliskt och systoliskt blodtryck samt responsfrekvens. I en annan åttaveckorsstudie (n=364), jämfördes 400-1 200 mg eprosartan x 1 med placebo (5). Man fann att 600-1 200 mg gav signifikant sänkning av både systoliskt och diastoliskt blodtryck (Figur 1).

Figur 1. Effekt av eprosartan på sittande diastoliskt (SitDBT) och systoliskt (SitSBT) blodtryck
Skillnad mot placebo

Däremot fann man ingen signifikant skillnad avseende responsfrekvens jämfört med placebo (Figur 2).

Figur 2. Responsfrekvens vid behandling med placebo och eprosartan
Inga skillnader är signifikanta

 
I en dostitreringsstudie (n=291) jämfördes eprosartan givet en respektive två gånger dagligen i dygnsdoser från 400 till 800 mg med placebo (6). Patienter som ej sjönk i diastoliskt blodtryck till <90 mm Hg efter tre veckor på behandling med 400 mg eprosartan eller placebo per dygn gavs de följande tre veckorna 600 mg respektive placebo och om trycket ej normaliserats under denna tid höjdes dosen till 800 mg respektive placebo. Patienter som hade svarat på behandlingen fick fyra veckors fortsatt behandling. Vid titreringens slut hade ungefär 50% av patienterna i alla behandlingsarmarna titrerats till maximalt tillåten dos. Båda eprosartanarmarna var effektivare än placebo avseende genomsnittlig reduktion av sittande diastoliskt blodtryck. Det var ingen signifikant skillnad mellan de aktiva behandlingsgrupperna avseende denna eller andra blodtrycksmätningar utom en bättre effekt av x 2-dosering på sittande systoliskt blodtryck vid studiens slut.

I en 26-veckorsstudie (7) randomiserades 526 patienter till behandling med eprosartan 200-300 mg x 2 respektive enalapril 5-20 mg x 1. Hydroklortiazid kunde läggas till om det förelåg dålig blodtryckskontroll efter tre veckor. Primär effektvariabel var i denna studie frekvensen ihållande torrhosta, som i enalaprilgruppen var 5,4% och i eprosartangruppen 1,5%. Det förelåg ingen signifikant skillnad avseende sänkning av systoliskt eller diastoliskt blodtryck. I en annan studie (8) randomiserades ett fyrtiotal patienter till behandling med 300 mg eprosartan x 2, 20 mg enalapril x 1 respektive placebo. Patienterna hade tidigare reagerat med hosta vid behandling med enalapril. Primär endpoint var hosta. Incidensen hosta hos patienterna behandlade med enalapril, eprosartan och placebo var 20,5; 2,2 respektive 4,4%. Skillnaden i hostfrekvens mellan enalapril- och eprosartangrupperna var signifikant i de båda studierna. I en tredje jämförande studie (9) mot enalapril gavs eprosartan i dosen 200-400 mg x 2 och enalapril 10-40 mg x 1. Patienterna hade i denna studie svår hypertoni (diastoliskt blodtryck 115-125 mm Hg).

Behandlingsarmarna var inte välbalanserade, eftersom dubbelt så många patienter i enalaprilgruppen (13/59 respektive 7/59) hade sittande diastoliskt blodtryck >120 mm Hg. Ingen statistiskt signifikant skillnad mellan effekten på primär endpoint, diastoliskt blodtryck, noterades. Däremot sänktes sittande och stående systoliskt blodtryck signifikant mer i eprosartangruppen. Ingen skillnad i responsfrekvens förelåg. I eprosartangruppen gavs diuretikatillägg till 39% av patienterna och i enalaprilgruppen till 37%.

I en studie (10) jämfördes 200-300 mg eprosartan x 2 med en sustained release-beredning av nifedipin i dosen 60-90 mg x 1. Icke-responders erhöll därefter båda behandlingarna i kombination. Vid titreringens slut var nifedipin signifikant effektivare än eprosartan avseende sänkning av sittande diastoliskt blodtryck.

Kombinationsbehandling

Tillägg av hydroklortiazid i dosen 12,5-25 mg dagligen till eprosartanbehandling eller vice versa (11) undersöktes i ett antal studier. I allmänhet visade dessa studier en additiv effekt av de två läkemedlen. Kombinationen eprosartan och nifedipin (10) medförde också en ökad responsfrekvens.

Säkerhet

I den senast uppdaterade säkerhetsdatabasen har eprosartan givits till 2 367 patienter med hypertoni. Av dessa hade 364 behandlats i minst ett år, varav ingen i maximalt rekommenderad dos, 800 mg x 1. I de placebokontrollerade studierna observerades inga säkerställda biverkningar av behandlingen.

Litteratur

1-11. Av tillverkaren inlämnad, ej publicerad dokumentation.