Sporanox

Sammanfattning

Sporanox har godkänts för behandling av odlingsverifierade svampinfektioner i hud och naglar, då systembehandling anses nödvändig. Effekten synes ungefär likvärdig med den som uppnås med griseofulvinbehandling, men behandlingstiden är betydligt kortare. På grund av risken för leverbiverkningar bör s k leverprover kontrolleras vid kontinuerlig behandling över en månad.

Läkemedelsverkets värdering

Sporanox utgör ett behandlingsalternativ vid den aktuella indikationen. Användningen begränsas framför allt av potentiella allvarliga interaktionsproblem.

Sporanox, som innehåller itrakonazol som aktiv substans, finns tidigare godkänt för behandling av candidavaginit och invasiv aspergillos. Medlet är nu också godkänt för behandling av odlingsverifierad svampinfektion i hud och naglar, då systembehandling anses nödvändig. Den rekommenderade dosen är en kapsel, dvs 100 mg, dagligen i 15 dagar vid behandling av svampinfektioner i huden. Vid infektioner i handflator och fotsulor utsträcks behandlingen till 30 dagar. Vid nagelinfektioner ges två kapslar, dvs 200 mg, en gång dagligen i tre månader. Den optimala effekten uppnås först veckor-månader efter avslutad behandling av hud- respektive nagelinfektioner. Mätbara koncentrationer av itrakonazol kvarstår i flera månader i nagelkeratinet efter avslutad behandling.

I flera prövningar på patienter med odlingsverifierad nagelmykos har man kunnat konstatera att tre månaders behandling ger tillfredsställande svar. Längre behandlingstid tycks inte förbättra resultatet. Om en lägre dos hade varit möjlig vid fingernagelmykos är ej undersökt. Vid en jämförelse med mikonazolkräm, där drygt 1 000 patienter ingick, visade sig Sporanox ge ett betydligt bättre kliniskt resultat. Kliniskt läkta fingernaglar uppträdde i cirka 90% efter Sporanox, men bara i 26% efter lokalbehandling. Motsvarande siffror var cirka 70% respektive 30% för tånaglar. Däremot kunde inte någon skillnad uppmätas avseende mykologisk läkning i denna studie, där negativ svampodling i båda fallen uppmättes endast i cirka 25%. Efter ytterligare tre månaders uppföljning var motsvarande värden i Sporanoxgruppen cirka 80% och i mikonazolgruppen cirka 55%. Dessa resultat är emellertid osäkra, då studien avbröts i förtid.

Jämförande prövningar finns utförda mot griseofulvin, men då Sporanox givits i dosen 100 mg och behandlingstiden varit lång, upp till ett år, är det svårt att dra några säkra slutsatser om eventuella skillnader i behandlingsresultatet. Effekten av Sporanox förefaller dock vara åtminstone lika god som av griseofulvin.

Även vid indikationen svampinfektioner i huden har ett flertal studier utförts. Man har funnit att den dos och de behandlingstider som rekommenderas ger ett gott kliniskt svar. Högre dos och längre behandlingstid ger ej säkert bättre effekt. Däremot är det inte klart visat om en lägre dos skulle kunnat ge samma resultat. I placebokontrollerade studier på hudinfektioner har en signifikant skillnad såväl mykologiskt som kliniskt kunnat verifieras. Flera studier har utförts där effekten av Sporanox jämförts med griseofulvins, bland annat en multicenterstudie i Sverige där 84 patienter med framför allt trikofytoninfektioner behandlades. Sporanox i dosen 100 mg eller griseofulvin 500 mg gavs dagligen i sex veckor. Ingen mykologisk kontroll av läkningen skedde. Andelen kliniskt läkta och markant förbättrade var lika i grupperna, 60 respektive 65 %. Jämförande studier mot Lamisil (terbinafin) hade varit av värde, men finns ej utförda.

Underlaget för säkerhetsvärderingen är mycket omfattande. Utöver vanliga biverkningar som gastrointestinala besvär, huvudvärk och yrsel finns endokrin påverkan i form av menstruationsrubbningar beskrivet. Reversibel leverpåverkan förekommer, framför allt i form av transaminasstegringar. I de sällsynta fall symtomatisk leverpåverkan inträffat, har det vanligen skett efter mer än en månads behandling. Kontroll av s k leverprover rekommenderas en gång per månad vid längre tids behandling.

Itrakonazol hämmar enzymet cytokrom P-450 IIIA4. Samtidig behandling med cisaprid och terfenadin är kontraindicerad med hänsyn till risken för arytmier och i övrigt måste försiktighet iakttas vid samtidig behandling med läkemedel som metaboliseras via detta enzym. Se FASS, Preparatbeskrivning och Interaktionskapitel. Då risken för teratogen effekt inte kan uteslutas måste adekvat antikonception användas av kvinnor i fertil ålder.