Solarase (diklofenakhyaluronat)

Sammanfattning

Solarase är en topikal beredningsform av diklofenak, ett vanligt använt NSAID. Solarase är avsett för lokal behandling av aktiniska keratoser. Rekommenderad behandling är två dagliga applikationer under 2-3 månaders tid. Effekten är dokumenterad i placebokontrollerade studier. Utläkningsfrekvensen är 20-30% bättre jämfört med placebo. Bäst effekt sågs en månad efter avslutande av den längre behandlingstiden. Ett observandum är att lokala hudbiverkningar är mycket vanligt förekommande.

Läkemedelsverkets värdering

Solarase innebär en ny behandlingsform vid aktiniska keratoser. Den relativa effekten jämfört med utvärtes behandling med 5-fluorouracil är ej undersökt varför medlet tills vidare får betraktas som ett andrahandsmedel. Effekten av behandlingen på recidivfrekvens är ej visad.

Indikationer

För behandling av aktiniska keratoser.

Dosering

Appliceras lokalt två gånger dagligen i 2-3 månaders tid.

Klinik

Bakgrund

En aktinisk keratos är en benign cellatypi hos keratinocyterna och yttrar sig som en rodnad och lätt fjällande härd i regel lokaliserad till solbelysta hudpartier. Ofta finns multipla förändringar. Aktinisk keratos uppfattas idag som en solskada i äldre hud och kan innebära en viss ökad risk för malign omvandling till skivepitelcancer. Uppgifter om storleken av denna eventuella risk varierar dock mycket i publicerade studier alltifrån väsentligt mindre än 1% till uppåt 20-25%. Aktiniska keratoser kan vid behov lätt behandlas med olika former av kirurgisk teknik. Vid multipla lesioner kan dock lokalt 5-fluorouracil vara att föredra. Denna behandling anses ha hög effektivitet men medför i så gott som samtliga fall lokala hudbiverkningar av varierande allvarlighetsgrad.

Klinisk effekt

Systemisk absorption av topikalt applicerat diklofenak varierar mellan 1% och 12% beroende på valet av vehikel och hudstatus vid applikationstillfället. Rekommenderad mängd vid varje dostillfälle är 0,5 g (=en s k fingertoppsenhet, FTE) till en yta av 5 cm x 5 cm. Valet av dos förefaller vara ett godtyckligt beslut baserat på den mängd gel per cm2 som någorlunda lätt kan gnidas in till huden. Regelrätta dos-effektstudier saknas.

Effekten av topikal behandling med 3%-ig diklofenakgel av aktiniska keratoser har utvärderats hos 302 av 315 (195 + 120) inkluderade patienter i två pivotala vehikelkontrollerade multicenterstudier. Inklusionskriterium var fem eller fler aktiniska keratoser. Diagnosen baserades på klinisk värdering i den ena studien men kompletterades med en biopsiverifiering av en representativ lesion i den andra pivotala studien. Effekten värderades i båda studierna utifrån antalet patienter med fullständig förbättring enligt en 7-gradig skala samt avsaknad av primärlesioner. I den ena multicenterstudien (1) delades patienterna (n=195) upp i fyra grupper och behandlades antingen i 30 dagar eller 60 dagar samt följdes upp efter ytterligare 30 dagar utan behandling. Ingen signifikant skillnad i effekt kunde ses mellan gel med eller utan aktiv substans efter 30 eller 60 dagars behandling. Däremot sågs 30 dagar efter avslutad behandling 30% läkta patienter i gruppen som behandlats med diklofenakgel jämfört med 10% i den grupp som behandlades med gel (p< 0,05). I den andra multicenterstudien (2) behandlades alla patienter (n=120) i 90 dagar och utvärderades efter 30 dagar. Efter 90 dagars behandling sågs en utläkningsfrekvens på 40% i diklofenakgruppen jämfört med 20% i vehikelgruppen. En fortsatt förbättring sågs därefter enbart i den diklofenakbehandlade gruppen, där man en månad efter utsatt behandling uppnådde en utläkning hos cirka 50% av patienterna (p<0,001).

Säkerhetsvärdering

Hudbiverkningar rapporterades med en frekvens av cirka 80% i diklofenak-gruppen och 65-90% i kontrollgruppen hos de 315 patienterna som inkluderats i de två multicenterstudierna. De vanligaste hudbiverkningarna var klåda följd av lokal hudreaktion, rash, hudtorrhet och erytem. Fall av parestesier och hyperestesier finns också beskrivna. Flertalet hudreaktioner rapporterades som milda, men något fler svårare former av hudreaktioner som ledde till utsättande av behandling sågs i diklofenakgruppen jämfört med vehikelgruppen. Eksemreaktioner sågs också mer frekvent hos de diklofenakbehandlade patienterna. Huvuddelen av hudbiverkningarna försvann efter utsättandet av behandlingen.

Litteratur