Prevenar

Sammanfattning

Prevenar® är det första konjugerade pneumokockvaccinet som är effektivt hos små barn. Det är godkänt för aktiv immunisering mot invasiv pneumokocksjukdom orsakade av de sju serotyper som ingår i vaccinet (4, 6B, 9V, 14, 18C, 19F och 23F) hos barn under två år. Immunogenicitet av vaccinet studerades hos över 1 200 barn och ett signifikant antikroppssvar mot alla serotyperna observerades efter tre till fyra doser. Vaccinet visades inducera funktionella antikroppar och ett anamnestiskt antikroppssvar.

Över 18 000 amerikanska barn ingick i den så kallade Kaiser-Permanentestudien, som utvärderade effektiviteten och säkerheten av Prevenar. Skyddseffekten mot invasiv sjukdom orsakad av de vaccinspecifika serotyperna var 94% Intention to treat (ITT) och effekten mot bakteriemisk pneumoni uppmättes till 87%. I en finsk otitstudie omfattande 1 662 barn var skyddseffekten 54% (ITT) mot akut media otit orsakad av de vaccinspecifika serotyperna. En ökning av antalet öroninfektioner orsakad av icke-vaccin serotyper observerades dock och totaleffekten mot pneumokockotit beräknades till 34%. Skyddseffekten mot alla otiter, oavsett etiologi, estimerades till endast 6%.

Prevenar gavs i alla studier samtidigt med andra barnvacciner och inga kliniskt signifikanta interferenser i antikroppssvaret observerades. Biverkningarna var dock mer uttalade om helcellsvaccin mot kikhosta gavs samtidigt med Prevenar (feberfrekvens >40%), varför profylaktisk behandling med antipyretika rekommenderas vid sådana tillfällen. Vid co-administration av acellulärt kikhostvaccin rapporterades feber hos 15-21% av barnen. Säkerhetsprofilen i övrigt visade på lokalreaktioner som ökade något i frekvens vid boosterdosen och mer markant i äldre åldrar. Feberkramper rapporterades hos enstaka barn.

Läkemedelsverkets värdering

Prevenar är det första pneumokockvaccinet avsett för aktiv immunisering av barn <2 år mot invasiv sjukdom orsakad av de sju vaccinspecifika serotyperna. Skyddseffekten mot invasiv pneumokocksjukdom är mycket god i områden där de sju pneumokockserotyperna är dominerande. Vaccineffekten mot pneumoni och otit är begränsad. I Sverige har vaccinet en mycket låg täckning och Prevenar rekommenderas i vårt land till barn yngre än två år med särskilt hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom. Framtida 9- och 11-valenta vaccinerna kommer att vara bättre anpassade till den svenska serotypsepidemiologin.

Verksam beståndsdel

Prevenar är ett 7-valent vaccin som innehåller pneumokocksackarider från serotyperna 4, 6B, 9V, 14, 18C, 19F och 23F, var och en konjugerade till ett bärarprotein, som är en icke-toxisk difteritoxinmutant (CRM197), och adsorberade till aluminiumfosfat (0,5 mg). Varje vaccindos om 0,5 ml innehåller 2 mikrogram pneumokockpolysackarid vardera av alla serotyper utom 6B, för vilken innehållet är 4 mikrogram. Vaccinet innehåller inget konserveringsmedel.

Indikation

Prevenar är indicerat för aktiv immunisering av spädbarn och små barn från två månaders ålder till två års ålder, mot invasiv sjukdom (såsom bakteriemi, sepsis, meningit, bakteriemisk pneumoni) orsakade av Streptococcus pneumoniae, serotyperna 4, 6B, 9V, 14, 18C, 19F och 23F. Användningen av Prevenar ska bedömas på basis av officiella rekommendationer där hänsyn tas till variationen i förekomst av serotyper och sjukdomens betydelse i olika geografiska områden (se sektion 5.2 i produktresumén).

Vaccinet ges som intramuskulär injektion i en dos av 0,5 ml. Till barn under sex månader ges tre doser, den första vanligen vid två månaders ålder och med ett intervall om minst en månad mellan efterföljande doser. En boosterdos rekommenderas under det andra levnadsåret.

Till äldre ovaccinerade barn i åldern sju till elva månader rekommenderas två doser med ett intervall om minst en månad och med en tredje dos under det andra levnadsåret. För barn i åldern 12-23 månader rekommenderas två doser med ett intervall om minst två månader mellan doserna. Behovet av eventuell boosterdos efter dessa vaccinationsprogram har ej fastställts.

Klinik

Bakgrund

Infektioner med Streptococcus pneumoniae orsakar fortfarande en betydande mortalitet och morbiditet över hela världen, framför allt hos spädbarn/barn och hos äldre personer över 60 år. Varje år beräknas cirka 1 miljon barn <2 år dö till följd av pneumokocksjukdom, huvudsakligen i u-länderna. Pneumokocker är efter införandet av allmän vaccination mot Haemophilus influenzae typ B den vanligaste orsaken till bakteriell meningit och bakteriemi i barnaåren. Sjukdoms-spektrum vid pneumokockinfektioner varierar, från allvarlig invasiv sjukdom med sepsis och meningit till nedre luftvägsinfektioner med pneumoni och lindriga övre luftvägsinfektioner som akut mediaotit. Bärarskap av pneumokocker hos asymtomatiska barn är mycket vanligt och utgör en viktig smittkälla. Trots att antibiotikabehandling har reducerat mortalitet och morbiditet i pneumokockinfektioner, innebär den ökande incidensen av penicillinresistenta och multi-resistenta pneumokocker att terapiarsenalen alltmer begränsas. Det finns ett stort behov av ett säkert och effektivt pneumokockvaccin. Det tillgängliga 23-valenta vaccinerna (Pneumovax®, Pnu-Immune®, Vaccin mot pneumokockinfektioner SBL®) har en bred täckning, cirka 90% av de vanligaste förekommande pneumokockserotyperna, och är indicerade för grupper med hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom (det vill säga individer med anatomisk eller funktionell avsaknad av mjälten som till exempel vid sicklecellsanemi, och de med HIV-infektion, nefrotiskt syndrom och immundefekter) och för äldre personer >65 år. De innehåller renade kapselpolysackarider som inducerar ett T-cells oberoende svar, varför de ger ett otillräckligt immunsvar hos barn <2 år och ej heller inducerar ett immunologiskt minne. Det nya heptavalenta pneumokockvaccinet (Prevenar®) är, i analogi med Hib-vaccinet, framställt genom konjugering av polysackarider till en icke-toxisk mutant av difteri toxin (CRM197) via reduktiv aminering. Vaccinet inducerar därmed ett T-cells beroende immunsvar, vilket gör att det är immunogent hos barn ner till två månaders ålder och att det också ger upphov till ett immunologiskt minne.

Hittills har 90 olika pneumokockserotyper, och bland dem flera undergrupper (cirka 45 serogrupper), identifierats på basis av antigena olikheter i kapselpolysackariden. Den globala epidemiologin av pneumokockserotyper och deras roll som sjukdomsalstrare skiljer sig geografiskt såväl mellan kontinenter som mellan länder, men också mellan olika åldersgrupper. Prevalensen av individuella serotyper fluktuerar också över tiden. Emellertid är det ett begränsat antal serotyper som ansvarar för majoriteten av fallen med invasiv sjukdom. Serotyp 14 och serogrupperna 19 och 6 dominerar globalt, medan serotyp 1 och 5 är mer vanliga i u-länder och serogrupp 18 är vanlig i i-länder. Valet av de sju vaccinserotyperna, 4, 6B, 9V, 14, 18C, 19F och 23F, baserades på deras relativa distribution bland barn med allvarlig pneumokocksjukdom i USA. Prevenar beräknas täcka 80% av de serotyper som orsakar invasiv sjukdom i USA, medan motsvarande siffra i Europa (EU) och i u-länder i snitt ligger på 60-65% respektive 50%. Om korsprotektion mellan serogrupper medräknas uppskattas täckningen i EU vara 75%. Generellt täcker det 7-valenta vaccinet 80% av de antibiotikaresistenta pneumokockstammarna. För närvarande vidareutvecklas konjugerade pneumokockvaccin med bredare täckning, ett 9-valent (+ serotyp 1 och 5) och ett 11-valent (+ serotyp 3 och 7F), avsett att användas i vissa EU-länder och i u-länder.

I Sverige har studier visat på en ökande incidens (fyrfaldig) av invasiva pneumokockinfektioner under de senaste tio åren. Av de totalt cirka 1 200 isolat som rapporterats per år till SMI under senare år (1997-1999) har 3-6% härstammat från barn i åldern 0-15 år. Dominerande serotyper hos barn var typ 7F, 6B, 14, 23F (1). I en undersökning av 1 136 invasiva pneumokockisolat från 18 svenska mikrobiologiska laboratorier visades att distributionen av serotyperna fluktuerat över tiden (2). Det mest markanta var en trefaldig ökning av serotyp 14 (från 1987 till 1992) och en tiofaldig ökning av serotyp 1 (från 1992 till 1997). Hos barn visades täckningen mot invasiv pneumokockinfektion, av de i Prevenar ingående serotyperna, ha minskat med åren från 67% (1987) till 22% (1997), framför allt som en funktion av ökningen av serotyp 1. Motsvarande siffra (1997) för det 9-valenta vaccinet var 47% och för det 11-valenta vaccinet 61%. Det ska dock betonas att underlaget för dessa beräkningar är begränsat, endast totalt 70 isolat från barn analyserades, varav 40 från barn <2 år. För pneumokockisolat med nedsatt känslighet för penicillin har dock vaccinet en högre täckning (83%). Sverige har internationellt sett hittills haft låga nivåer av penicillinresistenta pneumokocker (<5% av alla kliniska isolat) dock med vissa regionala variationer.

Prevenar blev godkänt i USA 17 februari 2000 och rekommenderades då att inkluderas i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn <2 år. Vaccinet är där också godkänt (i motsats till EU) för äldre barn två till fem år och förordas i dessa åldersgrupper till de med hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom det vill säga barn med aspleni, sicklecellsanemi, HIV-infektion, immundefekter och barn med likvorläckage.

I EU bör 23-valenta polysackaridvacciner, liksom tidigare, användas till högriskbarn över två år. Till barn som fått Prevenar under spädbarnsåren rekommenderas ett intervall på minst åtta veckor förlöpa mellan vaccinering med konjugatvaccin och det 23-valenta vaccin.

Klinisk effekt

Det kliniska utvecklingsprogrammet för Prevenar, som var grunden för godkännandet, inkluderade en fas I-säkerhetsstudie hos vuxna och 12 immunogenicitetsstudier hos barn. Dessa studier evaluerade vaccindoser, olika vaccinationsscheman, samtidig administrering av andra barnvacciner, behov av boosterdos, konsistens mellan olika vaccinbatcher och immunogenicitet hos äldre barn. Skyddseffekten av Prevenar mot invasiv pneumokockinfektion och också mot otit och klinisk pneumoni undersöktes i en storskalig studie (Northern California Kaiser Permanente trial (NCKP)) mellan åren 1995 och 1998 omfattande nästan 38 000 barn. I en barnstudie, utförd i Finland, utvärderades effektiviteten av Prevenar mot akut mediaotit orsakad av de vaccin-specifika serotyperna. Kompletterande dokumentation bestod av interim/subgruppsanalyser av flera pågående studier och inkluderade undersökningar av äldre barn upp till nio års ålder.

Immunogenicitet

Tolv studier, varav nio dubbelblinda och tre öppna, utvärderade immunogeniciteten av det 7-valenta vaccinet. Majoriteten av barn fick tre doser vid två, fyra, sex månaders ålder, men också andra immuniseringsscheman såsom två, tre, fyra månader och tre, fyra, fem månader evaluerades i två respektive en studie. I vissa av studierna gavs en boosterdos under andra levnadsåret, i regel vid 12-15 månaders ålder. Över 1 200 barn ingick i dessa studier. Så kallad catch-up immunisering av barn i åldrarna sju till elva månader (2+1 dos) och 12-23 mån (2 doser) studerades också i uppföljningar av de barn som ingått i kontrollarmen i studierna. Andra barnvacciner gavs samtidigt med Prevenar och eventuell interferens mellan immunsvaret mot olika antigener undersöktes också.

Den arbiträra skyddsnivån av antikroppar sattes till 0,15 µg/ml baserat på resultat från Kaiser effektstudien. Den lägsta koncentrationen av antikroppar som ger ett skydd mot invasiv sjukdom har dock ej fastställts för någon av serotyperna.

Immunsvaret mot kapselpolysackariden undersöktes genom mätning av IgG antikroppar mot varje enskild pneumokockserotyp med ELISA teknik. Funktionella antikroppar mättes med ett opsonofagocytos test i ett begränsat antal serumprover (n=48). Antikroppssvaret (ELISA) presenterades som den geometriska medeltitern (GMT) efter tredje vaccindosen och som procent av antalet patienter som uppnådde specificerade antikroppsnivåer (>0,15 µg/ml och >0,50 µg/ml). I alla studier uppnådde >90% av de vaccinerade GMT >0,15 µg/ml efter primärimmuniseringen, således ett acceptabelt antikroppssvar. Den högsta antikroppsnivån sågs för serotyp 14, den lägsta för typ 4 och 9V. Den kinetiska antikroppsprofilen visades vara serotypsspecifik, men majoriteten av typerna hade den största titerökningen efter den andra dosen. Efter tredje dosen sjönk titrarna avsevärt, men vid boosterdosen vid 12-15 månaders ålder sågs ett anamnestiskt antikroppssvar tydande på ett immunologiskt minne. Äldre barn upp till två års ålder uppvisade ett liknande immunsvar, efter tre (sju till elva mån) respektive två doser (12-23 mån), som de yngre barnen efter primärvaccinering. Hos barn över två år utvärderades en endosregim, men endast begränsade data har redovisats, varför någon rekommendation inte kan ges i dessa åldersgrupper.

Andra samtidigt givna barnvacciner hade ingen signifikant påverkan på immunsvaret mot Prevenar. Vissa interaktioner med antikropssvaret mot andra vaccinantigener (DTaP, IPV) påvisades dock, men varierade mellan olika studier. En viss sänkning av antikroppar mot pertussis komponenter (FHA, pertactin och fimbriae) och mot polio typ 1 sågs, men den kliniska relevansen av dessa fynd är osäker. Ett förstärkt immunsvar mot Hib och difteri toxin observerades i vissa studier, sannolikt beroende på att samma bärarprotein (CRM197) ingår i både Prevenar och det samtidigt givna Hib-vaccinet. Kompatibilitet av samtidig administrering av Prevenar med de nya penta- och hexavalenta kombinationsvaccinerna har ej undersökts, men studier pågår.

Antikropssvaret hos barn med hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom, det vill säga barn som med anatomisk eller funktionell avsaknad av mjälten som till exempel vid sicklecellsanemi, och de med HIV-infektion, nefrotiskt syndrom och immundefekter, har ej dokumenterats.

Inga data finns på långtidsuppföljningar av immunsvaret, behov av eventuella påfyllnadsdoser eller på hur länge skyddseffekten kvarstår. Dokumentation om immunogenicitet av Prevenar i det svenska vaccinationsschemat (tre-fem-tolv månader) saknas, men en sådan studie pågår för närvarande i Sverige.

Effektivitet

Skyddseffekten av Prevenar utvärderades i en stor dubbelblind randomiserad fas III-studie i en multietnisk population från norra Kalifornien och innefattade 37 868 barn (3). Av patienterna fick 18 297 Prevenar och 18 941 ett kontrollvaccin (konjugatvaccin mot meningokock grupp C). Vaccinerna gavs i fyra doser i enlighet med ett standardschema vid två, fyra, sex och 12-15 månaders ålder. Skyddseffekten mot invasiv sjukdom orsakad av vaccinserotyperna (primär endpoint), mot klinisk pneumoni och mot klinisk akut mediaotit evaluerades liksom vaccinets säkerhet och tolerabilitet. En sekventiell design användes med en interimsanalys planerad när 17 fall av invasiv sjukdom hade inträffat. Studien avbröts då, men blindningen bibehölls så att skyddseffekten mot alla fall av invasiv sjukdom kunde bedömas under hela uppföljningsperioden fram till april 1999.

Vid tiden för interimsanalysen (augusti 1998) visades att alla 17 fall av invasiv pneumokock-sjukdom hade inträffat i kontrollgruppen. Vid uppföljningsperiodens slut tio månader senare hade totalt 40 fall av invasiv sjukdom orsakad av de vaccinspecifika serotyperna diagnostiserats, en i Prevenargruppen och 39 i kontrollgruppen, vilket resulterade i en skyddseffekt på 97,4% i PP populationen (95%CI: 84,8%, 99,9%). I ITT populationen hade tre fall respektive 49 fall av invasiv sjukdom identifierats vilket gav en protektionseffekt på 93,9% (95%CI: 81%, 98,8%). Av alla sjukdomsfall var majoriteten (93%) orsakad av vaccinserotyperna, varav de vanligaste var 19F, 14 och 18C. Skyddseffekten mot alla pneumokockserotyper uppskattades till 89,1% (95%CI: 74,7%, 96,2%) (ITT) med 55 fall i kontrollgruppen mot sex fall i 7VPnC gruppen.

Skyddseffekten mot bakteriemisk pneumoni orsakad av vaccinserotyperna var 87% (95%CI: 7, 99). Effektiviteten mot klinisk, ej odlingsverifierad, pneumoni estimerades också. Riskreduktionen var 11% för klinisk pneumoni, 33% (95%CI: 6, 52) för pneumoni med röntgenfynd och 73% (95%CI: 36, 90) för pneumoni med infiltrat. För klinisk otit noterades en 7%-ig reduktion (95%CI: 4, 10) och för förstagångsotiten en 5,4%-ig reduktion.

Effekten av Prevenar mot akut media otit evaluerades i en dubbelblind randomiserad finsk studie på 1 662 barn (4). Av patienterna fick 831 Prevenar och 831 hepatit B-vaccin. Vaccinerna gavs enligt samma schema som i Kaiserstudien. Vid diagnostiserad otit utfördes myringotomi med aspiration av mellanöresekret för bakterieodling. Pneumokocker orsakade 33% av alla otitfallen och diagnostiserades hos 271 barn i Prevenargruppen och 414 patienter i kontrollgruppen. Av dessa var 107 respektive 250 orsakade av de vaccinspecifika serotyperna. Den beräknade skyddseffekten mot otit orsakad av vaccinspecifik serotyp var 54% (95%CI: 44,67) (ITT). Signifikant effekt kunde påvisas mot serotyp 6B, 14 och 23F. Punktestimatet för vaccineffekten var högst för serotyp 6B (84%) och lägst för 19F (25%). Mot alla otiter oberoende av etiologi sågs en reduktionen av totala antalet episoder med endast 6% (95%CI:-4,16).

I den finska studien studerades också bärarskap av pneumokocker i nasopharynx vid 12 och 18 månaders ålder hos vaccingruppen. Vid 12 månader, vid tiden för booster, sågs inga effekter, medan däremot vid 18 månader en signifikant minskning av antalet bärare med vaccinspecifika serotyperna kunde påvisas, med en absolut skillnad på 6,7% (p<0,01), (16,2% versus 9,5%). Samtidigt hade dock NPH-bärarskapet av icke-vaccin serotyper ökat från 7,7% till 11,2%. En ökning på 34% av antalet otiter orsakade av icke-vaccin serotyper observerades även bland de vaccinerade, varför Prevenar minskade den totala incidensen av alla pneumokockotiter med 34%. Även preliminära resultat från en studie i Sydafrika av det 9-valenta vaccinet antyder att ett skifte av serotyper kan ske hos bärare som en följd av vaccineringen. Andra preliminära data antyder att herd immunitet bidrager till en reduktion av bärarfrekvensen av vaccinserotyper hos syskon till vaccinerade.

Säkerhet

Över 18 000 barn i åldrarna 6-18 månader har inkluderats i kontrollerade kliniska studier. Huvuddelen av säkerhetsdokumentationen härrör från Kaiserstudien, i vilken 17 066 barn fick 55 352 doser. Även hos äldre ovaccinerade barn upp till nio år har säkerheten av vaccinets evaluerats. I alla studier har Prevenar samadministrerats med de vacciner som rekommenderas i barn-vaccinationsprogrammet.

Lokala reaktioner vid injektionsstället och feber var de vanligast rapporterade biverkningarna.

Lokala reaktioner i form av erytem (12%), induration (12%) och ömhet (28%) rapporterades relativt frekvent. Mer kraftiga reaktioner förekom i varierande grad och var högst avseende ömhet som begränsade rörligheten i det injicerade benet (8%). Emellertid varierade antalet rapporterade biverkningar mycket mellan olika studier. I en finsk studie hade upp till 24% så kraftig ömhet att rörelseförmågan i det injicerade benet var påverkat. Incidensen av lokala biverkningar ökade ej nämnvärt vid upprepade doser. I samband med boosterdosen noterades dock en något ökad frekvens av signifikant ömhet (9,2%-18,5%). Barn som fick helcells pertussisvaccin i det motsatta låret rapporterade mer lokalreaktioner (2x) jämfört med Prevenar, medan motsatt tendens noterades i jämförelse med det acellulära pertussisvaccinet.

Hos äldre barn >2 år och särskilt för barn över tre till nio år rapporterades en oväntat hög frekvens av reaktioner vid injektionsstället. Speciellt gällde detta ömhet, som observerades hos 52-84% av vaccinerade. Smärta som inskränkte rörligheten i det injicerade benet observerades hos 21-39%.

Prevenar var mer reaktogent än kontrollvaccinet (meningokock grupp C vaccinet) avseende feber >38oC, med frekvenser varierande från 15% till 41% (feber >39oC 0-5,3%). Generellt i studierna var systembiverkningar som feber, oro och minskad aptit mer uttalade hos de som samtidigt vaccinerades med helcellsvaccin mot kikhosta. Särskilt gällde detta feber >38o C som förekom hos över 40% av barnen, medan hög feber >39o C sågs hos 3,3%. Profylaktisk antipyretika-behandling rekommenderas därför alltid vid samtidig administration av Prevenar och helcells- vaccinet mot kikhosta. Frekvensen systemreaktioner ökade ej med åldern. I Kaiserstudien hade man en speciell övervakning vad gäller kramper med eller utan feber. Åtta av över 17 000 immuniserade barn erfor feberkramper inom tre dagar efter vaccination med Prevenar, varav sex samtidigt hade fått helcellspertussisvaccin. Risken för kramper associerade med Prevenar (utan samtidig kikhostvaccinering) är svår att uppskatta, men kommer att monitoreras i uppföljningsstudier. Tolv dödsfall (fem plötslig spädbarnsdöd och sju övriga dödsfall) inträffade bland barn vaccinerade med Prevenar mot 21 i kontrollvaccingruppen (åtta plötslig spädbarnsdöd och 12 övriga dödsfall). Övriga dödsfall inkluderade orsaker som drunkning, olyckor och mord. Inget av dödsfallen bedömdes vara relaterade till vaccinationen.

Risk/nytta analys

Prevenar visades vara mycket effektivt mot invasiv pneumokockinfektion orsakad av de vaccinspecifika serotyperna i den storskaliga Kaiser-Permanentestudien, med en skyddseffekt på 94%. I den amerikanska studien orsakade vaccinserotyperna >90% av invasiv sjukdom, medan i den finska studien bara 66% av otiterna orsakades av dessa typer. Detta visar på skillnader i serotypsepidemiologin mellan kontinenterna och en reducerad skyddseffekt av Prevenar mot invasiv sjukdom kan förväntas inom EU. Effektiviteten av Prevenar mot klinisk röntgenverifierad pneumoni (33%), mot akut otit orsakad av vaccinserotyperna (54%) och mot all pneumokockorsakad otit (34%) var måttlig, varför risk/nytta balansen för dessa diagnoser anses negativ. Den totala reduktionen av alla akuta otiter oavsett etiologi var mycket begränsad (6%). Säkerhetsprofilen förefaller benign även om Prevenar var relativt reaktogent vad gäller feber. Lokalreaktioner vid injektionsstället var mer uttalat vid boosterdosen och i äldre åldrar. Säkerhetsuppföljningar efter godkännandet är mycket viktiga, när vaccinet som i USA användes generellt i hela barnpopulationen, för att upptäcka potentiella sällsynta allvarliga medicinska händelser.

I Sverige där det 7-valenta vaccinet förefaller ha en låg täckning av de pneumokockserotyper som orsakar invasiv sjukdom kan inkludering av Prevenar i det allmänna barnvaccinationsprogrammet ej för närvarande anses vara indicerat. Vaccinet kan rekommenderas för de barn <2 år som tillhör högriskgruppen, där alternativ idag saknas. Det 23-valenta polysackaridvaccinet rekommenderas som tidigare att användas för högriskbarn äldre än två år.

Ett potentiellt hot i framtiden utgör den ökning av otiter orsakad av icke-vaccin pneumokockserotyper som observerades i den finska studien. Liknande observationer har ej rapporterats avseende invasiv sjukdom i den pågående uppföljningen efter Kaiserstudien. Serotypsepidemiologin måste dock följas noggrant för att observera om en selektion av icke-vaccin serotyper och därmed eventuella förändringar av sjukdomsmönstret inträffar. Den naturliga fluktuationen av serotyper över tiden måste också övervakas lokalt eftersom större förändringar/skiften kan påverka vaccinets effektivitet.

Referenser

1. Eriksson M et al. Epidemiology of pneumococcal infections in Swedish children. Acta Paediatr Suppl 2000:89:35-9.
2. Henriques B. Streptococcus Pneumonia: Molecular epidemiology of isolates causing invasive disease and characterization of tolerance responses to lytic antibiotics. Akademisk Avhandling. Karolinska Institutet och Smittskyddsinstitutet 2000.
3. Balck S et al. Efficacy, safety and immunogenicity of heptavalent pneumococcal conjugate vaccine in children. Pediatr Infect Dis J 2000;19:187-95.
4. Eskola J et al. Efficacy of pneumococcal conjugate vaccine against acute otitis media. N Engl J Med 2001;344:403-9.