Omnicef (cefdinir)

Sammanfattning

Omnicef (cefdinir) är ett i raden av cefalosporiner med brett antibakteriellt spektrum och med relativt låg absorption ifrån tarmen. I kliniska studier har cefdinir jämförts med amoxicillin/klavulansyra, cefuroxim axetil, cefalexin, cefaklor och penicillin V vid nedre och övre luftvägsinfektioner, samt vid lättare hud- och mjukdelsinfektioner. I dessa studier har behandlingsresultatet för cefdinir varit väsentligen detsamma som för jämförelsesubstanserna.

Risken att utveckla antibiotikaassocierad diarré var 2,5 gånger större vid behandling med cefdinir än för cefuroxim axetil och cefalexin (men densamma för Spektramox). Denna risk är bland den högsta bland cefalosporinerna. Upp till en av sex patienter riskerar att insjukna i diarré av olika grad som resultat av behandling av en relativt lindrig sjukdom. Det är därför viktigt att göra en noggrann risk/benefit-bedömning innan behandling med cefdinir påbörjas.

Läkemedelsverkets värdering

Omnicef (cefdinir) är en i raden av bredspektrumcefalosporiner. Diarréfrekvensen har i kliniska studier varit bland den högsta bland cefalosporinantibiotika och risken att drabbas av antibiotikaassocierad diarré vid behandling är cirka en på sex. Cefdinir tillför intet nytt till antibiotikaarsenalen och användningen bör begränsas.

Verksam beståndsdel

Den aktiva beståndsdelen, cefdinir, är ett semisyntetiskt aminotioazol-oximinoderivat. Substansen har låg löslighet i vatten. Cefdinir har två asymmetriska kolatomer och föreligger som cis-isomer i preparatet.

Indikationer

För behandling i öppen vård för följande sjukdomstillstånd:
Samhällsförvärvad pneumoni, akut exacerbation av kronisk bronkit, recidiverande tonsillit orsakad av grupp A-streptokocker, akut maxillarsinuit, akut mediaotit, infektioner i hud- och mjukdelar såsom impetigo, erysipelas och sårinfektioner.

Klinik

Antibakteriellt spektrum

Liksom andra betalaktamantibiotika har cefdinir bactericid effekt och verkar genom inhibition av peptidoglykansyntesen. Cefdinir uppvisar en god stabilitet mot hydrolys av betalaktamaser. Cefdinir har god antibakteriell effekt mot Grampositiva och Gramnegativa bakterier såsom Streptococcus pyogenes, Staphylococcus aureus, penicillinkänsliga Streptococcus pneumoniae, Haemophilus influenzae och Moraxella catarrhalis. Cefdinir är inte aktivt mot enterokocker, meticillinkänsliga S. aureus, penicillinresistenta pneumokocker samt Pseudomonas species.

Klinisk effekt

Fas I-studier visade att doser mellan 400 till 800 mg gav serumkoncentrationer över MIC- värden för de vanligaste luftvägsbakterierna. I en dos-responsstudie inkluderande doserna 400, 600 och 800 mg såg man ingen skillnad av effekten mellan de olika doserna, men en ökning av biverkningar såsom diarré vid den högre dosen. Dosen 600 mg valdes därför i fortsatta studier.

Akut pneumoni

Effekten vid akut pneumoni har studerats i två jämförande multicenterstudier inkluderande 690 respektive 554 patienter med akut samhällsförvärvad pneumoni. Jämförelseantibiotika var cefaklor samt amoxycillin/klavulansyra. Dosen cefdinir var 300 mg x 2 i tio dagar. Den kliniska utläkningen var lika mellan cefdinir och cefaklor (81%), medan den var statistiskt signifikant bättre i gruppen som behandlades med amoxycillin/klavulansyra (80% respektive 89%). Den bakteriologiska utläkningen var lika mellan cefdinir och de båda jämförelseantibiotika.

Akut exacerbation av kronisk bronkit

I en jämförande multicenter dubbelblind studie med cefuroxim axetil undersöktes effekten av cefdinir 300 mg x 2 eller 600 mg x 1 hos 1 045 patienter med akut exacerbation av kronisk bronkit. Både den kliniska och bakteriologiska utläkningen var jämförbar mellan de två antibiotikaläkemedlen. Vid jämförelse mellan x 2- och x 1-dosering såg man en numeriskt men ej statistiskt signifikant bättre effekt med x 1-doseringen.

Akut tonsillit

I fyra studier (två bland vuxna och två bland barn) jämfördes cefdinir 300 mg x 2 och 600 mg x 1 med penicillin V vid akut tonsillit orsakad av grupp A-streptokocker. I två av studierna var behandlingstiden för cefdinir fem dagar, medan för penicillin V var den tio dagar. Cefdinir var statistiskt signifikant bättre än penicillin V både när det gäller klinisk utläkning och bakteriologisk eradikering vid tio dagars behandling. För fem dagars behandling var den kliniska och bakteriologiska utläkningen lika som för tio dagars behandling med penicillin V.

Akut maxillarsinuit

I tre undersökarblinda studier på 1 798 vuxna patienter med röntgenologisk och punktionsverifierad akut maxillarsinuit undersöktes effekten av cefdinir 300 mg x 2 och 600 mg x 1 med amoxycillin/klavulansyra i tio dagar. Den kliniska och bakteriologiska utläkningen var jämförbar mellan de olika behandlingsgrupperna.

Akut mediaotit

I två undersökarblindade multicenterstudier på barn mellan sex månader och tolv år undersöktes effekten av cefdinir jämfört med amoxycillin/klavulansyra vid akut mediaotit. Tympanocentes utfördes hos de flesta patienter i en studie utförd i USA. Dosen var 14 mg/kg/dag doserat antingen en eller två gånger per dag i tio dagar. Effekten (klinisk och bakteriologisk) var lika mellan de olika behandlingsgrupperna.

Hud- och mjukdelsinfektioner

Två kliniska studier har utförts på både vuxna och barn vid hud- och mjukdelsinfektioner där effekten av cefdinir 300 mg x 3 eller 600 mg x 1 jämförts med cefalexin i tio dagar. De flesta patienterna hade okomplicerade infektioner såsom impetigo, follikulit, paronychia etc. De dominerande bakterierna var S. aureus och grupp A-streptokocker. Den kliniska och bakteriologiska utläkningen var jämförbar mellan cefdinir och cefalexin för dosen 300 mg x 2 eller 14 mg/kg/dag givet som två doser i båda studierna.

Säkerhetsvärdering

I kliniska studier har mer än 6 000 patienter behandlats med cefdinir. Dessutom har cefdinir givits som cirka 41 miljoner behandlingar till barn efter registrering på den japanska marknaden.

Biverkningsspektrum liknar det för andra bredspektrumcefalosporiner med låg biotillgänglighet, dvs de gastrointestinala biverkningarna dominerar. I de kliniska studierna rapporterades diarré hos 17% av patienterna. Bland patienter med allvarliga biverkningar var diarré den vanligaste orsaken och Clostridium difficile-associerad enterokolit har rapporterats. Eftersom någon konsekvent undersökning av C. difficile inte utförts hos dessa patienter kan man inte utesluta att även andra orsaker till diarré än C. difficile förekom. Till FDA i USA har tre dödsfall orsakade av enterokolit efter behandling med cefdinir rapporterats.

Andra vanliga biverkningar är hudreaktioner, huvudvärk och vaginal candidos. Anafylaxi, fulminant hepatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys var bland de allvarliga biverkningarna som rapporterades från kliniska prövningar och i klinisk användning.

Varningar och försiktighet

Behandling med bredspektrumantibiotika som cefdinir förändrar den normala bakteriefloran i tarmen. Överväxt av Clostridium difficile kan vara förenad med diarré, kolit eller pseudomembranös enterokolit. Symtom kan uppträda under och efter behandling med cefdinir och kan variera från lätta till livshotande tillstånd. Vid institutionsvård, t ex sjukhus, vårdhem etc skall cefdinir inte användas, eftersom risken för spridning av C. difficile där är stor.

Litteratur

Av tillverkaren inlämnad, ej publicerad dokumentation.