Telmisartan är en ny angiotensin II-antagonist som godkänts på indikationen essentiell hypertoni. (Tryckt version: 1999;10(2)).
Sammanfattning
Telmisartan är en ny angiotensin II-antagonist som godkänts på indikationen essentiell hypertoni. Den blodtryckssänkande effekten är likvärdig med bland annat den av ACE-hämmare. Ingen direkt jämförelse har gjorts med annan A II-antagonist, men storleken av blodtryckssänkningen förefaller jämförbar med den av andra godkända A II-antagonister. Gastrointestinala biverkningar förekom oftare med telmisartan jämfört med placebo. Hos patienter med anamnes på gastrointestinal sjukdom bör därför andra blodtryckssänkande alternativ i första hand övervägas och om produkten används till denna patientgrupp rekommenderas att detta sker med försiktighet.
Läkemedelsverkets värdering
Telmisartan tillför inget nytt till den terapeutiska arsenalen för behandling av högt blodtryck. Läkemedlet bör på grund av risken för gastrointestinala biverkningar användas med försiktighet till patienter med anamnes på gastrointestinal sjukdom.
Verksam beståndsdel
Den aktiva beståndsdelen, telmisartan, har inget asymmetriskt kol. Substansen är i princip olöslig i vatten. I preparatet föreligger telmisartan, genom granulering med ett överskott av natriumhydroxid och meglumin, i joniserad form, vilket ger en god löslighet i vatten under fysiologiska pH-betingelser.
Indikationer
Behandling av essentiell hypertoni.
Dosering
Den rekommenderade dosen är 40 mg en gång dagligen. Vissa patienter kan ha effekt redan av en dagsdos på 20 mg. Hos patienter som inte uppnår avsedd blodtryckssänkning kan dosen telmisartan ökas till maximalt 80 mg en gång dagligen. Alternativt kan telmisartan användas i kombination med ett tiaziddiuretikum, t ex hydroklortiazid, som har visats ge en additiv blodtryckssänkande effekt tillsammans med telmisartan. Vid överväganden beträffande dosökning är det viktigt att komma ihåg att maximal antihypertensiv effekt vanligen uppnås 4-8 veckor efter initiering av behandlingen.
Nedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering krävs för patienter med mild till måttlig njurfunktionsnedsättning. Nedsatt leverfunktion: Hos patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion bör dosen ej överstiga 40 mg en gång dagligen.
Äldre: Ingen justering av dosen är nödvändig. Barn: Data avseende säkerhet och effekt vid behandling av barn och vuxna upp till 18 års ålder saknas.
Klinik
Klinisk effekt
4 441 patienter med hypertoni har inkluderats i de kliniska studierna. 2 969 har initialt behandlats med telmisartan i monoterapi (totalt har 3 445 behandlats med telmisartan, vilket innefattar kombinationsbehandling med hydroklortiazid och byte till telmisartan från annan terapi vid långtidsstudier), 396 patienter har erhållit placebo och 1 076 patienter har behandlats med aktiv kontroll (enalapril, atenolol, lisinopril, amlodipin och hydroklortiazid). Effekt/säkerhet med telmisartan vid essentiell hypertoni har dokumenterats i 13 randomiserade kontrollerade dubbelblinda studier. Sex studier inkluderade placebo och fem av dessa studier hade också en aktiv kontrollarm. Durationen av studierna var tolv veckor. I fyra andra studier jämfördes telmisartan med aktiv kontroll under längre tid (3-12 månader). Speciella patientgrupper såsom äldre och patienter med svår hypertoni ingick också i studieprogrammet. Inga jämförande studier med annan A II-antagonist ingick i dokumentationsmaterialet. Den antihypertensiva effekten av telmisartan var jämförbar med den av atenolol, lisinopril och enalapril.
Jämfört med placebo sågs en statistiskt signifikant blodtryckssänkning av följande magnitud (siffrorna anges med placeborespons avdragen):
- 20 mg 7/7 mm Hg
- 40 mg 11/8 mm Hg
- 80 mg 13/10 mm Hg
Samtliga resultat är statistisiskt signifikant skilda från placebo.
Responsfrekvens (definierat som en sänkning av det diastoliska blodtrycket med minst 10 mm Hg eller en sänkning av det diastoliska blodtrycket till 90 mm Hg eller lägre):
- Placebo 11%
- 20 mg 45%
- 40 mg 43%
- 80 mg 55%
Inga signifikanta skillnader förelåg mellan de aktivt behandlade grupperna.
Säkerhetsvärdering
Telmisartan har givits till 3 445 patienter. 1 400 har behandlats i sex månader och 415 har behandlats i ett år eller längre.
Jämfört med enalapril sågs en klart lägre frekvens av torrhosta. I de placebokontrollerade studierna sågs en ökad incidens av främst gastrointestinala biverkningar (diarré). Sålunda rapporterades diarré hos 2,8% i den telmisartanbehandlade gruppen jämfört med 1,6% i placebogruppen. Dyspepsi, illamående och buksmärtor sågs i 1-2% hos såväl placebo- som aktivt behandlade patienter. 27 patienter (0,8%) fick avbryta behandlingen med telmisartan på grund av gastrointestinala biverkningar (diarré, dyspepsi, illamående och buksmärtor). I hela det kliniska materialet noterades en incidens av gastrointestinala biverkningar på 6,0-8,5% hos patienter utan tidigare anamnes på gastrointestinala besvär, medan incidensen var klart högre (8,0-23,1%) hos patienter med tidigare anamnes på gastrointestinal sjukdom. Någon dosberoende gastrointestinal toxicitet kunde inte noteras. Däremot antyder data från långtidsstudierna att risken för gastrointestinala biverkningar ökar med expositionstiden.
Vidare rapporteras enstaka fall av gastrointestinala blödningar hos telmisartanbehandlade patienter. Melena sågs i sju fall (0,2%), ulcus duodeni i tre fall (0,1%), rektal blödning i två fall (0,1%). Dessutom rapporterades ett fall av ventrikelulcus, ett fall av blödande ventrikelulcus och ett fall av peptiskt ulcus. Inga gastrointestinala blödningar sågs i placebogruppen. Eftersom inte någon direkt jämförelse med annan angiotensin II-blockerare har redovisats är det i dagsläget ej möjligt att bedöma om telmisartan skiljer sig från andra A II-blockerare vad beträffar risken för gastrointestinala biverkningar. För att bättre kunna värdera denna risk har tillverkaren åtagit sig att genomföra en postmarketingstudie omfattande 10 000 nya patienter. Tills vidare rekommenderas försiktighet vid behandling av patienter med anamnes på gastrointestinal sjukdom.
Litteratur
1. Karlberg BE, Lins LE, Hermansson K. Efficacy and safety of telmisartan, a selective AT1 receptor antagonist, compared with enalapril in elderly patients with primary hypertension. J Hypertens 1999;17:293-302.
2. Lacourcière Y, Lenis J, Orchard R, Lewanchuk R, Houde M, Pesant Y et al. A comparison of the efficacy and duration of action of the angiotensin II receptor blocker telmisartan to amlodipine. Blood Press Monit 1999;3:295-302.
3. Av tillverkaren inlämnad, ej publicerad dokumentation.