Infanrix

Sammanfattning

Infanrix har i två omfattande och välgjorda kliniska prövningar visat sig ge ett gott skydd mot kikhosta. Biverkningarna uppträder mycket mer sällan och är mildare jämfört med efter helcellsvaccin, men vissa ovanligare biverkningar ses fortfarande efter Infanrix och andra komponentvacciner. Till exempel uppträder som en sällsynt biverkan s k hypoton hyporesponsiv episod (HHE) även med detta vaccin. Vaccinet ger också ett tillfredsställande skydd mot difteri och stelkramp.

Läkemedelsverkets värdering

Infanrix utgör ett efterlängtat tillskott, eftersom man nu har möjlighet att återinföra allmän vaccination av spädbarn mot kikhosta.

Läkemedelsform

En dos av preparatet innehåller som aktiva beståndsdelar tre acellulära pertussiskomponenter; pertussistoxoid 25 mikrogram, Filamentöst hemagglutinin 25 mikrogram och Pertactin 8 mikrogram, samt tetanustoxoid >40 IU och difteritoxoid >30 IU. Mängden av de senare två antigenen motsvarar 10 respektive 25 Lf (flockningsenheter).

De acellulära pertussisantigenen framställs genom odling av B. pertussis varifrån komponenterna extraheras, renas och detoxifieras. Difteri- och tetanustoxoiderna framställs genom odling av C. diphtheriae och C. tetani med påföljande inaktivering och rening.

De aktiva beståndsdelarna är adsorberade till aluminiumhydroxid. Inga substanser av humant ursprung används vid vaccinframställningen.

Klinik

I en prospektiv randomiserad dubbelblindstudie i Italien jämfördes effekten mot kikhosta av Infanrix med placebo (italienskt difteri-tetanusvaccin, DT) och ett amerikanskt helcellsvaccin. Dessutom ingick i en fjärde studiearm ett italienskt trekomponentvaccin. Samtliga testvacciner gavs som trippelvaccin, dvs de innehöll också difteri- och tetanusvaccin. Ungefär 15 000 barn vaccinerades vid cirka två, fyra och sex månaders ålder, dvs enligt ett schema som inte tillämpas här i Sverige. Drygt 4 500 barn fick något av de tre trippelvaccinerna, cirka 1 500 barn fick DT. Uppföljningen avseende effekt startade 30 dagar efter dos 3 och varade i medeltal i 17,2 månader. Mätt med de tidigare nämnda WHO-kriterierna visade sig vaccineffekten (V.E.) vara lika god, 84% (95% konfidensintervall 76-90) för Infanrix som för det italienska komponentvaccinet. Däremot hade helcellsvaccinet en oväntat dålig effekt, endast 36% (95% konfidensintervall 14-52). Biverkningar uppträdde mer sällan och var mindre uttalade när komponentvaccinerna gavs jämfört med helcellsvaccinet. Beträffande mer allvarliga biverkningar se Tabell 1.

Tabell 1. Antal barn i säkerhetsanalysen: 15 601
Allvarliga händelser inom 48 timmar

I ytterligare en prövning i Tyskland har effekten av Infanrix studerats. Detta är en sk hushållskontaktstudie som på många sätt skiljer sig från den tidigare refererade studien. Här har mer än 22 000 barn vaccinerats med Infanrix vid tre, fyra och fem månaders ålder. I denna studie uppmättes V.E. till 88,7% (95% konfidensintervall 76,6-94,6). I de studerade familjerna insjuknade sju av 112 vaccinerade barn, medan 96 av 173 ovaccinerade barn fick kikhosta. Biverkningarna var få och milda.

Man hyste länge en förhoppning om att de moderna komponentvaccinerna inte heller skulle ge upphov till mer ovanliga och ibland obehagliga reaktioner såsom ihållande, otröstlig gråt och hypotona hyporesponsiva episoder (HHE). Nyare data visar emellertid att dessa problem inte helt har kunnat elimineras. I den ännu pågående studien i Sverige (Stockholm 2), där tre komponentvacciner jämförs med ett helcellsvaccin, förekommer till exempel HHE i samtliga vaccinerade grupper. Även om Infanrix inte ingår i denna studie, finns ett mycket snarlikt tvåkomponentvaccin från samma tillverkare med, och allmänt kan sägas att även om reaktionen är sällsynt, har risken inte helt kunnat elimineras. Ingenting tyder på att sådana här reaktioner skulle ge bestående men.

I studier där Infanrix givits som boosterdos efter primärvaccin med samma vaccin har i cirka 2% av fallen stora, lokala svullnader uppträtt. I en studie från Italien, där vaccinet givits ungefär enligt svenskt schema till drygt 1 000 barn, har emellertid inte några sådana uttalade svullnader uppträtt efter tredje dosen. Behovet av boosterdos kommer att behöva studeras ytterligare och då får även frågan om stora lokalreaktioner belysas närmare.

Beträffande skyddet mot difteri och tetanus finns resultat redovisade framför allt från andra studier än de ovan refererade. 99,5-99,9% av barnen uppnår skyddande halter av antikroppar mot difteri och tetanus efter tre doser och Infanrix bedöms ge ett tillfredsställande skydd även mot dessa sjukdomar.

Data finns ännu inte tillgängliga beträffande samtidig administrering av andra barnvacciner, men sådana beräknas föreligga inom kort. Infanrix får inte blandas med andra vacciner i samma spruta på grund av risken för interferens.

Litteratur

Av tillverkare inlämnad, ej publicerad dokumentation.