Humalog (insulin lispro)

Sammanfattning

Humalog innehåller insulin lispro som är en analog till humant insulin. Humalog absorberas från subcutis betydligt snabbare än vanligt humant insulin vilket innebär att Humalog kan ges i omedelbar anslutning till måltid. I kliniska studier har visats effekter och säkerhetsprofil väsentligen jämförbara med vanligt humant insulin.

Läkemedelsverkets värdering

Möjligheten att ge insulin omedelbart i anslutning till måltid kan vara av värde för många patienter. En nackdel kan dock vara att patienter som dagtid behandlas enbart med snabbverkande reguljärt insulin kan behöva tillägg med ett medium- eller långverkande morgoninsulin vid omställning till Humalog eftersom detta insulin har en så kort verkningstid.

Verksam beståndsdel

Insulin lispro är en analog till humant insulin av rekombinant DNA-ursprung. Insulin lispro är identiskt med humant insulin avseende dess primära aminosyrasekvens bortsett från en omkastning av den naturliga prolin-lysinsekvensen på B-kedjan i position 28 och 29. Insulin lispro produceras från ett protein som uttrycks av en gen inkorporerad i K-12-stammen av Escherichia coli.

Indikationer

För behandling av patient med diabetes mellitus som fordrar insulin för bibehållande av normal glukoshomeostas. För initial stabilisering av diabetes mellitus.

Klinik

Bakgrund

Vid behandling av insulinberoende diabetes mellitus ges i allmänhet ett kortverkande insulinpreparat före måltid. En nackdel med hitintills tillgängliga preparat har varit att injektionen måste ges 30-45 minuter före måltid beroende på förhållandevis långsam absorption från subcutis. Humalog ges däremot i omedelbar anslutning till måltid (inom 0-15 minuter).

Klinisk effekt

I dokumentationen inför godkännandet av läkemedlet hade åtta kliniska studier omfattande nästan 3 000 patienter med diabetes mellitus inlämnats. Patienterna randomiserades till Humalog eller till Humulin R (lösligt RNA-humant insulin från Lilly). I alla studierna kombinerades en eller två dagliga doser långverkande insulin (NPH, Ultra Lente) med ett kortverkande insulin före varje måltid. I studierna användes en öppen design varvid Humulin R gavs 30-45 minuter före måltiden och Humalog omedelbart före. I fyra av studierna inkluderades typ 1 och i de övriga studierna typ 2 diabetes mellitus. Sex av studierna var parallellgruppsjämförelser med ett års duration. Två av dem utfördes på nydebuterade diabetiker. Två studier genomfördes med crossover-design. Alla studierna hade samma primära endpoints (HbA1C, fasteblodglukos och postprandialt blodglukos samt blodglukosstegring postprandialt och ett antal sekundära endpoints).

De två crossover-studierna var de största. I den ena inkluderades 1 008 patienter med typ 1-diabetes varav 960 patienter fullföljde de två behandlingsperioderna om tre månader. I den andra inkluderades 722 patienter med typ 2-diabetes varav 684 fullföljde. I båda dessa studier var postprandialt blodglukos efter en och två timmar signifikant lägre med Humalog än Humulin R. Likaledes var den postprandiala blodglukosstegringen vid en och två timmar signifikant lägre med Humalog än med Humulin R. I en studie var HbA1C signifikant lägre i Humaloggruppen än i Humulin R-gruppen men skillnaden var liten och mindre än skillnaden mellan grupperna vid baseline. Fasteblodglukos skilde sig inte åt. Även i några av de mindre studierna var postprandialt blodglukos respektive blodglukosstegring signifikant lägre med Humalog än med Humulin R.

Säkerhetsvärderingen bygger på ett material av 2 247 patienter som behandlats med Humalog och 2 265 behandlade med Humulin R. 961 av Humalogpatienterna behandlades mellan sex och tolv månader och 311 under ett år. Inga dödsfall relaterade till insulinbehandlingen förekom. Frekvensen hypoglykemi var signifikant lägre hos typ 1-diabetespatienter behandlade med Humalog än hos dem som behandlas med Humulin R, vilket även sågs i några studier med typ 2-diabetespatienter. Å andra sidan var hyperglykemi något vanligare med Humalog än med Humulin R.