Emconcor CHF (bisoprolol)

Sammanfattning

Emconcor CHF innehåller som aktiv substans bisoprolol, en selektiv beta 1-adrenoreceptorantagonist. Godkänd indikation är "Behandling av stabil kronisk måttlig till svår hjärtsvikt med nedsatt systolisk kammarfunktion". Sedan tidigare finns indikationen "Angina pectoris. Hypertoni" godkänd för Emconcor.

I den placebokontrollerade CIBIS II-studien inkluderades patienter med stabil måttlig till svår kronisk hjärtsvikt (huvudsakligen NYHA grad III) och nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion (ejektionsfraktion < 35%). Emconcor CHF som tillägg till konventionell behandling (ACE-hämmare, diuretika och hos cirka 50% av patienterna hjärtglykosider) resulterade i en signifikant absolut reduktion av total dödlighet (-5,5%) och sjukhusinläggningar (-5,6%) jämfört med placebo. Behandlingen inleddes på stabila, icke-sjukhusinlagda sviktpatienter med en låg insättningsdos (1,25 mg) och långsam titrering (under tolv veckor upp till maximalt 10 mg dagligen eller högsta tolererade dos). Insättning och upptitrering var förenat med få biverkningar jämfört med placebo. Drygt 50% av patienterna tolererade 10 mg dagligen och en behandlingseffekt tycks föreligga vid samtliga doser. Biverkningar under behandling av hjärtsvikt med Emconcor CHF är de som kan förväntas med en beta -blockare, såsom yrsel, bradykardi, hypotension och trötthet. Hjärtsvikt, andnöd och takykardi var vanligare i placebogruppen.

Läkemedelsverkets värdering

Emconcor CHF bedöms vara ett värdefullt tillägg till konventionell behandling av stabil måttlig till svår kronisk hjärtsvikt med nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion (EF < 35%) oavsett ischemisk eller icke-ischemisk genes.

Verksam beståndsdel

Den aktiva substansen i Emconcor CHF är bisoprololfumarat (2:1). Molekylen har en kiral atom och föreligger som racemat av de två isomererna. Bisoprololfumarat är mycket lättlösligt i vatten. Läkemedelsformen är konventionella filmdragerade tabletter från vilka läkemedlet snabbt frisätts och absorberas.

Indikationer

Behandling av stabil kronisk måttlig till svår hjärtsvikt med nedsatt systolisk kammarfunktion.

Klinik

Bakgrund

Emconcor CHF innehåller som aktiv substans den beta 1-selektiva adrenoreceptorantagonisten bisoprololfumarat, som tidigare godkänts för behandling av angina pectoris och hypertoni. Biotillgängligheten är cirka 90% efter peroral tillförsel och påverkas ej av födointag. Halveringstiden i plasma på 10-12 timmar ger 24 timmars effekt efter doseringen en gång per dag. Bisoprolol metaboliseras (50%) till inaktiva metaboliter i levern och utsöndras sedan via njurarna. Återstående 50% utsöndras oförändrade genom njurarna. Eftersom elimineringen sker till lika stor del via njurarna och levern behövs ingen dosjustering hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion. Hos patienter med kronisk hjärtsvikt är plasmanivåerna högre och halveringstiden längre än hos friska kontroller. Farmakokinetiken hos patienter med kronisk hjärtsvikt som dessutom har nedsatt lever- eller njurfunktion har ej studerats, men med långsam titrering och justering av dosen torde detta inte vara ett kliniskt problem.

Klinisk effekt

I den placebokontrollerade CIBIS II-studien (1) inkluderades drygt 2 600 patienter med stabil måttlig till svår kronisk hjärtsvikt, huvudsakligen NYHA grad III (83%), och nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion (ejektionsfraktion (EF) < 35%). Genomsnittlig behandlingstid var 1,3 år. Emconcor CHF (upp till 10 mg dagligen) som tillägg till konventionell behandling (ACE-hämmare, diuretika och hos cirka 50% av patienterna hjärtglykosider) resulterade i en signifikant 5,5%-ig absolut reduktion i primärt effektmått total dödlighet (11,8% mot 17,3%, relativ reduktion 34%). Detta motsvarar NNT (number needed to treat) =19. Signifikant minskning sågs i kardiovaskulär död, framför allt i plötslig död och i död av okänd orsak. En signifikant 5,6%-ig absolut reduktion sågs även i sjukhusinläggningar av alla orsaker (33,3% mot 38,9%, relativ reduktion 20%) jämfört med placebo, med en minskning i sjukhusinläggning på grund av svikt, ventrikeltakykardi/flimmer, bradykardi och hypotension.

Data indikerar en behandlingsvinst oavsett hjärtsviktens genes (ischemisk, icke-ischemisk), grad av svikt, vänsterkammarfunktion, kön, ålder och samtidig behandling med hjärtglykosider eller amiodaron. Drygt 50% av patienterna tolererade 10 mg dagligen och en behandlingseffekt tycks föreligga vid samtliga behandlingsdoser efter titreringsfasen.

Säkerhetsvärdering

Omkring 1 500 patienter med hjärtsvikt har behandlats med Emconcor CHF i kliniska prövningar. I CIBIS II inleddes behandlingen på stabila, icke-inlagda sviktpatienter med en låg insättningsdos (1,25 mg) följt av långsam titrering under elva veckor upp till den maximalt tolererade dosen (som högst 10 mg dagligen). Insättning och upptitrering var förenat med få biverkningar jämfört med placebo. Behandlingen utsattes hos 9,4% av patienterna i bisoprololgruppen jämfört med 6,9% i placebogruppen under insättning och titrering. Färre fall av sjukhusinläggning på grund av hjärtsvikt noterades i bisoprololgruppen under titreringsfasen.

Under studien utsattes behandlingen permanent hos 15% av patienterna i båda behandlingsgrupperna. Biverkningar under behandling av hjärtsvikt med Emconcor CHF är de som kan förväntas med en beta -blockare, såsom yrsel, bradykardi, hypotension och trötthet. Hjärtsvikt, andnöd och takykardi var vanligare i placebogruppen. Inget samband sågs mellan behandlingsdos efter titreringsfasen och förekomst av biverkningar. En signifikant ökning av stroke noterades i bisoprololgruppen (31 mot 16). Dessa fall kunde inte kopplas till bisoprololinducerad hypotoni, bradykardi eller konvertering från förmaksflimmer till sinusrytm. Incidensen av stroke i bisoprololgruppen var i samma storleksordning som den som noterats i andra jämförbara studier på sviktpatienter.

Litteratur

1. The Cardiac Insufficiency Bisoprolol Study II (CIBIS-II): a randomised trial. Lancet 1999;353(9146):9-13.