Docosanol (docosanol)

Sammanfattning

Docosanol kräm 10 % är ett nytt medel för utvärtes behandling av återkommande labial herpesinfektion. Det innehåller som aktiv substans den alifatiska alkoholen docosanol som inte ingår i något tidigare godkänt läkemedel. Exakt verkningsmekanism för antiviral effekt är okänd. I två placebokontrollerade multicenterstudier förkortades tiden till läkning med knappt en dag jämfört med placebo. Biverkningar förekommer sällan och absorptionen av aktiv substans är låg. Behandlingen ska inledas så snart symtom eller tecken på infektion uppträder för att uppnå effekt. Effekt och säkerhet för barn under 12 års ålder är ej studerat.

Läkemedelsverkets värdering

Docosanol är ett nytt utvärtes medel för behandling av labial herpes. Jämförande studier saknas men Docosanol förefaller ge en måttlig förkortning av läkningstiden som är jämförbar med tidigare godkända utvärtes produkter. Säkerhetsprofilen är gynnsam.

Verksam beståndsdel

Docosanol är en långkedjig alifatisk alkohol med följande strukturformel:
CH3-(CH2)20-CH2OH

Indikationer

Behandling i ett tidigt skede (prodromalfas eller erytemfas) av labial herpes simplexinfektion (munsår) hos immunkompetenta patienter.

Dosering

Krämen appliceras på munsåret fem gånger per dag med cirka tre timmars intervall. Behandlingen inleds så snart som möjligt efter symtomdebut och pågår tills läkning uppnås, vanligen fyra till sex dagar eller i maximalt tio dagar.

Klinik

Bakgrund
Herpes labialis är en mycket vanlig infektion och Docosanol är den tredje godkända produkten för utvärtes behandling av denna åkomma.

Klinisk effekt
Två registreringsgrundande studier med identisk studiedesign har utförts vid 21 kliniker i USA. Studierna var randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade, parallellgruppstudier med behandling initierad av kliniska fynd. Vuxna patienter som de senaste 12 timmarna uppvisat symtom (prodrom eller erytem) tydande på en återkommande labial herpes simplexinfektion inkluderades. Totalt randomiserades 743 patienter, 373 till docosanol och 370 till placebo. Studiemedicineringen applicerades fem gånger per dag tills tidiga symtom avklingade, eller för perioder som övergick till vesikel- eller senare stadier, tills komplett läkning uppnåddes, i maximalt tio dagar. Primär effektvariabel var tid till läkning definierat som tid från initiering av behandling tills dess alla symtom och tecken på infektion försvunnit. Sekundära effektvariabler inkluderade olika kombinationer av subjektiva och kliniska symtom. Tjugotvå patienter (3 %, nio i docosanolgruppen och 13 i placebogruppen) avbröt studien. Under behandlingsperioden på tio dagar hade 90 % av patienterna i båda behandlingsgrupperna uppnått läkning. Mediantiden till läkning förkortades med knappt en dag i docosanolgruppen jämfört med placebogruppen (4,1 vs. 4,8 dagar, p=0,008).

Statistiskt signifikanta effekter till docosanols fördel påvisades även för vissa sekundära effektvariabler såsom tid till smärtfrihet och frihet från övriga symtom (brännande känsla, klåda, sveda) men skillnaderna i mediantid var små. Av dessa studier samt tidigare studier, i vilka behandling påbörjades även i sena skeden av infektionsförloppet och skillnad mot placebo ej kunde påvisas, framgår tydligt att tidigt insatt behandling (i prodrom- eller erytemstadiet) är av vikt för att uppnå effekt.

Farmakodynamik och Farmakokinetik

Docosanol är en substans som förekommer endogent samt i vissa födoämnen. Den exakta verkningsmekanismen för antiviral effekt är inte känd. Studier in vitro tyder på att docosanol påverkar fusionen mellan virus och värdcellens plasmamembran och därmed förhindrar intracellulärt upptag och replikation av virus. In vitro-studier har visat att docosanolbehandlade celler motstår infektion med virus med lipidhölje såsom HSV-1, men ingen effekt har påvisats mot virus utan lipidhölje. Då verkningsmekanismen inte är känd är det svårt att förutsäga risken för resistensutveckling. Absorptionen av docosanol genom huden är låg.

Säkerhetsvärdering

Säkerhetsprofilen för docosanol kräm är acceptabel och i de kliniska studierna har biverkningar rapporterats i ungefär samma utsträckning för docosanolbehandlade patienter som för placebobehandlade. Rapporterade biverkningar var huvudvärk (cirka 10 % i båda grupper) samt biverkningar på applikationsstället (2-3 %). Substansen förekommer endogent samt i olika födoämnen och absorptionen genom huden är låg. Användning i USA under cirka två års tid har inte påvisat några kända säkerhetsproblem. Med tanke på den låga systemexponeringen kan docosanol användas även hos gravida och ammande kvinnor.

Litteratur

Av företaget insänd dokumentation.