Di-Te-Kik

Sammanfattning

Di-Te-Kik har i en välgjord klinisk prövning visat sig ge ett gott skydd mot kikhosta. Hittills har allvarliga biverkningar inte konstaterats, men fortsatt observans är angelägen. Lokala biverkningar är något vanligare än efter rent DT-vaccin, medan feber tycks förekomma i samma utsträckning. Vaccinet ger också ett gott skydd mot difteri och stelkramp.

Läkemedelsverkets värdering

Liksom de tidigare godkända DTP-vaccinerna utgör Di-Te-Kik ett efterlängtat tillskott. Allmän vaccination mot kikhosta har nu kunnat starta.

Verksam beståndsdel

Difteri- och tetanustoxiner, erhållna från kulturer av Corynebacterium diphtheriae och Clostridium tetani är renade och detoxifierade. Pertussistoxin erhållet från odling av Bordetella pertussis är renat och detoxifierat. Alla tre toxoiderna är adsorberade till aluminiumhydroxid. Inga substanser av humant ursprung används vid vaccintillverkningen.

Indikationer

Vaccination av barn mot difteri, stelkramp och kikhosta.

Klinik

Vaccinet Di-Te-Kik, innehåller PT, dvs det är ett monokomponent pertussisvaccin, samt difteri och tetanustoxoid. Det har prövats i en studie i Göteborg, där drygt 3 000 spädbarn ingick. Hälften fick Di-Te-Kik, hälften DT vid tre, fem och tolv månaders ålder, dvs enligt det vaccinationsschema som tillämpas i Sverige. Injektionerna gavs subkutant till skillnad från vad som skett i de andra, tidigare refererade kikhostevaccinstudierna. Den skyddseffekt som uppmättes enligt WHO-kriterier, 71% (95% konfidensintervall 62-78%), är lägre än för de vacciner som nyligen godkänts. Det är emellertid inte möjligt att direkt jämföra resultat från olika studier, även om dessa är utförda på ett relativt likartat sätt. Den bedömning som gjorts är att vaccinernas effekt avseende skydd mot kikhosta är ungefär likvärdig. Vid en allmänt genomförd vaccination bedöms effektiviteten vara hög. Flera studier har utförts med avseende på immunogenicitet, både vid primär vaccination och när vaccinet ges som boosterdos. Vaccinet inducerar ett mycket gott PT-svar mätt med ELISA eller neutralisationstest.

I samtliga studier där Di-Te-Kik-vaccinet givits har även antikroppar mot difteri och stelkramp analyserats. I den jämförande studien finner man tecken till en klar interferens med PT-komponenten på så sätt att antikroppssvaren mot difteri och stelkramp blir lägre i närvaro av pertussisvaccinet jämfört med när samma rena DT ges. Detta utgör emellertid inget praktiskt problem, eftersom, som framgår av Tabell I, antikroppssvaret mot D och T ändå är mycket gott.

Tabell I. Immunogenicitet (gemometric mean, range) för difteri och tetanus

Samtliga barn hade Dt och Tt >0,1 IU/ml.

Den placebokontrollerade studien i Göteborg är inte tillräckligt stor för att man med säkerhet skall kunna bedöma risken för mer ovanliga biverkningar, men ytterligare data finns tillgängliga. Lokala reaktioner förekommer något oftare än efter rent DT, medan feber uppträder i samma utsträckning (se Tabell II).
Reaktionerna ökar något för varje dos. När vaccinet givits intramuskulärt, vilket skett i studier utförda i USA, är de lokala reaktionerna mer sällan förekommande.

Tabell II.

I hittills slutrapporterade studier, där mer än 3 000 spädbarn vaccinerats, har inte något fall av HHE (hypotone hyporesponsive episode), afebrilt krampanfall eller annan händelse som utgör kontraindikation för fortsatt vaccination uppträtt. Inte heller i nu pågående studier, där drygt 20 000 barn hunnit inkluderas, har någon sådan allvarlig händelse inträffat. Fortsatt noggrann observans är emellertid nödvändig. Som påpekades i nr 1:96 av Information från Läkemedelsverket skall samtliga biverkningar, utom de som betecknas som "vanliga" i katalogtexten, anmälas på sedvanligt sätt till Läkemedelsverket.

Litteratur

1. Trollfors B, Taranger J, Lagergård T, Lind L, Sundh V et al. A placebo-controlled trial of a pertussis-toxoid vaccine. N Eng J 1995;33:1045-1050.
2. Av tillverkaren tillhandahållen, ej publicerad dokumentation.