Betaferon (interferon beta-1b) - utökad indikation

Sammanfattning

Betaferon innehåller som aktiv beståndsdel interferon beta-1b och är sedan tidigare godkänt för behandling av skovvis förlöpande multipel skleros (MS). Betaferon har nu även godkänts för behandling av sekundär progressiv MS. I en jämförande studie mot placebo har Betaferon visats ge en statistiskt signifikant fördröjning av tiden till progress av sjukdomen och tiden till behov av rullstol. Frekvensen av kliniska skov minskade med cirka 30% i Betaferongruppen. Endast patienter med vissa grader av handikapp inkluderades i studien, medan t ex patienter med lindrig sjukdomsform och patienter som inte kan gå ej inkluderades. Biverkningsmässigt dominerade liksom i tidigare studier influensaliknande symtom och lokala injektionsreaktioner.

Läkemedelsverkets värdering

Betaferon är sedan tidigare godkänt för behandling av skovvis förlöpande MS. Betaferon är det första av interferonpreparaten där effekt nu visats även vid sekundär progressiv MS. Behandlingseffekt har ej visats för längre tid än två år med begränsade data för upp till tre år.

Utökad indikation

Betaferon är indicerat för behandling av skovvis förlöpande och sekundär progressiv multipel skleros (MS).

Klinik

Betaferon godkändes 1995 för reduktion av frekvens och svårighetsgrad av kliniska skov hos ambulanta patienter (dvs patienter som kan gå utan hjälp) med den skovvis förlöpande formen av MS. Nu har indikationen för behandling med Betaferon utvidgats till att även innefatta den sekundärt progressiva formen av MS.
MS-sjukdomen kan ha varierande kliniska manifestationer. Hos 10-15% av patienterna har sjukdomen redan från början en kronisk progredierande karaktär (primär progressiv MS). Hos de flesta patienterna uppträder dock sjukdomen inledningsvis i avgränsade attacker, skov, som ger ett temporärt funktionsbortfall med senare återkomst av funktion (skovvis förlöpande MS). Majoriteten av patienter med skovvis förlöpande MS utvecklar så småningom en gradvis tilltagande funktionsnedsättning som delvis beror på en kumulativ effekt av många genomgångna skov med ofullständig tillbakagång, men som också beror på en smygande, kontinuerlig försämring. Denna form av MS benämns sekundär progressiv MS.

Den utvidgade indikationen baseras på data från en interimsanalys av en multicenterstudie av 718 patienter med sekundär progressiv MS (1). Patienterna behandlades med 8 miljoner IE Betaferon subkutant varannan dag. Studiens planerade duration var tre år, med en prospektivt planerad interimsanalys efter att alla patienter hade behandlats i minst två år. För att inkluderas i studien skulle patienterna sedan minst sex månader ha gått in i den sekundärt progressiva formen av MS efter ett initialt skovvis förlopp. Vid inklusion i denna studie skulle graden av handikapp vara 3,0 till 6,5 enligt EDSS-skalan (2) vilket innebär att patienter med lindrig sjukdomsform och patienter som inte kan gå ej inkluderades [EDSS = Expanded Disability Status Scale är en skala från 0 (ingen funktionsnedsättning) till 10 (död). Vid EDSS 6,0 kan patienten gå 100 m med stöd av en krycka, och vid EDSS 7,0 är patienten rullstolsbunden]. Patienter som inkluderades i studien skulle ha aktiv sjukdom, vilket definierades som två eller fler skov, eller en ökning av EDSS med 1 poäng, under den närmast föregående tvåårsperioden. Primär effektvariabel var tiden till progress (progress skulle föreligga även vid undersökning efter tre månader) av 1 poäng på EDSS-skalan (0,5 poängs ökning om patienten hade utgångsvärde 6,0 eller 6,5). Bland de sekundära effektvariablerna var andel av patienterna med progress, tid till dess patienten blev rullstolsbunden, och skov (antal skov/år, tid till skov, skovens svårighetsgrad, andel av patienterna som fick skov).

För den primära effektvariabeln sågs en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna till fördel för Betaferongruppen. Av patienterna i placebogruppen försämrades 49,8% enligt kriteriet jämfört med 38,9% i Betaferongruppen. Av nedanstående tabeller framgår andelen patienter som haft progress av sjukdomen eller som blivit rullstolsbundna efter ett respektive två års behandling.

Patienter (kumulativt i %) med konstaterad progress av sjukdomen

Patienter (kumulativt i %) som blivit rullstolsbundna

Patienter med sekundär progressiv MS som behandlades med Betaferon fick cirka 30% minskad frekvens av kliniska skov, men skovens längd påverkades inte. Biverkningsmässigt dominerade liksom i tidigare studier med Betaferon influensaliknande symtom och lokala injektionsreaktioner.

Litteratur

1. Kappos L et al. European Study Group on Interferon beta-1b in Secondary Progressive MS. Placebo-controlled multicentre randomised trial of interferon beta-1b in treatment of secondary progressive multiple sclerosis. Lancet 1998;352:1491-7.
2. Kurtzke JF. Rating neurologic impairment in multiple sclerosis: an expanded disability status scale (EDSS). Neurology 1983;33:1444-52.