Atrovent Nasal (ipratropriumbromid)
Atrovent Nasal är en ny beredningsform av ipratropiumbromid för behandling av rinnsnuva vid allergisk och icke-allergisk perenn rinit. (Tryckt version: 1996;7(3)).
Sammanfattning
Atrovent Nasal är en ny beredningsform av ipratropiumbromid för behandling av rinnsnuva vid allergisk och icke-allergisk perenn rinit. I placebokontrollerade studier har en måttlig men statistiskt signifikant effekt kunnat uppmätas. Systembiverkningar kan inte uteslutas, men biverkningar uppträder främst i form av lokala symtom i näsan.
Läkemedelsverkets värdering
För patienter med besvärlig rinnsnuva som ett symtom vid allergisk eller icke-allergisk perenn rinit utgör Atrovent Nasal ett tillskott, men symtomfrihet kan inte förväntas.
Atrovent Nasal spray innehåller ipratropiumbromid i en freonfri isoton vattenlösning som administreras via en manuell dospump. Varje spraydos levererar 21 µg i näsborren. Atrovent Nasal är avsett för symtomatisk behandling vid allergisk eller icke-allergisk perenn rinit. Tidigare finns Atrovent godkänt som bronkdilaterande medel för behandling vid kroniskt obstruktiva lungsjukdomar, t ex kronisk bronkit och bronkialastma.
Rinorré kan utgöra ett ibland dominerande problem för vissa patienter vid såväl allergisk som icke-allergisk perenn rinit. Antihistaminer ger inte alltid tillräcklig lindring av dessa symtom hos allergiska patienter och hos icke-allergiska har antihistaminer liten effekt. Då inte alla dessa patienter svarar på topikalt använda glukokortikoider finns behov av ett alternativ.
I experimentella studier inhiberas metakolininducerad hypersekretion av ipatropiumbromid. Något säkert dos-respons-förhållande kunde inte ses vid lägre doser, men med dosen 168 µg sågs en statistiskt säkerställd skillnad beträffande sekretionshämningen. Samtliga placebokontrollerade kliniska studier har varit dubbelblinda och randomiserade med en duration av fyra eller åtta veckor.
Pi-Studierna, som utfördes på såväl allergiska som icke-allergiska patienter, visade samstämmiga resultat med en statisktiskt signifikant minskning av rinnsnuvans intensitet och varaktighet. I medeltal var symtomreduktionen från utgångsvärdet 30% i behandlingsgrupperna och 20% i placebogrupperna, dvs en måttligt uttalad effekt. Någon statistiskt säkerställt dos-respons-förhållande kunde inte upptäckas.
Data från jämförande studier med topikala glukokortikoider hos icke-allergiska patienter är av mycket ringa omfattning. I de två små studier som presenteras sågs ingen skillnad avseende effekt. Tillförsel av Atrovent Nasal i doser om 84 µg gav inte mätbara (>100 pg/ml) plasmanivåer av ipratropium hos friska frivilliga eller hos patienter med icke-allergisk perenn rinit. Omkring 3-6% av den tillförda dosen utsöndrades i urinen. Antikolinergiska biverkningar har uppträtt, men framför allt utgör lokala biverkningar som torr nässlemhinna och näsblödningar de huvudsakliga problemen. I en långtidsstudie över ett år kvarstod effekten oförändrad. De lokala biverkningarna uppträdde framför allt under de första tre månaderna och krävde i cirka 15% av fallen en dosreduktion. Tillverkaren har även utfört smärre studier avseende eventuell inverkan på luktsinne och ciliefunktion samt på den luftkonditionerande kapaciteten i näsan. Någon påverkan har inte kunnat upptäckas i dessa studier.