Perdix innehåller moexipril som metaboliseras till ACE-hämmaren moexiprilat. Godkänd indikation är essentiell hypertoni.
Sammanfattning
Perdix innehåller moexipril som metaboliseras till ACE-hämmaren moexiprilat. Godkänd indikation är essentiell hypertoni. I placebokontrollerade studier har Perdix en dokumenterad effekt vid mild till måttlig essentiell hypertoni. Effekten är likvärdig med den av hydroklortiazid och kaptopril. Kombinerat med hydroklortiazid uppnås en additiv verkan.
Säkerhetsprofilen förefaller jämförbar med den hos övriga ACE-hämmare. Dokumenterad effekt vid hjärtsvikt saknas. Data avseende effekt på morbiditet och mortalitet föreligger ej.
Läkemedelsverkets värdering
Perdix bedöms inte tillföra något nytt till den terapeutiska arsenalen.
Verksam beståndsdel
Perdix
Moexiprilhydroklorid

Moexipril föreligger som moexiprilhydroklorid i Perdix. Moexipril fungerar som prodrug och går via hydrolys över till den aktiva substansen moexiprilat. Genom valet av en stereoselektiv syntesväg framställs endast den rena S,S,S-enantiomeren av den optiskt aktiva moexiprilhydroklorid.
Indikationer
Essentiell hypertoni.
Klinik
Bakgrund
Moexipril deesterifieras i lever och tarmvägg till den aktiva metaboliten moexiprilat, en långverkande ACE-hämmare.
Klinisk effekt
De kliniska studierna inkluderade cirka 2 000 patienter med mild till måttlig hypertoni (diastoliskt blodtryck i sittande 95-114 mmHg). Doserna 7,5 mg, 15 mg och 30 mg givet en gång dagligen resulterade i en signifikant blodtryckssänkning jämfört med placebo, men ett klart dos-responsförhållande förelåg ej. Hos majoriteten av patienterna observerades en tillfredsställande effekt under 24 timmar. En signifikant blodtryckssänkande effekt sågs efter två veckors behandling och maximal effekt efter fyra veckor. Moexipril var effektivare än placebo upp till tolv månaders behandling. Den blodtryckssänkande effekten är likvärdig med den av hydroklortiazid och kaptopril. Kombinationen moexipril och hydroklortiazid ger en additiv effekt. Hos patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion och till patienter med kreatininclearence <40 ml/min rekommenderas en initialdos på 3,75 mg. De kliniska studierna inkluderade huvudsakligen vita män under 65 års ålder samt i ett speciellt prövningsprogram postmenopausala kvinnor. Retrospektiva analyser antyder likartad effekt hos äldre (över 65 år) och hos kvinnor. Effekten hos svarta tycks vara sämre. Dokumenterad effekt vid hjärtsvikt saknas. Studier avseende effekt på morbiditet och mortalitet föreligger ej.
Säkerhetsvärdering
Moexiprils säkerhet har studerats hos cirka 2 000 patienter med hypertoni och hos 400 friska kontroller. 5,5% av patienterna som behandlades med moexipril avbröt behandlingen på grund av biverkningar. Biverkningsmönstret överensstämmer med övriga ACE-hämmares: hosta (moexipril (m) 7%, placebo (p) 3%), angioneurotiskt ödem (m <0,5%, p <0,5%), hudutslag (m 2%, p 1%), yrsel (m 4,9%, p 2%), influensaliknande symtom (m 5%, p 1%), diarré (m 3,7%, 1,6%), illamående (m 2%, p 1%). Incidensen av neutropeni, hyperkalemi, serumkreatininstegring och förhöjda levervärden skilde sig ej mellan moexipril och placebo.
Litteratur
1. Stimpel M, Koch B, Oparil S. Antihypertensive treatment in postmenopausal women: Result from a prospective, randomized, double-blind controlled study comparing an ACE inhibitor (moexipril) with at diuretic (hydrochlorothiazide). Clin Pharmacology, Cardiology 1998;89:271-6.
2. White WB, Fox AAL, Stimpel M. Long-term efficacy and safety of moexipril in the treatment of hypertension. J Human Hypertens 1994;8:917-21.
3. Stimpel M, Koch B, Jansen T, Fox A, Loh I. Moexipril versus captopril in patients with mild to moderate hypertension. J Cardiovasc Pharmacol 1996;28:769-73.
4. Chrysant SG, Fox AAL, Stimpel M. Comparison of moexipril, a new ACE inhibitor, to verapamil-SR as add-on therapy of low dose hydrochlorothiazide in hypertensive patients. Am J Hypertens 1995;8:418-21.
5. Stimpel M, Bonn R, Koch B, Dickstein K. Pharmacology and clinical use of the new ACE-inhibitor moexipril. Cardiovasc Drug Reviews 1995;13,3:211-29.