Propaline vet är godkänt för behandling av urininkontinens på grund av otillräcklig uretral sfinktermekanism hos ovariehysterektomerade tikar.
Sammanfattning
Propaline är ett medel mot inkontinens hos ovariehysterektomerade tikar. Den aktiva substansen är fenylpropanolamin som verkar stimulerande på adrenerga alfa1-receptorer. Propaline ger en förbättrad sfinkterfunktion och kan användas för långtidsbehandling. Cirka 50 % av hundarna i en okontrollerad klinisk studie blev besvärsfria och för ytterligare 40 % förbättrades tillståndet. De vanligaste biverkningarna är gastrointestinala (kräkningar, diarré) och kardiovaskulära (takykardi, arytmier). Den kliniska dokumentationen är bristfällig men bedömdes ändå som övertygande på grund av den tydliga effekt som visats på uretras sfinkterfunktion. Fenylpropanolamin i beredningsform för humanmedicinskt bruk har tidigare rekommenderats av ledande veterinärmedicinska specialister för användning vid urininkontinens hos ovariehysterektomerade tikar.
Läkemedelsverkets värdering
Propaline är det första läkemedlet till hund för behandling av sfinkterinkontinens som har en alfa1-stimulerande ämne som aktiv substans. Därmed är det att betrakta som ett förstahandsalternativ vid denna indikation. Säkerheten bedöms som tillfredsställande mot bakgrund av att samma substans som humanmedicinsk beredning haft omfattande användning.
Indikation
Behandling av urininkontinens på grund av otillräcklig uretral sfinktermekanism hos ovariehysterektomerade tikar.
Farmakologi
Fenylpropanolamin är en analog till adrenalin och noradrenalin och verkar på samma sätt genom att stimulera framförallt alfa1-adrenoreceptorer. Även frisättningen av endogent noradrenalin påverkas.
Därmed kan fenylpropanolamin påverka alla funktioner i kroppen som innerveras av det adrenerga systemet. Exempelvis ses en höjning av blodtryck och hjärtfrekvens. I uretra kontraheras glatt muskulatur vilket förbättrar funktionen av uretras sfinkter så att den kan stå emot ett högre vätsketryck. Detta visades i en studie (1) där elva tikar med primär sfinkterinkontinens behandlades med fenylpropanolamin. Trycket i uretra ökade signifikant från 36,91 ± 8,20 cm H2O till 77,73 ± 8,70 cm H2O vilket var jämförbart med trycket, 79,72 ± 4,61 cm H2O 90 cm H2O hos friska hundar.
Substansen metaboliseras snabbt i hund och halve-ringstiden är bara cirka tre timmar varför Propaline måste ges regelbundet tre gånger per dag för att ge effekt hela dygnet. Upptaget av aktiv substans i tarmen påverkas av samtidigt foderintag men inte i större utsträckning än att läkemedlet kan ges antingen med eller utan foder.
Klinisk effekt
Den kliniska effekten har dokumenterats i två studier, en placebokontrollerad och en okontrollerad studie.
I båda dessa studier undersöktes effekten av Propaline hos ovariehysterektomerade tikar, i många fall äldre djur. Tikarna som inkluderades hade ofrivilliga urinläckage pga. bristande sfinkterfunktion.
Djur som läckte eller skvätte urin av andra orsaker t.ex. infektioner, polydipsi/polyuri eller beteendeproblem och unga djur med anatomiska defekter exkluderas. Effekten är alltså bara visad i tikar med nedsatt sfinkterfunktion efter ovariehysterektomi och några andra typer av urineringsproblem bör därför inte behandlas med Propaline. Effekten mättes efter en graderad skala beroende på hur ofta och hur mycket de läckte. I den första av dessa studier (2) inkluderades 50 hundar varav 25 fick testsubstans och 25 placebo. De behandlades i en månad. Tyvärr var det bara tolv hundar som fullföljde studien helt utan protokollavvikelser. Av dessa blev 4/5 fria från besvär (inga ofrivilliga urineringar) i testgruppen. I placebogruppen blev 3/7 besvärsfria. I den öppna studien behandlades 72 hundar och 58 fullföljde. De var mellan två och 19 år (medel åtta år) gamla.
Alla fick testsubstansen under ett år och undersöktes en gång per månad. Resultaten redovisas i Tabell I. Med besvärsfria avses att tikarna varit torra vid varje undersökningstillfälle under uppföljningsperioden.
De kliniska studierna var små och bristfälliga såtillvida att det var ett stort bortfall av djur. De flesta behandlade hundarna ingick i den okontrollerade studien och det hade varit önskvärt med mer omfattande dokumentation från studier där andra läkemedel och placebo använts som kontroll.
Dokumentationen bedömdes dock som övertygande på grund av den farmakologiska studien som visade på tydlig effekt på uretras sfinkterfunktion. Till stöd för godkännandet kan även läggas att fenylpropanolamin i beredningsform för humanmedicinskt bruk använts vid urininkontinens hos ovariehysterektomerade tikar i Sverige sedan tidigare och rekommenderas av ledande specialister.
Godkännandet av Propaline innebär därför tillgång till ett godkänt veterinärmedicinskt läkemedel att används enligt en redan etablerad behandlingstradition.
Tabell I.
|
Effekt |
Antal tikar |
% |
Totalt antal förbättrade/besvärsfria |
|
Besvärsfria |
28 |
48.3% |
89.7%* |
|
Tydlig förbättring |
19 |
32.8% |
|
Förbättring |
5 |
8.6% |
|
Ingen förbättring |
6 |
10.3% |
|
|
Total |
58 |
100% |
|
* med 95 % konfidensintervall 78,2 – 95,7 %.
Säkerhetsvärdering
I en toleransstudie där sex beagletikar behandlades med dubbel dos i 13 veckor sågs inga tecken på intolerans men i de kliniska studierna noterades fall av gastrointestinala biverkningar och hjärtpåverkan, t.ex. takykardi, vilket är väntat för en substans som påverkar det adrenerga nervsystemet. Därför bör Propaline användas med försiktighet till tikar med hjärt- och kärlsjukdomar. Även andra systemiska sjukdomar som lever- och njurinsufficiens, Cushings syndrom och diabetes kan öka risken för bieffekter. Propaline ska inte användas till hundar som behandlas med monoaminoxidashämmare eftersom fenylpropanolamin metaboliseras av monoaminoxidas.
Litteratur
Av företaget insänd dokumentation
1. Richter KP, Ling GV Clinical response and urethral pressure profile changes after phenylpropanolamine in dogs with primary sphincter incompetence. J Am Vet Med Assoc. 1985;187:605–11.
2. Scott L, Leddy M, Bernay F, et al. Evaluation of phenylpropanolamine in the treatment of urethral sphincter mechanism incompetence in the bitch. J Small Anim Pract. 2002;43(11):493–6.