Itrafungol vet. (itrakonazol)

Sammanfattning

Itrafungol innehåller itrakonazol som är en fungicid substans. Läkemedlet har godkänts för behandling av ringorm hos katt. Kliniska studier visar att effekten mätt som utläkning av de kliniska tecknen på ringorm är god. Dock är många av katterna smittspridare vid behandlingstidens slut och ytterligare åtgärder (t.ex. klippning och omhändertagande av håravfall) krävs för att minska risken för smittspridning. Eftersom ringorm är en zoonos är det av stor vikt att samtidig smittsanering av omgivningsmiljön genomförs. Vanliga bieffekter av behandlingen är gastrointestinala störningar. Även fall av leverpåverkan har rapporterats. Försiktighet bör iakttas vid behandling av djur som är allmänpåverkade eller har nedsatt immunförsvar. Risken för interaktioner med andra läkemedel bör också beaktas.

Läkemedelsverkets värdering

Itrafungol är det första läkemedlet som är godkänt för behandling av ringorm hos katt. Effekten är god när det gäller utläkning av klinisk ringorm.

Verksam beståndsdel

Den verksamma substansen i Itrafungol vet. är itrakonazol. Stukturformeln för itrakonazol är:

Indikation

Behandling av dermatofytos (ringorm) orsakad av Microsporum canis till katt.

Farmakologi

Itrafungol innehåller itrakonazol som är en antimykotiskt substans med brett spektrum, inkluderande förutom dermatofyter även jästsvampar och olika dimorfa svampar. Itrakonazol binds till cytokrom P-450 isoenzymer vilket ger irreversibel degeneration av svampen. Studier visar att stammar av Microsporum och Trichophyton spp till 95 % är känsliga för itrakonazol i koncentrationen 0,1 µg/mL.

Halveringstiden i katt är ungefär 12 timmar vilket innebär att substansen hinner försvinna ur kroppen under de veckor uppehåll sker i behandlingen. Det har antagits att så kallad pulsbehandling (varannan vecka i fem veckor) ger samma effekt men mindre risk för bieffekter jämfört med kontinuerlig behandling. Några skillnader mellan dessa behandlingsalternativ har dock inte kunnat visas i den kliniska dokumentationen. Itrakonazol metaboliseras i levern men metabolismmönstret är inte fullständigt klarlagt. Det skiljer sig mellan katt och andra undersökta däggdjur.

Klinisk effekt

Behandling med Itrafungol är avsett att vara en del av arbetet med att eliminera ringormssmitta. Medicinsk behandling är dock inte tillräcklig som enda åtgärd. För att påskynda utläkningen bör katterna klippas eftersom djuren under (och i vissa fall även efter) behandling fortfarande kan sprida smitta. Även omgivningsmiljön måste saneras och smittade djur hållas åtskilda från friska. Inte minst bör risken för smittspridning till barn beaktas. Svampsporer kan överleva i omgivningen i upp till 18 månader.

Effekten av itrakonazol är studerad i experimentella studier och fältstudier. I en experimentell studie utförd med sammanlagt 25 katter delade på fyra grupper undersöktes olika behandlingsscheman. Katterna infekterades tre veckor innan behandling sattes in och inga andra åtgärder för att minska smittan vidtogs. Effekten mätt som reduktion av kliniska tecken var tillfredsställande men djuren var fortfarande positiva vid mykologisk provtagning efter behandlingens slut.

Dessa resultat konfirmerades i en fältstudie där sammanlagt 77 katter ingick. Nittio procent av katterna blev av med sina kliniska tecken på sjukdom och blev även negativa vid test med Wood’s lampa. Hälften av djuren var dock smittbärare vid uppföljning fyra veckor efter avslutad behandling. Denna studie utfördes under fältförhållanden där miljön desinficerades och katterna klipptes i många fall. I ytterligare en fältstudie jämfördes effekten av Itrafungol med den av griseofulvin i 460 katter. Effekten mätt som fullständig klinisk utläkning var 60 % vid behandlingens slut och 70 % vid uppföljning fyra veckor senare. Sjuttio procent av djuren var positiva vid mykologisk provtagning vid behandlingens slut. Produkterna bedömdes vara likvärdiga.

Säkerhetsvärdering

Vanliga biverkningar av behandlingen var kräkning, diarré, anorexi, salivering och håglöshet. Även leverpåverkan har rapporterats. Därför bör katterna följas noga under behandlingen och blodprov för bestämning av leverenzymer bör tas på djur som har eller har haft mag/tarm-störningar. Djur med nedsatt allmäntillstånd eller nedsatt immunförsvar ska behandlas med försiktighet oavsett orsak. Hos människa har behandling med itrakonazol kunnat kopplas till risk för hjärtsvikt då substansen har negativ inotrop effekt. En annan aspekt av behandlingen som behöver uppmärksammas är risken för läkemedelsinteraktioner. Även om itrakonazol binder selektivt till svampspecifika P450-enzymer så påverkas även kattens motsvarande enzymsystem. Eftersom P450-enzymer är viktiga för nedbrytningen av läkemedel kan biotillgängligheten och halveringstiden för läkemedel komma att ändras. Detta kan gälla även itrakonazol. P450-enzymfamiljen är dåligt kartlagd i katt och det är inte känt exakt vilka enzym som kan komma att påverkas eller vilka läkemedel som metaboliseras av dessa enzym. Itrakonazol binder även till transportproteinet P-glykoprotein (PgP) som är viktigt för transporten av bland annat makrocykliska laktoner. Inte heller här är det känt vilken klinisk betydelse detta har för katt men det kan vara lämpligt att avstå från samtidig behandling med antiparasitära laktoner som ivermektin och milbemycin. Även erytromycin, ciklosporin och prednisolon är läkemedel som om möjligt bör undvikas under behandling med Itrafungol.

Studier i laboratoriedjur har visat att itrakonazol kan ge fosterskador. Behandling av dräktiga djur ska därför undvikas.

Litteratur

Av företaget insänd dokumentation