Den veterinära indikationen är separationsrelaterade tillstånd hos hund som yttrar sig i form av destruktivt beteende.
Sammanfattning
Klominpraminklorid har använts inom psykiatrin under lång tid för behandling av bland annat depressioner och olika depressionstillstånd. Den veterinära indikationen är separationsrelaterade tillstånd hos hund som yttrar sig i form av destruktivt beteende. Klomipraminhydroklorid skall användas som ett hjälpmedel i terapin och alltid i kombination med speciell beteendeterapi.
Läkemedelsverkets värdering
Den kliniska effekten av klomipraminhydroklorid vid separationsrelaterade störningar hos hund är mycket begränsad. I första hand bör problemet lösas utan läkemedel genom att hundar ej lämnas ensamma under långa tidsperioder.
Verksam beståndsdel
Klomipraminhydroklorid är akiral och kan således ej föreligga i stereoisomera former. Substansen är lättlöslig i vatten och sura vattenlösningar. Den är vidare hygroskopisk och produkten skyddas mot fukt genom att förvaras i sin förpackning. Tabletterna är av konventionell direktfrisättande typ och har smaksatts med artificiell köttsmak för att öka smakligheten.
Indikationer
Som ett hjälpmedel vid behandling av separationsrelaterade tillstånd hos hund som visar sig såsom destruktivt beteende, okontrollerad defekation, urinering och enbart i kombination med terapi för att ändra beteendet.
Klinik
Bakgrund
Beteendestörningar hos hund definieras ofta som ett under vissa förhållanden speciesspecifikt beteende som är oacceptabelt för hundägaren och som därför blir föremål för speciell träning och terapi. Vissa hundar som lämnas ensamma skäller, biter sönder föremål i sin omgivning och defekerar och urinerar okontrollerat.
Klomipramin har använts inom psykiatrin i cirka 30 år för behandling av depressioner, paniksyndrom och tvångstillstånd.
Kunskaperna om etiologin till beteendestörningar hos hund är mycket sparsamma. Effekterna på biogena aminer i CNS av långtidsbehandling med klomipramin har studerats och visats ge upphov till en reduktion av kvoten serotonin/noradrenalin.
Klinisk effekt
I dokumentationen ingår tre kontrollerade studier. En av studierna är en dostitreringsstudie. Dosen 1-2 mg/kg kroppsvikt två gånger dagligen bedömdes ge bästa resultatet.
Hundar av olika raser och åldrar inkluderades i studierna. Anmärkningsvärt är att valpar med en ålder av två månader har ingått. Hundarna visade minst ett av följande symtom när de lämnades ensamma: skällande, destruktivt beteende, defekation och urinering. Förutom den medicinska behandlingen genomgick hundarna ett speciellt dressyrprogram (beteendeterapi), som dock är mycket vagt beskrivet.
Behandlingstidens längd varierade mellan 28 och 90 dagar. Hundar som bedömdes ej ha svarat tillfredsställande på behandlingen efter fyra veckor fick fortsatt behandling och den slutliga bedömningen gjordes vid behandlingstidens slut. Hundägarna bedömde parametrarna skällande, destruktivt beteende, defekering och urinering enligt skalan 1-5 eller 1-7 under pågående terapi. Hundägarnas bedömning användes för den slutliga värderingen av behandlingseffekten.
Behandlingen eliminerade inte symtomen. Vid jämförelse med kontrollgruppen bedömdes dock de behandlade hundarna urinera och defektera mindre från dag 14, skälla mindre dag 21 och sista behandlingsdagen samt vara mindre benägna att bita sönder saker i sin omgivning sista behandlingsdagen. Den totala behandlingseffekten bedömdes dock vara signifikant bättre än i kontrollgruppen som endast erhöll beteendeträning.
I åtminstone en av studierna var inklusionskriterierna mindre väl definierade liksom också bedömningen av behandlingseffekten på de olika parametrarna - det anges t ex ej vad som är normalt, acceptabelt eller oacceptabelt.
Säkerhetsvärdering
I rekommenderade doser kan klomipramin orsaka kräkningar, aptitlöshet och slöhet. Risken för kräkning kan reduceras om klomipramin ges i samband med utfodring. Klomipramin bör användas med försiktighet till hundar med rubbningar i hjärt-kärlfunktionen. Vid överdosering har bradykardi och arytmier i form av AV-block och ventrikulära extraslag observerats. På grund av sina antikolinerga egenskaper skall klomipramin användas med försiktighet till hundar med trångvinkelglaukom, reducerad mag-tarmmotorik eller urinretention.
Indikationer på embryotoxisk effekt erhölls i laboratoriedjursstudier och eftersom säkerheten ej är utvärderad hos dräktiga eller lakterande tikar bör dessa kategorier ej behandlas. Säkerheten är ej heller utvärderad hos hundar yngre än sex månader och hos hundar som väger mindre än 1,25 kg.