Cartrophen vet. innehåller natriumpentosanpolysulfat (NaPPS) som är en polysulfaterad polysackarid. Preparatet är godkänt för behandling av degenerativa ledsjukdomar hos hund.
Sammanfattning
Cartrophen vet. innehåller natriumpentosanpolysulfat (NaPPS) som är en polysulfaterad polysackarid. Preparatet är godkänt för behandling av degenerativa ledsjukdomar hos hund och ska administreras subkutant vid fyra tillfällen (en gång per vecka).
Godkännandet baseras på att effekten på graden av hälta och stelhet i en klinisk fältstudie visade sig vara jämförbar med den hos karprofen. Prekliniska data visar att NaPPS har antiinflammatoriska egenskaper samt förmåga att dämpa katabola processer i ledbrosk och öka nysyntesen av hyaluronsyra och proteoglykaner.
Långtidseffekten efter avslutad behandling är ofullständigt utredd. NaPPS uppvisar strukturlikhet med heparin och Cartrophen vet. är därför kontraindicerat på djur som behandlas med (eller nyligen har behandlats med) NSAID eller som har ökad blödningsbenägenhet på grund av annan bakomliggande sjukdom.
Läkemedelsverkets värdering
Cartrophen vet. följer en ny farmakologisk princip för behandling av degenerativa ledsjukdomar hos hund i och med att effekten inte bara är symtomatisk utan att substansen även (i experimentella studier) visats kunna minska destruktionen av ledbrosket. Cartrophen vet. måste dock administreras av veterinär. Preparatet är kontraindicerat för vissa djurgrupper och djuren får en kliniskt relevant påverkan på blodkoagulationen de närmaste timmarna efter behandling.
Verksam beståndsdel
Natriumpentosanpolysulfat (100mg/ml)
Indikation
För behandling av degenerativa ledsjukdomar hos hund.
Klinik
Bakgrund
Degenerativa ledsjukdomar kännetecknas av smärta och stelhet till följd av destruktion av ledbrosk och remodulering av ledytornas benvävnad. Förändringarna uppkommer oftast sekundärt till trauma, inflammation eller genetiska defekter i ledens byggnad (till exempel höftledsdysplasi). När ledbrosk skadas på grund av till exempel förslitning uppstår en obalans mellan uppbyggnad och nerbrytning av vävnad och mängden proteoglykaner minskar så att broskets funktion försämras och ledvätskan blir mer tunnflytande. Proteoglykanernas metaboliter är antigena och kan ge en immunreaktion som förvärrar skadan. På så sätt uppstår en ond cirkel med en ständigt pågående kronisk inflammatorisk reaktion som successivt bryter ner ledens vävnader. NaPPS har visat sig kunna bidra till att bryta denna cirkel och därmed minska hältan och smärtan vid ledinflammationer.
Klinisk effekt
Natriumpentosanpolysulfat (NaPPS) är en polysulfaterad polysackarid som har undersökts in vitro och in vivo på hund i ett flertal studier. NaPPS har vissa antiinflammatoriska egenskaper och förmåga att dämpa katabola processer genom att minska metalloproteasers aktivitet samtidigt som nysyntesen av hyaluronsyra och proteoglykaner ökar.
Cartrophen vet. har studerats i en blind, kontrollerad fältstudie där sammanlagt 104 hundar med degenerativ ledsjukdom randomiserades till två grupper. Den ena gruppen behandlades med Cartrophen vet. och den andra med Rimadyl vet. (NSAID) under fyra veckor. Som mått på behandlingsresultatet användes graden av hälta, smärta och stelhet samt veterinärens och djurägarens bedömning av djurens livskvalitet.
Behandlingsresultatet var gott i båda grupperna. Varken under behandling eller vid uppföljning fyra veckor efter behandlingens slut kunde några kliniskt relevanta skillnader mellan grupperna ses. Effektdurationen torde vara beroende av sjukdomens omfattning. Någon långtidsuppföljning har dock inte gjorts och därför är det inte känt hur länge effekten kvarstår efter de fyra injektionerna.
Säkerhetsvärdering
I en toleransstudie på hund undersöktes doser upp till 30 mg/kg kroppsvikt under 12 veckor (en dos per vecka, subkutant). Det enda viktiga fyndet var att aktiverad partiell tromboplasmintid (aPTT), trombintid (TT) och protrombintid (PT) visade en dosberoende ökning vilket kunde antas utifrån NaPPS’ strukturlikhet med heparin. Ökningen kvarstår några timmar i rekommenderad dosering. I terapeutisk dos var således koagulationsförmågan påtagligt nedsatt de första timmarna efter injektionerna därför bör hundarna hållas lugna på behandlingsdagarna, särskilt bör kirurgiska ingrepp och aktiviteter som medför ökad risk för skador undvikas. Om djuret under behandling uppvisar ökad blödningstendens bör behandlingen avbrytas.
Den ökande blödningsbenägenheten gör det kontraindicerat att kombinera Cartrophen vet. med NSAID som hämmar prostaglandinsyntesen på grund av risken för blödningar från mag- och tarmkanalen. Hundar som tidigare stått på långtidsbehandling med NSAID bör inte heller behandlas då NaPPS kan förvärra eventuella skador i mag- och tarmkanalen på dessa djur.
Även samtidig systemisk kortikosteroidbehandling bör undvikas. Hundar som på grund av annan bakomliggande sjukdom (till exempel trombocytopeni, cancersjukdomar, vissa infektioner och leverinsufficiens) kan antas ha ökad blödningsbenägenhet utgör också en riskgrupp.
Litteratur
1. Ghosh P. The pathology of osteoarthritis and the rationale for the use of pentosan polysulfate for its treatment. Seminars in Arthritis and Reumatism (1999), Vol.28, pp.211-267.
2. McLaughlin R. Management of chronic osteoarthritic pain. Veterinary Clinics of North Americ: Small animal practice (2000), Vol. 30, sid 933-49.
3. Ghosh P & Cheras PA. Vascular mechanisms in osteoarthritis. Best Practice & Research Clinical Rheumatology (2001) Vol 15 sid 693-710.