Vem får förskriva läkemedel?

Läkare som är legitimerad för yrket eller som har ett särskilt förordnande att utöva yrket inom hälso- och sjukvården har rätt att förskriva läkemedel för behandling av människa. En icke-legitimerad läkare får förskriva endast inom ramen för förordnandet, dvs. så länge man upprätthåller tjänsten. Läkarnas förskrivningsrätt är inte helt obegränsad, för några läkemedel gäller särskilda regler.

Begränsningar i förskrivningsrätt för läkare

Narkotikaklassade läkemedel för behandling av ADHD får endast förskrivas av barnpsykiatriker och specialister i barnneurologi med habilitering (LVFS 2002:7) och mifepriston endast av läkare som har behörighet att utföra abort (LVFS 1992:4). Förskrivningsrätten av narkotikaklassade läkemedel som godkänts för behandling av opiatberoende begränsas i praktiken genom Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets föreskrifter till läkare som har specialistkompetens i psykiatri. (SOSFS 2004:8 och LVFS 2004:15).

Legitimerad tandläkare, icke-legitimerad tandläkare samt tandhygienister

Legitimerad tandläkare samt icke-legitimerad tandläkare som har ett särskilt förordnande om behörighet, får förskriva vissa receptbelagda läkemedel till sina patienter. Det gäller läkemedel som skall appliceras lokalt i munhålan och på angränsande vävnader samt läkemedel för behandling och förebyggande behandling av sjukdomar i eller på tänderna eller på angränsande vävnader. Även vissa lugnande, smärtstillande och muskelavslappnande medel får förordnas. De läkemedel som får förordnas anges i bilaga 1 till LVFS 2003:9.

Tandhygienister har också rätt att förskriva ett fåtal läkemedel (enligt bilaga 3 till LVFS 2003:9)

Barnmorskor och sjuksköterskor

Medan barnmorskors förskrivningsrätt begränsas till en huvudgrupp läkemedel – de antikonceptionella läkemedlen (bilaga 4 i LVFS 2003:9) så får sjuksköterskor som uppfyller vissa krav fastställda av Socialstyrelsen förskriva läkemedel ur ett stort antal läkemedelsgrupper. Vilka dessa är framgår av SOSFS 2001:16.

Behandling av djur

Legitimerade veterinärer eller veterinär som har särskilt förordnande att utöva veterinäryrket får förordna läkemedel för behandling av djur.

Läkare får således inte förskriva läkemedel till djur och veterinärer får inte förskriva till människa. Vad gäller läkarna torde det vara mycket ovanligt att det finns ett behov att förskriva läkemedel avsedda för djur till människor medan veterinärerna ofta förskriver läkemedel som är godkända endast för humanmedicinskt bruk.

För vissa djurslag och många ovanliga indikationer saknas godkända veterinärmedicinska alternativ helt. Veterinärs rätt att förskriva humanmedicinska läkemedel begränsas av Jordbruksverkets regelverk (SJVFS 2001:116, om val av läkemedel vid behandling av djur (C22)) där den s k kaskadprincipen beskrivs. Enligt denna får veterinär i undantagsfall av djurskyddsskäl förskriva läkemedel godkänt för annan indikation eller annat djurslag än det avsedda samt humanmedicinska läkemedel och läkemedel godkända i annat land (efter licensansökan). Kaskadprincipen gäller dock bara när ett godkänt alternativ för indikationen och djurslaget ifråga saknas. Det är därför inte tillåtet för veterinär att förskriva humanmedicinska läkemedel av till exempel ekonomiska skäl och apotekspersonal får heller inte byta ut läkemedel förskrivna av veterinär.