Alphagan för barn med glaukom

Alphagan, som godkändes nationellt 1997, innehåller den verksamma substansen brimonidin och har följande indikationer för vuxna:

Reduktion av förhöjt intraokulärt tryck hos patienter med glaukom med öppen kammarvinkel eller okulär hypertension.

• Som monoterapi till patienter hos vilka behandling med lokala beta-receptorblockerare är kontraindicerad.
• Som tilläggsbehandling till andra läkemedel som sänker det intraokulära trycket när det intraokluära trycket inte kan kontrolleras adekvat med enbart ett läkemedel.

Farmakologisk behandling med enbart ögondroppar räcker sällan för att kontrollera det intraokulära trycket hos barn med glaukom. Behandling används därför oftast tillfälligt, inför operation (goniotomi eller trabekulotomi) eller som komplement till kirurgi. Patientens ålder spelar också en viss roll för val av behandling och med stigande ålder övervägs farmakologisk behandling oftare.

Alphagan har sedan tidigare inte rekommenderats till barn under 12 år och har varit kontraindicerat till nyfödda barn, då allvarliga biverkningar såsom medvetslöshet, hypotension, hypotoni, hypotermi, cyanos och apné har rapporterats hos nyfödda, såväl som hos spädbarn, som har behandlats med dessa ögondroppar.

I en 3-månaders kontrollerad, dubbel-maskerad studie har effekt och säkerhet av Alphagan hos barn, 2 till 7 år, med glaukom (primärt eller sekundärt) undersökts. Inkluderade patienter stod antingen på topikala betablockerare men var i behov av ytterligare sänkning av ögontrycket, eller på en kombination av topikala betablockerare och annan trycksänkande terapi (ej brimonidin eller dorzolamid), dessa med otillräcklig effekt eller där tilläggspreparatet (icke-betablockerare-preparatet) inte tolererades. Alphagan jämfördes mot Trusopt (dorzolamid, 20 mg/ml), båda administrerade tre gånger per dag som ett tillägg till den fortsatta betablockerar-behandlingen. Totalt behandlades 38 barn per grupp.

Den presenterade studien är begränsad i tid och inkluderar få patienter. Därför har eventuella långtidseffekter eller mer sällsynta biverkningar av brimonidin hos barn inte karakteriserats. Emellertid sågs frekventa systemiska biverkningar hos Alphagan-behandlade barn. Effekter på det centrala nervsystemet dominerade med dåsighet eller letargi hos 21 av 38 barn (55 %). En allvarlig påverkan sågs hos 3 barn. Dessa biverkningar ökade i frekvens med en lägre kroppsvikt och observerades hos 19 av 30 barn under 20 kg och hos 10 av 13 barn som vägde under 15 kg. I samtliga fall var symptomen övergående och utan efterverkningar. Inga fall av de tidigare rapporterade svåra biverkningarna (t.ex. medvetslöshet eller apné) sågs i studien. Sammantaget har dock användningen av Alphagan kontraindicerats till barn under 2 år medan behandlade barn i åldern 2-7 år, speciellt de som väger under 20 kg, bör följas noga. Adekvata data avseende behandling av barn över 7 år och ungdomar 12-17 år saknas.

Notera att även Combigan ögondroppar, en kombination av brimonidin och timolol, förväntas ha ovanstående biverkningsprofil hos barn.

Lokala biverkningar var milda, vanligare hos Trusopt-behandlade barn, och i huvudsak relaterade till tecken på irritation såsom en brännande känsla och konjunktival hyperemi.

Effekten av de två behandlingarna föreföll jämförbar och gav en ytterligare genomsnittlig sänkning av det intraokuära trycket med 5   6 mmHg i Alphagangruppen och 4   8 mmHg i Trusoptgruppen. Detta motsvarade en sänkning med 15  16 % jämfört med ögontrycket vid studiestarten (ca 30 mmHg).

Slutsats
Alphagan ger frekventa och betydande biverkningar, framför allt i form av dåsighet och letargi, hos barn. Rekommendationen att Alphagan inte skall användas till barn under 12 år kvarstår, men preparatet kontraindiceras nu för användning till barn under 2 år. Begränsade data tyder dock på att Alphagan ger en additiv trycksänkande effekt vid användning som tilläggsterapi till topikala betablockerare hos barn med glaukom.