Vanliga frågor om GCP

Organisation och personal

Vilken information bör finnas med i ett CV?

Läkemedelsverket rekommenderar att följande information finns med:

  • Namn 
  • Födelsedatum 
  • Utbildning 
  • Tidigare anställning 
  • Nuvarande befattning 
  • Vetenskapliga meriter (publikationer inom ex vilket område och antal) 
  • GCP-utbildning
  • Medverkan i tidigare kliniska studier (roll i studien, typ av studie) 
  • Datum och signatur

CV ska vara aktuellt när studie startar, och behöver inte uppdateras varje år under studiens gång. Om ytterligare erfarenhet erhållits inom t.ex. GCP under studiens gång, kan CV med fördel uppdateras. Prövarens kompetens granskas av EPN.

Exempel på CV finns tillgänglig på LIF:s och Apotekarsocietetens webbplatser.

Måste prövaren ha dokumenterad kunskap i GCP?

Enligt 13 § läkemedelslagen (1992:859) får en klinisk läkemedelsprövning utföras på människor endast av en legitimerad läkare eller legitimerad tandläkare. Den som utför prövningen ska ha tillräcklig kompetens på det område som prövningen avser.

I föreskrifterna (LVFS 2011:19, 3 kap 5§) anges att prövaren ska ha kunskap om och erfarenhet av kliniska prövningar av det aktuella slaget. Med detta avses dokumenterad utbildning i god klinisk sed (Good Clinical Practice, GCP), dokumenterad erfarenhet av tidigare medverkan i klinisk prövning samt god kunskap om prövningsläkemedlet.

I föreskrifterna (LVFS 2011:19, 4 kap 3§) står även att prövaren ska ansvara för att det finns tillgång till kompetent och för uppgiften lämplig personal på prövningsstället. I praktiken innebär detta att även andra medarbetare som delegerats uppgifter i prövningen ska ha adekvat kunskap inom GCP-området för att kunna genomföra sina arbetsuppgifter enligt delegeringslistan. Prövarens kompetens granskas av EPN vid ansökan om klinisk prövning.  

Måste prövaren skriva en skriftlig delegering till sina medarbetare?

Om prövaren delegerar delar av sina arbetsuppgifter till andra medarbetare på prövningsstället ska detta ske skriftligen och det ska tydligt framgå vilka arbetsuppgifter som omfattas och vem eller vilka som ska utföra dem (LVFS 2011:19, 4 kap 4§). En delegering ska signeras av både den som delegerar och den som mottar delegeringen.

Delegering av arbetsuppgifter kan enbart ske till någon som har adekvat utbildning och erfarenhet att utföra uppgifterna. Det är t.ex. inte acceptabelt att delegera läkemedelshantering till en BMA då detta inte ligger inom deras normala arbetsuppgifter. Observera att legitimerad läkare eller legitimerad tandläkare alltid ansvarar för medicinska beslut och för medicinsk vård, t.ex. beslut om inklusion i studien och bedömning av incidenter/biverkningar.

Prövaren behöver inte delegera uppgifter som tex. läkemedelshantering till apoteket eftersom detta regleras i avtalet mellan sponsor och apotek.

Ofta används en kombinerad signatur- och delegeringslista (ICH GCP 4.1.5, 8.3.24). Ett exempel på en sådan lista finns tillgänglig på LIF:s och Apotekarsocietetens hemsidor.

Ansökan till Läkemedelsverket

Vilka ska anges med under sektion G 3 och G 5.1 i ansökan till LV?

I denna del ska sponsor ange vilka de har delegerat arbetsuppgifter eller funktioner till i den kliniska prövningen . Tex. laboratorium, monitorering, ansökan till LV/EPN, rekrytering av prövare, IVRS, data management osv. Det är av yttersta vikt att det här framkommer vilka delegerade parter som är aktuella för de svenska klinikerna och inte generellt för hela studien.

För icke-kommersiella sponsorer med otillräckliga ekonomiska resurser och som har uttömt andra möjligheter till SUSAR-rapportering kan Läkemedelsverket ta emot SUSARs och rapporterar dem vidare till EudraVigilance-databasen. En överenskommelse ska i sådana fall göras i förväg med Enheten för kliniska prövningar på Läkemedelsverket. Detta ska INTE ske i sektion G i ansökan, utan i ett separat brev till LV. 

Varför måste man skicka in EPNs beslut till LV?

För att den kliniska läkemedelsprövningen ska kunna offentliggöras i det EU-gemensamma registret (www.clinicaltrialsregister.eu) måste etikprövningsnämndens (EPN) beslut och Läkemedelsverkets tillstånd registreras i EudraCT. Det är därför av vikt att beslutet från EPN skickas in till LV så snart som möjligt, dock senast inom 15 dagar från den dag då sponsorn fick beskedet. Detta på grund av att EPN inte själva har möjlighet att registrera sina godkännanden i EudraCT.                                             

Vilka räknas som vårdgivare?

Statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för (offentlig vårdgivare) samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård (privat vårdgivare). Patientdatalag (2008:355, 1 kap. 3 §)
 
Socialstyrelsens vårdgivarregister kan ge besked om företaget är registrerad som vårdgivare.

Genomförande av prövningen

Måste man använda en screeninglista? Vilka försökspersoner ska finnas med och vad ska den innehålla?

Ja, en screeninglista har ett flertal syften. Ett syfte är att verifiera att försökspersonerna inte selekterats in i studien. Screeninglistan är också ett verktyg för sponsorn för att verifiera om något av inklusions- eller exklusionskriteriera försvårar inklusionen av försökspersoner i studien.

Det är alltid svårt att avgöra när screening börjar i en studie, men en tumregel är att de försökspersoner som uppfyller inklusionskriterierna (förutom kriteriet att signera det informerade samtycket) bör finnas på screeninglistan. Screeninglistan ska innehålla information om vilka försökspersoner som screenats inklusive orsak till varför vissa inte inkluderats i studien. Eftersom screeningdata är tillgänglig för sponsorn ska försökspersonernas identitet inte framgå (ICH GCP 8.3.20). Ett exempel på screeninglista finns tillgänglig på LIF:s och Apotekarsocietetens hemsidor.

Vad skall en patientidentifieringslista innehålla?

Syftet med listan är att vid behov snabbt kunna identifiera de försökspersoner som erhållit studieläkemedel. Listan ska därför i Sverige innehålla namn och personnummer (10 siffror)

Ett exempel på patientidentifieringslista finns tillgänglig på LIF:s och Apotekarsocietetens hemsidor.

Måste det gå att verifiera när prövaren mottagit Investigator´s Brochure (IB)? Kan sponsorn ta hem tidigare versioner eller måste även dessa arkiveras hos prövaren?

Ja, eftersom prövaren ska ha goda kunskaper om det försöksläkemedel som studeras, måste prövaren ta del av IB innan studien startar. Detta kan t.ex. verifieras med ett mottagningsbevis som prövaren signerar. På mottagningsbeviset bör det framgå vilken version som skickats ut och när prövaren mottagit den. När en uppdaterad version av IB skickats till prövaren kan med fördel den tidigare versionen återtas av sponsorn. Det ska framgå av dokumentationen på prövningsstället vilka versioner som funnits på plats under studiens gång (ICH GCP 8.2.1, 8.3.1).

Kan en sponsor godkänna att en prövare inkluderar försökspersoner som inte uppfyller inklusions- eller exklusionskriterierna, s.k. waiver system?

Att studien genomförs i enlighet med godkänt protokoll är en fundamental del av genomförandet av en klinisk prövning. Vill sponsor efter det att prövningen påbörjats genomföra väsentliga ändringar i protokollet eller av den dokumentation som sänts in tidigare, krävs nytt tillstånd av Läkemedelsverket och Etikprövningsnämnden. (LVFS 2011:19, 7 kap., ICH GCP 2.6, 5.23.1)

Kan IND studier genomföras i Sverige?

Både ja och nej. Genom att signera Form FDA 1572 förbinder sig prövaren att genomföra studien under amerikansk lag (21 CFR part 312), men självklart ska alla studier som genomförs i Sverige genomföras enligt svenska lagar och förordningar.

Enligt 21 CFR 312.120 accepterar FDA utländska studier som stöd till en amerikansk IND eller registreringsansökan under förutsättning att studien genomförs enligt GCP. Det finns inga som helst krav från FDA att studier utanför USA ska genomföras under en IND och detta är klart beskrivet i deras regelverk. Trots detta beslutar vissa företag i alla fall att genomföra studier utanför USA under en IND och då gäller givetvis 21 CFR, men FDA kräver samtidigt att lokala lagar och regler ska följas. FDA ståndpunkt i dessa frågor finns beskrivna i Frequently Asked Questions -Statement of Investigator (Form FDA 1572 och i regelverket runt 21 CRF 312.120 (se länkar till höger).

Om sponsorn beslutar att genomföra en studie i Sverige under en IND måste prövaren skriva ett separat tillägg till FDA 1572 där prövaren verifierar att studien ska genomföras enligt svenska lagar och regler som tillägg till 21 CFR samt att ett undantag från 21 CRF part 56 begärs från FDA. Det senare innebär att kraven för IRB enligt 21 CFR part 56 inte uppfylls, men att den svenska etikprövningsnämnden uppfyller liknande krav genom att de arbetar enligt ICH GCP. För ytterligare information se punkt 11 i FAQ för FDA 1572 ovan. Om det kompletterande dokumentet sammanställs finns inga problem med att genomföra studien i Sverige.

Kvalitetssäkring

Kan en monitor genomföra källdatagranskning i en klinisk prövning genom elektronisk direktåtkomst av patientjournalen?

I samband med införandet av den nya patientdatalagen (SFS 2008:355) efterfrågade Läkemedelsverket Datainspektionens (DI) inställning till denna fråga. Datainspektionens fullständiga svar finns i pdf-dokument till höger – ”Monitorers möjlighet till direktåtkomst till journaler”.

DI ser det inte möjligt inom nuvarande regelverk att ge monitorn tillgång till elektroniska journalsystem via direkt inloggning. Huvudskälet till detta ligger i att de flesta journalsystemen är öppna och genom att ge monitorn ett eget lösenord har monitorn teoretiskt tillgång till alla patientjournaler inom systemet. Om det elektroniska journalsystemet kan begränsa tillgången för monitorn till enbart de aktuella försökspersonerna i en specifik prövning, skulle det dock vara möjligt. Om journalsystemet inte möjliggör en sådan begränsning, anser DI att monitorns tillgång till journalen ska ske på annat sätt än direktåtkomst. Detta gäller även för akademiska studier, där monitorn ibland kan vara anställd inom landstinget.  De nämner också i sitt svar att annat elektroniskt utlämnande kan vara acceptabelt. Läkemedelverket vill dock påpeka att det inte är förenligt med sekretessen inom en klinisk prövning att monitor eller annan sponsor representant har tillgång till identifierbart patientmaterial utanför kliniken. Detta innebär i praktiken att källdatagranskning ska ske på prövningsstället med hjälp av utskrifter av relevanta journalanteckningar till monitorn. Dessa utskrifter kan sparas på prövningsstället under prövningens genomförande och destrueras efter prövningens slut. Monitorn bör också vid någon tidpunkt under studien tillsammans med prövningspersonal försäkra sig om att alla relevanta journalanteckningar har ställts till monitorns förfogande.

Varför ska det finnas en initieringsrapport på prövningsstället? Vad bör denna innehålla?

Initieringsrapporten är ett essentiellt dokument som ska finnas på prövningsstället enligt ICH GCP. Syftet med rapporten är att verifiera att prövningsstället är klart för att börja inkludera försökspersoner i prövningen. I detta ingår t.ex. att alla godkännanden, all dokumentation och allt material finns på plats, och att prövningens procedurer diskuterats med prövaren och andra medarbetare. Rapporten är monitorns kvalitetsstämpel på prövningsstället och bör därför inte bara innehålla ett antal kryssfrågor, utan verkligen dokumentera vad som diskuterats och överenskommits (ICH GCP 8.2.20).

Hur ofta måste en studie monitoreras?

Enligt ICH GCP bör monitorering ske före, under och efter en prövning. Prövningens typ och upplägg och tidigare kunskaper om prövningsläkemedlet ska vara viktiga faktorer för att bestämma vilken frekvens och typ av monitorering som är lämplig. Ofta nämns monitoreringsfrekvens i en s.k. monitoreringsmanual, vilket innebär att detta blir det krav som sponsorn har på kvalitetskontroll i den aktuella prövningen. EMA såväl som FDA har på sina respektive hemsidor publicerat ”reflection papers” som vägledning vad gäller monitorering:

  • Reflection paper on risk based quality management in clinical trials.
  • Guidance for Industry Oversight of Clinical Investigations – A Risk-Based Approach to Monitoring”

Vem får skriva under en sekretessförbindelse?

Sekretessförbindelsen ska undertecknas av den som får tillgång till patientjournalerna, samt den som är ansvarig för dessa på kliniken, vilket ofta är verksamhetschefen. Detta dokument ska vara upprättat innan tillgång till patientjournalerna medges. Det räcker alltså inte med att försökspersonen i sitt samtycke tillåter att någon från sponsorn får tillgång till patientjournalen.

Tänk på att studier som genomförs i landstingets regi ska hänvisning ske till Offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400, 25 kap. 1 §) och för studier i privat regi hänvisas till lagen om yrkesverksamhet på hälso-och sjukvårdens område (SFS 1998:531, 2 kap. 8§).

Om en akademisk/prövarinitierad klinisk prövning monitoreras av t.ex. en sköterska från en annan klinik, måste då en sekretessförbindelse upprättas?

Enligt patientdatalagen har enbart personal som har aktiv del i försökspersonens behandling tillgång till den aktuella journalen. Om en sköterska fungerar som monitor i en prövning, även om hon är anställd på samma sjukhus, ska en sekretessförbindelse upprättas med journalansvarig på kliniken (SFS 1985:562, SFS 1980:100, SFS 1998:531, 2 kap. 8§). 

Om en klinisk prövning genomförs i samarbete med ett företag, måste då företagets prövarpärm, mallar, loggar etc användas?

Vid genomförandet av en klinisk prövning är prövaren ansvarig för att relevant dokumentation enligt GCP och regelverk finns på prövningsstället. Monitorn är enligt samma regelverk ansvarig för att verifiera att relevant dokumentation finns tillgänglig. Det finns ingenting i regelverket som kräver att dokumentation ska ske på företagets mallar etc. Om prövningsstället har egna rutiner och mallar för att dokumentera relevant information kan de som ett alternativ använda dessa. Kom ihåg att företagets SOPar gäller för sponsorns personal, men inte för klinikens personal.

Läkemedelshantering

Får en undersköterska ansvara för läkemedelshanteringen i en klinisk prövning?

För läkemedelshantering i kliniska prövningar ska Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården tillämpas. Det betyder bland annat att samma regler gäller för ordination, iordningställande och administrering av läkemedel samt för dokumentation i patientens journal, som i hälso- och sjukvården i övrigt.

Enligt Socialstyrelsens regler och förordningar kan en undersköterska aldrig ”ansvara för läkemedelshanteringen” vare sig vid kliniska prövningar eller i andra sammanhang. Efter delegering kan en undersköterska som tjänstgör inom öppenvårdsverksamhet dock ha möjlighet att iordningställa och administrera ordinerat läkemedel för en försöksperson. Grundläggande bestämmelser om delegering finns i 2 kap. 6 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1997:14) Delegering inom hälso- och sjukvård och tandvård. (SOSFS 2005:24).  För delegering krävs att den som delegerar och den som mottar en delegering har kompetens för uppgiften. Delegeringen ska vara skriftlig. Verksamhetschefen ska godkänna att delegering får förekomma. Rutiner för hur undersköterskan ska dokumentera administrationen av läkemedel ska finnas.

Får en biomedicinsk analytiker (BMA) ansvara för läkemedelshanteringen i en klinisk prövning?

För läkemedelshantering i kliniska prövningar ska Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården tillämpas. Det betyder bland annat att samma regler gäller för ordination, iordningställande och administrering av läkemedel samt för dokumentation i patientens journal, som i hälso- och sjukvården i övrigt.

I 1 kap. 5 § SOSFS 2000:1 framgår att biomedicinska analytiker är behöriga att fullgöra uppgifter inom läkemedelshantering inom sitt eget verksamhetsområde. För en biomedicinsk analytiker är verksamhetsområdet diagnostik. Således gäller BMA:s behörighet diagnostiska läkemedel och sådana andra läkemedel som direkt behövs för att kunna genomföra en viss undersökning. Att iordningställa och administrera prövningsläkemedel i samband med kliniska prövningar tillhör inte en biomedicinsk analytikers verksamhetsområde, och en BMA har således inte någon behörighet för denna uppgift.

Kan prövningsläkemedel skickas direkt från sponsor till prövningsstället?

Bestämmelserna i lagen om handel med läkemedel innebär att olika bestämmelser gäller för distribution av prövningsläkemedel till prövningsställen inom sjukhus respektive till prövningsställen utanför sjukhus. För prövningsställen utanför sjukhus används i LVFS 2011:19 begreppet ”primärvården”. Observera att det också kan omfatta prövningsställen som fysiskt ligger i ett sjukhus men som inte tillhör sjukhusorganisationen.

Enligt Läkemedelsverkets tolkning av rättsläget får prövningsläkemedel till sjukhuskliniker distribueras av de funktioner eller aktiviteter som utgör sjukhusapotek i lagens mening, och till primärvården av apotek som har öppenvårdsapotekstillstånd, eller av den som har tillstånd att bedriva partihandel.

Av Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2009:11) om partihandel med läkemedel framgår vidare att den som har tillstånd att tillverka läkemedel också har rätt att bedriva partihandel med sådana läkemedel som omfattas av tillståndet (2 kap. 1 §), dvs leverera prövningsläkemedel till primärvården. I sådana specifika fall kan alltså sponsor som har ett relevant tillverkningstillstånd i Sverige leverera prövningsläkemedel direkt till prövningsstället.

Vad ska man tänka på vid förvaring av prövningsläkemedel?

Följ alltid de förvaringsbetingelser som står i det godkända protokollet. Förvara alltid prövningsläkemedel i låst utrymme, utan tillgång för obehöriga. Tänk på att förvara returnerat och ej utlämnat läkemedel väl avskilt från varandra (förväxlingsrisk). Likaså ska prövningsläkemedel från olika kliniska prövningar förvaras väl avskilt från varandra. Om läkemedel ska förvaras under speciella betingelser, t.ex. i kylskåp krävs temperaturkontroll (Läkemedelslagen, SFS 1992:859, EU-GMP 3.19). Ett exempel på temperaturlogg finns tillgänglig på LIF:s och Apotekarsocietetens hemsidor.

Vem har rättighet att rekvirera prövningsläkemedel från apoteket respektive partihandlare?

Personer med rekvireringsrätt ska vara identifierade på apoteksavtalet, eller annat motsvarande avtal med partihandlare. De ska också finnas med på delegeringslistan med tillhörande CV.

Laboratorieinformation

Vilken dokumentation bör finnas på prövningsstället när det gäller de laboratorier som ska användas under prövningens gång?

De laboratorier som används för analys av prover från de svenska klinikerna ska stämma överrens med de som finns listade i ansökan till LV och EPN. Ackrediteringsbevis eller annan dokumentation som styrker att det laboratorium som används för analys av prover är kvalificerade att utföra dessa ska finnas i prövarens dokumentation.  Tänk på att detta även gäller om proverna i t.ex. en kinetikstudie ska analyseras på företagets interna laboratorium där ackreditering vanligtvis saknas, men då ska åtminstone ett QA-statement finns tillgängligt (ICH GCP 8.2.12).

Biverkningsrapportering

Måste sponsor rapportera alla allvarliga medicinrelaterade biverkningar (Serious Adverse Drug Reaction, SADR) till prövarna?

Nej, enbart de biverkningar som uppfyller krav för Suspected Unexpected Serious Adverse Reactions (SUSARs) d.v.s. de ska också vara oväntade, ska rapporteras (ICH GCP 5.17.1).

Hur ska sponsorn rapportera SUSARs till prövarna i en multicenterstudie?

Dessa rapporter ska meddelas prövarna omgående, ”promptly” enligt ICH GCP 5.16.2, 8.3.18, utan närmare specificering av tidsgräns. Ingen skillnad görs beroende på om SUSAR inträffat i egna landet eller någon annanstans.

I LVFS 2011:19, 8 kap 8§ framgår även att informationen ska lämnas i ett format och med ett intervall som är anpassat till den aktuella prövningen. För studier med stor volym SUSARs kan line listings vara att föredra, då de ofta kan ge en bättre överblick än en stor mängd individuella rapporter. Detta förutsätter att line listings innehåller tillräcklig information för prövarens riskbedömning. Prövarna behöver få informationen tillräckligt snabbt för att kunna ta ställning till om den nya informationen påverkar försökspersonerna. Exempelvis bör det för studier i tidig fas vara aktuellt med tät rapportering, kanske per inträffad SUSAR. Sex månaders intervall kan vara acceptabelt för studier med produkter med relativt väl känd säkerhetsprofil. Det är inte acceptabelt att använda ett fast intervall på tex 2, 3 eller 6 månader för alla studier ett företag utför, utan en bedömning av lämpligt rapporteringssätt ska göras per studie.

Informerat samtycke

Vem får signera det informerade samtycket?

Enligt Helsingforsdeklarationen ska det informerade samtycket signeras och dateras av försökspersonen och den läkare som genomfört samtyckesprocessen. Grunden är att läkaren genom sin signatur verifierar att försökspersonen fått tillräcklig information om prövningen och sin rätt att avstå från deltagande, samt att försökspersonen har förstått och gett sitt informerade samtycke till deltagande. Signering av samtycket kan i normalfallet inte delegeras till en sjuksköterska. Sköterskan kan däremot med fördel vara delaktig i att informera försökspersonen om studien. 

Enligt Helsingforsdeklarationen kan det informerade samtycket signeras av ”annan för ändamålet kvalificerad person”.  Eventuell alternativ process ska dock klart beskrivas i ansökan till LV och Etikprövningsnämnden och erhålla godkännande av dem. Det kan t.ex. vara aktuellt vid akutvårdsprövningar.

Måste båda föräldrarna signera samtycket om försökpersonen är minderårig?

Ja, enligt regelverket krävs båda vårdnadshavarnas samtycke vid medverkan i kliniska prövningar.  Detta innebär att båda vårdnadshavarna ska ges samma information och få tillfälle att ställa frågor. Båda vårdnadshavarna måste signera och datera samtycket innan någon studierelaterad åtgärd genomförs, undertecknandet behöver dock inte ske vid samma tidpunkt. Om en vårdnadshavare befinner sig på annan ort kan samtycket i brådskande fall faxas eller skickas per mail och senare bekräftas med originalhandling (ICH GCP 4.8.2, 4.8.8, 8.2.7, SFS 1992:859, 13§).

Källdatagranskning

Kan arkivering av den kliniska prövningen ske på CD-rom skiva?

Ja, om det kan garanteras att data går att återskapa om 10 år (LVFS 2011:19, 10 kap. 3§).

Om elektroniskt CRF används ska prövaren ha en kopia på de data han/hon har dokumenterat och inte en kopia på företagets databas, med eller utan audit trail.

Vad ska stå med i patientjournalen när en försöksperson delta i en klinisk prövning?

För försökspersoner som vårdas inom ramen för en klinisk prövning ska patientdatalagen (2008:355) följas. Patientjournalens innehåll är klart definierat i 3 kap. 6§:

"En patientjournal ska innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten. Om uppgifterna finns tillgängliga, ska en patientjournal alltid innehålla

  1. uppgift om patientens identitet,
  2. väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården,
  3. uppgift om ställd diagnos och anledning till mera betydande åtgärder,
  4. väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder, och
  5. uppgift om den information som lämnats till patienten och om de ställningstaganden som gjorts i fråga om val av behandlingsalternativ och om möjligheten till en förnyad medicinsk bedömning.

Patientjournalen ska vidare innehålla uppgift om vem som har gjort en viss anteckning i journalen och när anteckningen gjordes."

Detta innebär att det ska framgå att patienten deltar i en klinisk prövning och vad prövningen innebär i form av behandling, doser och behandlingstider. Vidare ska det framgå att patienten informerats och lämnat sitt skriftliga samtycke till att delta i studien.

Vidare ska journalen enligt patientdatalagen 3 kap 7§ innehålla uppgifter som krävs enligt andra lagar, t.ex. information och samtycke till insamling av vävnadsprover som har lämnats enligt lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården.

När en kopia tas av källdatadokument, måste dessa signeras och dateras?

Ja, om kopian ska värdesättas som en originalhandling, måste den signeras och dateras för att intyga/bevisa äktheten av att kopian överstämmer med originalet.

Måste all insamlad data i en klinisk prövning kunna verifieras i patientjournalen?

Nej, patientjournalen ska innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten, t.ex. uppgifter om patientens diagnos, vidtagna och planerade åtgärder samt uppgifter om information och samtycke från patienten (SFS 2008:355). Uppgifter som insamlas enbart för en klinisk prövning, utan relevans för patientens normala sjukvård, kan med fördel noteras i andra källdatadokument, t.ex. CRF eller arbetsblad.

Kan uppgifter i CRF vara källdata?

Ja, i de fall data registreras direkt i CRF och det anges i prövningsprotokollet att CRF kan innehålla källdata (ICH GCP 6.4.9) Eftersom rutinerna kan variera mellan prövningsställen bör ett separat dokument upprättas på respektive prövningsställe som förklarar var olika typer av källdata registreras (ICH GCP 6). Detta källdatadokument signeras och dateras av ansvarig prövare och sponsorns representant före start av prövningen, förslagsvis vid initieringsbesöket. Dokumentet kan givetvis uppdateras under studiens gång vid behov. Ett exempel på källdatadokument finns tillgänglig på LIF:s och Apotekarsocietetens hemsidor.

Behöver utskrifter från elektronisk patientjournal signeras och dateras inför källdatagranskning?  Ska utskrifterna arkiveras med övrig studiedokumentation?

Monitorn har rättighet att ta del av sjukhusjournalen för att genomföra källdatagranskning. Då de flesta elektroniska system idag inte kan avgränsas med tillgång enbart till de försökspersoner som ingår i den aktuella prövningen, rekommenderas att relevanta delar av journalen skrivs ut för källdatagranskning. Denna utskrift ska efter genomläsning destrueras i enlighet med beslut av sjukvården, men för att undvika multipla utskrifter av samma material kan utskrifterna förvaras till studiens avslutande och då destrueras. Dessa temporära utskrifter för källdatagranskning behöver inte signeras och dateras av prövaren. Monitorn bör dock vid något tillfälle under studien tillsammans med prövningsställets personal förvissa sig om att all information skrivits ut. Vad som källdatagranskas kan med fördel dokumenteras i monitoreringsrapporten.

Kan arkivering av dokument från prövningsstället överlåtas till sponsor?

Ja, om prövaren inte själv kan ansvara för arkivering kan detta regleras i kontraktet med sponsor.

Sponsorn får dock inte ha tillgång till prövarens dokumentation från prövningen vilket innebär att arkivering inte får ske fysiskt hos sponsor.

 

För ytterligare frågor och svar om GCP hänvisas till EMAs webbplats:

 Q&A: Good clinical practice (GCP)

 
 
 
Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@mpa.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies