Läkemedel som säljs utan recept är avsedda för egenvård. Med egenvård avses behandling av enklare kortvariga åkommor där patienten själv kan ställa diagnos och ta beslut om behandling.
För att ett läkemedel ska få säljas receptfritt krävs att användningsområdet är lämpligt för egenvård, det vill säga att det är lätt för patienten att själv ställa diagnos. Risken för sammanblandning med annan svår sjukdom ska vara minimal, eftersom behandling av denna annars kan fördröjas.
Receptfria mediciner får inte ha allvarliga biverkningar eller alltför komplicerade doseringsanvisningar. Detta betyder inte att receptfria läkemedel är utan biverkningar – alla läkemedel ska hanteras med respekt och användas enligt de instruktioner som står att läsa i medföljande bipacksedlar.
Stor vikt läggs vid att den skriftliga informationen till patienten (bipacksedeln) ska ge tydliga instruktioner så att en korrekt behandling görs möjlig.
Förpackningsstorleken ska vara anpassad till behandlingstidens längd. Behovet av stora förpackningar anses vara kopplat till långvariga besvär, där läkare bör ta ställning till läkemedelsbehandlingen. En del läkemedel säljs därför receptfritt i mindre förpackningar, medan större förpackningar av samma läkemedel är receptbelagda.
Innan receptbefrielse av ett läkemedel kan bli aktuell måste användningsområde, doseringen och sättet som läkemedlet ska ges (t.ex. via munnen eller huden) vara godkänt av Läkemedelsverket. I regel är det företaget som ansöker om receptbefrielse av sin produkt men det händer också att Läkemedelsverket uppmanar till sådan ansökan.