I traditionella massmedia kan läkemedel då och då få stora rubriker. Ibland negativa, när tidningar presenterar listor med biverkningar under rubriker som "Så farlig är din medicin", "Dödslistan" eller dylikt. Andra gånger är ordalagen mer positiva, när nya "superpiller" står i fokus för uppmärksamheten. Nedan ger Läkemedelsverket vägledning till tolkning av några vanligt förekommande uppslag.
"Ny mirakelmedicin botar cancer hos råttor!"
Känner du igen rubriken? Vad innebär den? Att ett läkemedel har visat sig bota cancer hos råttor, och inget annat, om man ska vara krass.
Innan ett läkemedel är färdigt för att användas mot sjukdomar hos människor, går det igenom många faser i forskningen. Det är nödvändigt för att läkemedlen ska vara säkra att använda för patienten. Att utveckla ett nytt läkemedel tar lång tid och kostar mycket pengar.
Idéfas (1–2 år)
Laboratoriearbete med inledande tester på ett ämne som kanske kan vara effektivt mot en sjukdom. Om ämnet verkar lovande följer en lång utvecklingsprocess.
Prekliniska studier (1–2 år)
Det blivande läkemedlet testas på celler och djur. Vilken dos är lämplig? Kan läkemedlet framkalla cancer? Påverkas djurens fortplantning?
Under de fortsatta faserna utvecklas även läkemedlets beredningsform, för att kunna produceras som t.ex. tablett eller salva.
Kliniska prövningar (4–6 år)
Fas 1: Läkemedlet provas på friska personer.
Fas 2: Läkemedlet testas på en liten grupp patienter som har den aktuella sjukdomen.
Fas 3: Stora studier på större patientgrupper, där det nya läkemedlet jämförs med andra behandlingsalternativ.
Ansökan om godkännanden (6–18 månader)
Ansökan görs till Läkemedelsverket, eller till EU:s myndighet EMEA (European Medicines Evaluation Agency).
Slutsats
Från att vi läser om "mirakelmedicinen" som botar cancer hos råttor kan det alltså ta uppemot tio år innan vi ser ett färdigt läkemedel på marknaden. Om alla tester går bra, det vill säga. Råttor och andra försöksdjur är på många sätt olika oss människor, och det är svårt att dra definitiva slutsatser från resultat på försöksdjur till hur människor kommer att påverkas av läkemedlet. Om en studie visar att ett medel botar cancer hos råttor är det inte uteslutet att en senare studie visar att alla råttorna dör och då kan företaget heller inte gå vidare för att göra ett läkemedel av sin substans.
"Nytt mirakelmedel halverar risken att drabbas av cancer!"
Det finns två sätt att ange en minskad sjukdomsrisk till följd av läkemedelsbehandling. Det ena sättet är att ange en relativ minskad risk (riskreduktion), och det andra är en absolut riskreduktion. Den absoluta riskreduktionen är ett sannare mått på hur relevant den minskade risken är för befolkningen i sin helhet. Om bara den relativa riskreduktionen anges så riskerar läsaren att vilseledas till att tro att läkemedlet har en större effekt än det egentligen har.
- I beräkningen av den relativa riskreduktionen utgår man från den del av befolkningen som drabbas av sjukdomen, och frågar sig: Hur stor andel av de som drabbas skulle ha kunnat undkomma sjukdomen med hjälp av läkemedlet?
- I den absoluta riskreduktionen utgår man från befolkningen som helhet och frågar sig: Hur mycket minskar risken för att drabbas av sjukdomen, för samtliga individer?
Exempel 1
Anta att:
- en viss form av cancer drabbar varannan svensk (50 procent av Sveriges befolkning).
- ett läkemedel kan minska förekomsten av cancer till att endast drabba var fjärde svensk (25 procent)
Angivet som relativ riskreduktion så minskar läkemedlet risken för att drabbas av cancer med 50 procent. Sett till absolut riskreduktion så är den minskade risken 25 procent.
Detta betyder att för att en person skall slippa cancer måste 100/25= 4 personer behandlas med läkemedlet.
Exempel 2
Anta att:
- en annan form av cancer drabbar 1 procent av Sveriges befolkning.
- ett läkemedel kan få ner andelen drabbade till 0,5 procent.
Den relativa riskreduktionen är även i det här fallet 50 procent. Men den absoluta riskreduktionen är 0,5 procent.
Detta betyder att för att en person skall slippa cancer måste 100/0,5= 200 personer behandlas med läkemedlet.
Angivet i relativ riskreduktion så halverar alltså båda läkemedlen i exemplen risken att drabbas av cancer. Mätt i absolut riskreduktion ser det ut så här:
Genom att äta läkemedlet som beskrivs i exempel 1, så minskar du din risk att drabbas av cancersjukdomen med 25 procent.
Genom att äta läkemedlet som beskrivs i exempel 2, så minskar du din risk att drabbas av cancersjukdomen med 0,5 procent.
"Så farlig är din medicin" eller "Här är hela dödslistan" eller "NN dog av vanlig värktablett"
Alla läkemedel kan ha biverkningar, i synnerhet om de tas i högre doser än rekommenderat. Biverkningar förekommer i olika svårighetsgrad och olika ofta. Hur stor risken är för att just du ska drabbas av biverkningar kan bara din läkare bedöma.
Det är viktigt att användningen av ett läkemedel följs upp, och att biverkningar registreras. På Läkemedelsverket finns en särskild enhet som arbetar med just detta.
Biverkningar klassificeras efter hur vanliga de är, utifrån resultat av vetenskapliga studier och rapporter från läkare.
- Mycket vanliga biverkningar kan uppstå hos fler än en patient av tio som behandlas med läkemedlet.
- Vanliga biverkningar: färre än en av tio men fler än en av hundra.
- Mindre vanliga biverkningar: färre än en av hundra, men fler än en av tusen.
- Sällsynta biverkningar: färre än en av tusen.
- Mycket sällsynta: färre än en av tiotusen.
Om du läser i tidningen eller hör på nyheterna om biverkningar som gäller just ditt läkemedel, är det mycket viktigt att du diskuterar frågan med din läkare eller kunnig personal på sjukvårdsupplysningen innan du ändrar eller avbryter medicineringen.