Att avbryta en långvarig läkemedelsbehandling kan ibland medföra kroppsliga och psykiska besvär, så kallade utsättningsbesvär. Att uppleva utsättningsbesvär är inte samma sak som att vara läkemedelsberoende.
Att avbryta en långvarig läkemedelsbehandling kan ibland medföra kroppsliga och psykiska besvär. Besvären uppstår i första hand när läkemedelsbehandlingen avslutas abrupt, men kan även förekomma efter gradvis nedtrappning av dosen. Detta brukar benämnas "utsättningsbesvär" och är inte ett tecken på att ett beroende har utvecklats. Läkemedel som i vissa fall ger utsättningsbesvär kan därför inte sägas vara beroendeframkallande.
Det finns många läkemedel som kan ge upphov till utsättningsbesvär. Några exempel är betablockerare (läkemedel som bland annat används mot högt blodtryck), antidepressiva läkemedel och en del läkemedel mot inflammation.
Varför uppstår utsättningsbesvär?
Efter en tids medicinering har kroppen anpassat sig efter läkemedlets effekter. När medicineringen avslutas kan det ta en tid för kroppen att åter komma i balans – därav besvären.
Utsättningsbesvär är övergående. För att mildra obehagen brukar dosen av läkemedlet sänkas gradvis, så att kroppen kan anpassa sig lite i taget. För vissa läkemedel är detta väldigt viktigt, då kroppens reaktion annars kan bli mycket kraftig.
Beroendeframkallande ämnen
Beroendeframkallande ämnen (till exempel nikotin och narkotika) påverkar hjärnans belöningssystem och ger användaren en känsla av välbehag. Detta ger upphov till ett fysiskt och psykiskt "sug" efter ämnet, och abstinensbesvär då användningen upphör.
Enligt Världshälsoorganisationen kännetecknas beroende av begär efter läkemedlet, abstinensbesvär, behov av allt högre doser och oförmåga att begränsa eller avsluta användningen av läkemedlet.