Sammanfattning
- Med ”nedre luftvägarna” menas luftstrupen nedanför struphuvudet samt luftrören i lungorna. Nedre luftvägsinfektion (NLI) är en akut sjukdom med hosta, feber, andnöd, väsande andning eller bröstsmärta.
- Infektioner som drabbar nedre luftvägarna är vanliga, och förekommer oftare hos barn än hos vuxna.
- Nedre luftvägsinfektion kan orsakas av både virus och bakterier.
- Antibiotika ska bara användas vid allvarliga nedre luftvägsinfektioner orsakade av bakterier – mot virusinfektioner saknar antibiotika effekt. I första hand ska vanligt penicillin användas.
- Lunginflammation är en allvarlig form av nedre luftvägsinfektion.
- Vid lunginflammation eller oklar nedre luftvägsinfektion bör man ta ny kontakt med sin läkare om man inte har blivit bättre inom 2–3 dagar.
- Det saknas moderna vetenskapliga bevis för att hostläkemedel har någon effekt i samband med luftvägsinfektioner.
- Förebyggande behandling mot nedre luftvägsinfektioner är vaccination mot influensa och vaccination mot pneumokockinfektion (pneumokocker är bakterier som bland annat kan orsaka luftvägsinfektioner).
Nedre luftvägarna omfattar luftstrupen nedanför struphuvudet samt luftrören i lungorna. Det finns olika slag av infektioner som kan drabba nedre luftvägarna:
Akut bronkit (luftrörskatarr) börjar ofta som en vanlig förkylning med besvärlig hosta. Hostan kan antingen vara slemmig eller torr och varar normalt cirka 3 veckor, men kan pågå längre. Antibiotikabehandling gör ingen nytta (varken för barn eller vuxna) vid akut bronkit, eftersom sjukdomen oftast orsakas av ett virus. Akut bronkit går för det mesta över av sig själv inom 2–3 veckor. Det saknas moderna vetenskapliga bevis för att hostläkemedel (hostdämpande eller slemlösande) har någon effekt vid luftvägsinfektioner.
Barn i förskoleåldern har i genomsnitt 6–10 luftvägsinfektioner (förkylningar) per år. Varje infektion varar i genomsnitt 1 vecka medan hostan kan stanna kvar i ytterligare några veckor.
Lunginflammation (pneumoni) kan orsakas av virus eller bakterier. Vanliga symtom vid lunginflammation är feber, hosta samt svårighet att andas, dessutom trötthet och ont i bröstet vid andning.
Den vanligaste orsaken till lunginflammation bland vuxna är pneumokockbakterien. Infektion med pneumokocker är vanligt också bland barn. Virus är en vanligare orsak till lunginflammation hos barn än hos vuxna. Under 2 års ålder är RS-virus (respiratory syncytial virus) det virus som orsakar flest lunginflammationer. Detta virus sprids över världen under den kalla årstiden.
De vanligaste bakterierna vid lunginflammation är oftast känsliga för vanligt penicillin. Om penicillin inte ger någon effekt efter 3 dagars behandling kan man byta till doxycyklin hos vuxna och erythromycin hos barn (läs mer om läkemedlen nedan). Lunginflammation som behandlas med antibiotika läker helt på ungefär en månad.
Andra orsaker till långdragen hosta kan vara till exempel astma, KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom), tuberkulos eller kikhosta.
Vaccination mot influensa och pneumokockinfektion
Influensavirus är en viktig orsak till nedre luftvägsinfektioner. Personer äldre än 65 år rekommenderas att vaccinera sig mot influensa varje år. Samma rekommendation gäller för dem som lider av hjärt- eller lungsjukdom eller andra allvarliga sjukdomar (oavsett ålder). Unga friska personer behöver däremot inte vaccinera sig.
Läs mer om att behandla och förebygga influensa i länken i högermarginalen.
Man kan också vaccinera sig mot pneumokockbakterien, den vanligaste bakterien vid lunginflammation. Det finns två typer av pneumokockvacciner, ett som används till vuxna och äldre barn, och ett annat som används till barn mellan 2 månader och 5 år.
Personer äldre än 65 år, sjukhemsboende och de som har till exempel kronisk hjärt-lungsjukdom eller annan långvarig sjukdom rekommenderas att vaccinera sig mot pneumokockinfektion. När det gäller vaccinet för de yngre barnen har Socialstyrelsen föreslagit att det ska ingå i barnvaccinationsprogrammet.
Antibiotika
Antibiotika är bakteriedödande läkemedel som har funnits i Sverige sedan 1930-talet. Användningen av antibiotika i samhället har ökat kraftigt och har lett till att vissa bakteriestammar har blivit motståndskraftiga (resistenta) mot en eller flera typer av antibiotika. I hela världen är antibiotikaresistens ett stort problem och därför försöker man minska antibiotikaanvändningen i samhället. Antibiotika ska bara användas vid infektioner som orsakas av bakterier. Mot virus har antibiotika ingen effekt.
Nedan finns mer information om olika grupper av antibiotika som används vid nedre luftvägsinfektioner.
Penicilliner
Fenoximetylpenicillin (penicillin V) rekommenderas i första hand vid lunginflammationer. Det har en bra effekt mot pneumokocker. Preparatet har kort verkanstid i kroppen (kort halveringstid), och medicineringen bör därför delas upp på minst 3 doser per dygn.
Amoxicillin är verksamt mot pneumokocker och mot bakterien Haemophilus influenzae. Det finns bakterier som är resistenta mot amoxicillin och läkemedlet används därför med försiktighet. Amoxicillin har relativt kort halveringstid och ska därför doseras 3 gånger om dagen.
Cefalosporiner (närbesläktade med penicilliner)
Används numera inte så ofta vid lunginflammationer på grund av ökade problem med resistenta bakterier.
Biverkningarna av penicilliner och cefalosporiner är ofta milda. Det vanligaste är magbesvär i form av lös mage.
Doxycyklin
Doxycyklin har bra effekt mot olika typer av bakterier men även här har man sett en ökande resistens. Ljuskänslighet i huden och diarréer är vanliga biverkningar av doxycyklin.
Trimetoprim-sulfa
Trimetoprim-sulfa har god effekt mot pneumokocker, Haemophilus influenzae och andra bakterier i nedre luftvägarna. Även här har resistensproblematiken ökat det senaste decenniet. Det är relativt vanligt med allergi mot trimetoprim-sulfa.
Makrolider
Erytromycin har effekt på ungefär samma bakterier som penicilliner med undantag för dålig effekt mot Haemophilus influenzae. Det används till personer som är allergiska mot penicillin. Ett problem är att resistensen bland pneumokocker ökar. Erytromycin kan ge upphov till magbesvär som illamående, magknip och lös avföring. Ibland kan även hudutslag förekomma.
Undersökning och uppföljning
Ibland är det oklart vilken typ av nedre luftvägsinfektion det rör sig om. Om läkaren misstänker en allvarligare infektion och den som söker har varit sjuk i minst 24 timmar tar man ofta ett blodprov som kallas CRP. Det är ett snabbtest som mäter graden av inflammation i kroppen – och därmed hur svår infektionen är.
CRP-värdet är för det mesta normalt eller lätt förhöjt vid luftrörskatarr men oftast kraftigt förhöjt vid lunginflammation.
Ibland använder sig läkaren av lungröntgen vid misstanke om lunginflammation hos patienter som lider av andra allvarliga sjukdomar. Däremot är det varken möjligt eller nödvändigt att lungröntga alla patienter med besvär från de nedre luftvägarna.
Vid akut luftrörskatarr behövs oftast ingen uppföljning hos läkaren. Men vid lunginflammation eller oklar nedre luftvägsinfektion bör man kontakta sin behandlande läkare inom 2–3 dagar om man inte har blivit bättre (oavsett om man har fått antibiotikabehandling eller inte).
Den vanligaste orsaken till att man inte blir bra trots en antibiotikakur är att man egentligen inte har en bakterieinfektion. Det är nämligen inte alltid lätt att skilja bakterieinfektioner från infektioner som orsakas av virus – och mot virus har antibiotika ingen effekt.
Vid lunginflammation bokar läkaren ofta en tid för uppföljning efter ca 6 veckor.