Till webbplatsens startsida

Användning av långverkande insulinanaloger

Sammanfattning

  • När insulinbehandling påbörjas är NPH-insulin (långverkande humaninsulin) förstahandsval som långverkande insulin.
  • Det finns ingen anledning för patienter med välreglerad diabetes att byta från NPH-insulin till långverkande insulinanaloger (bioteknologiskt modifierat humaninsulin).
  • Långverkande insulinanaloger kan prövas hos patienter som inte uppnår en bra inställning av sina blodsockervärden på NPH-insulin.

Insulin är ett hormon som behövs för att kroppens celler ska kunna ta upp socker (glukos) från blodet. Hormonet produceras av en viss typ av celler i bukspottkörteln.

Vid sockersjuka, diabetes mellitus, är glukoshalten i blodet förhöjd till följd av otillräcklig insulinproduktion och/eller minskad effekt av insulin.

Det finns två huvudsakliga typer av diabetes: typ 1 och typ 2.
Typ 1-diabetes debuterar vanligtvis i tonåren och orsakas av att kroppens eget immunförsvar förstör de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln (en s.k. autoimmun reaktion).

Typ 2-diabetes drabbar oftast personer över 40 år. Vid typ 2-diabetes kan bukspottkörteln inte producera så mycket insulin som behövs för att sockeromsättningen ska fungera normalt samt att cellerna är mindre känsliga för insulin och därför behöver mer insulin för att kunna använda sockret i blodet (insulinresistens). De främsta riskfaktorerna för att utveckla typ 2-diabetes är övervikt och fysisk inaktivitet.

Typ 2-diabetes är den vanligaste formen av diabetes och svarar för 85 % av alla diabetesfall i Skandinavien.

I förlängningen kan båda formerna av diabetes leda till skador på olika organ, särskilt ögon, njurar, nerver, hjärta och blodkärl.

Behandling av diabetes

Vid behandling av diabetes är en god blodsockerkontroll viktig för att minska symtom på för höga blodsockerhalter och för att förhindra att följdsjukdomar uppstår.

Alla patienter med typ 1-diabetes och minst en femtedel av patienterna med typ 2-diabetes måste behandlas med insulin för att få en tillfredsställande kontroll över blodsockret.

Vid behandling med insulin används ofta en kombination av snabbverkande och långverkande former av insulin. De snabbverkande tas i anslutning till måltider för att kompensera för den ökade glukosmängden i blodet efter måltiden. Långverkande insulinformer (basinsulin) tas vanligen till natten och ibland även på morgonen för att ge en jämn basnivå av insulin under dagen och natten.

Nedanstående text handlar om så kallade ”långverkande insulinanaloger” – bioteknologiskt modifierade insulinmolekyler med vissa skillnader i effekt jämfört med långverkande humaninsulin (NPH-insulin).

NPH-insulin

NPH står för Neutral Protamin Hagedorn, och är uppkallat efter den danske läkare som i mitten av 1930-talet upptäckte att effekten av insulin kan förlängas genom tillsats av proteinämnet protamin.

För NPH-insulin är insulinaktiviteten som störst tre till fem timmar efter injektionen. Effekten varar därefter mellan 11 och 17 timmar.

Det kan finnas vissa problem med användningen av NPH-insulin som basinsulin:

  • Vid injektion av NPH-insulin till natten kan en del patienter få maximal effekt av insulinet mitt i natten, och därmed risk för hypoglykemi (alltför lågt blodsocker). Det kan därför bli svårt att avväga dosen så att den blir tillräckligt stor för att ge bra blodsockerkontroll på efternatten och morgonen utan att ge upphov till hypoglykemi tidigare under natten.
  • Den relativt kortvariga effekten gör att man ofta måste injicera NPH-insulin två gånger per dygn.
  • NPH-insulin föreligger som suspension och måste blandas ordentligt före injektion.
  • Det finns en betydande dag till dag-variation av effekten efter injektion.

Långverkande insulinanaloger

De långverkande insulinanaloger som idag finns på marknaden heter insulin glargin och insulin detemir. De är bioteknologiskt modifierade humaninsuliner som kan ha vissa fördelar när de används som långverkande insulin vid behandling av diabetes.

Resultat från vetenskapliga studier tyder på att antalet episoder med alltför lågt blodsocker (hypoglykemier), särskilt om natten, är lägre vid medicinering med långverkande insulinanaloger vid typ 1-diabetes i jämförelse med NPH-insulin.

Insulin glargin

Vetenskapliga studier har visat att insulin glargin har en längre effekt, upp till 24 timmar för många patienter, och en flackare effektkurva än NPH-insulin. Det är osäkert om insulin glargin ger mindre dag till dag-variation i effekt än NPH-insulin.

Insulin detemir

Resultat från studier där NPH-insulin jämförts med insulin detemir tyder på en mindre dag till dag-variation av effekten hos den enskilde patienten vid användning av insulin detemir.

Användning av långverkande insulinanaloger på kvällen har i de flesta studier givit lägre (glargin och detemir) och mindre varierande (detemir) fasteglukos (blodsockervärde på fastande mage).

  • Det saknas direkt jämförande studier mellan insulin glargin och insulin detemir.
  • Barn har bara ingått i ett fåtal av studierna. Effekten hos barn över sex år tycks motsvara den hos vuxna.
  • Det saknas forskningsresultat från behandling av gravida med långverkande insulinanaloger.

Rekommendationer

När insulinbehandling påbörjas är NPH-insulin förstahandsval som långverkande insulin. Det finns ingen anledning för patienter med välreglerad diabetes att byta från NPH-insulin till insulin glargin eller insulin detemir.

Typ 1-diabetes


Insulin glargin och insulin detemir kan prövas hos patienter som vid behandling med NPH-insulin

  • Ofta har hypoglykemier om natten.
  • Inte uppnår behandlingsmålet för HbA1c* på grund av återkommande hypoglykemier.
  • Har särskilt stora svängningar i sina blodsockervärden.

* När glukos binds till hemoglobin (det röda blodfärgämnet som finns i röda blodkroppar) bildas ett komplex som kallas för HbA1c. Mängden HbA1c kan användas som ett mått på blodsockernivån under några veckor bakåt i tiden och är ett viktigt verktyg vid inställningen av diabetesbehandlingen.

Typ 2-diabetes

Insulin glargin är mindre väl dokumenterat vid typ 2-diabetes. När det gäller insulin detemir finns inga vetenskapliga studier publicerade.
Insulin glargin kan prövas hos patienter med typ 2-diabetes som vid behandling med NPH-insulin

  • Har återkommande hypoglykemier om natten.
  • Inte uppnår behandlingsmålet för HbA1c på grund av återkommande hypoglykemier som är kopplade till användning av NPH-insulin.

För mer information om behandling av typ 2-diabetes, se länk till höger.

 

 
 
 
Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | tel: 018-17 46 00, fax: 018-54 85 66 | Ytterligare kontaktinformation