Läkemedelsbehandling vid impetigo (svinkoppor)

Sammanfattning

  • Impetigo är en smittsam hudinfektion som i första hand drabbar barn mellan 0–12 år.
  • Smittan sprids genom direkt eller indirekt kontakt och gynnas av miljöer där många individer har nära kontakt under lång tid (exempelvis daghem).
  • God hygien, mindre barngrupper och mer utevistelse är råd för att minska smittspridning på daghem.
  • På grund av resistensutveckling i Sverige rekommenderas inte krämer med fusidinsyra för rutinmässig behandling av impetigo (resistens = bakterier utvecklar motståndskraft mot läkemedel).
  • På grund av resistensutveckling utomlands rekommenderas inte mupirocin för behandling av impetigo.
  • Begränsad impetigo är i de flesta fall självläkande och behöver inte behandlas med antibiotika. Eventuella skorpor kan tvättas bort med tvål och vatten.
  • Vid utbredd impetigo rekommenderas antibiotika i form av tabletter eller mixtur.

Impetigo (svinkoppor) är en smittsam ytlig hudinfektion. Det finns två former av impetigo – bullös och icke-bullös – och båda formerna orsakar blåsbildningar (lat. bulla = hudblåsa).

Vid icke-bullös impetigo övergår blåsorna i ett tidigt stadium till smetiga gula sårskorpor (krustor).  Vid bullös impetigo är blåsbildningen mer långvarig.
Impetigo orsakas oftast av bakterien Staphylococcus aureus (gula stafylokocker). En annan bakterie, Streptococcus pyogenes (grupp A-streptokocker), kan i vissa fall ge upphov till icke-bullös impetigo.

Man vet inte exakt hur stor förekomsten av impetigo är, men det finns uppgifter som tyder på att sjukdomen har blivit vanligare och/eller svårare. Impetigo tycks i första hand drabba barn i åldrarna 0–12 år och sjukdomen är vanligast under perioden juli–september.

Smittspridning

Impetigo är en smittsam sjukdom som sprids genom direkt kontakt från person till person eller genom indirekt kontakt, via smittade föremål som t.ex. handdukar och leksaker.

Smittspridningen gynnas av miljöer där många individer har nära kontakt under en längre tid, såsom på daghem.

Allmänna råd för att undvika smittspridning på daghem

  1. God hygien
  2. Mer utevistelse
  3. Mindre barngrupper

Råd om hygien

  1. Noggrann handhygien är grundläggande både för smittade barn och de vuxna som tar hand om dem. Det är viktigt att tvätta händerna efter att ha rört vid impetigo-hud eller smittade föremål. Om möjligt ska hudförändringarna täckas med förband. Vid behandling av sår och blåsor ska engångshandskar användas, och händerna måste tvättas efter att handskarna har tagits av. Ibland kan det vara bra att bära med sig ett alkoholbaserat handdesinfektionsmedel för att lätt kunna desinficera händerna.
  2. Endast engångshanddukar ska användas.
  3. Örngott och kläder ska tvättas dagligen, vid högsta möjliga temperatur.
  4. Leksaker ska göras rent varje dag och mjuka leksaker (typ gosedjur) bör läggas undan vid ett utbrott av impetigo, och sedan tvättas i maskin innan de används på nytt.
  5. Ytor som ofta vidrörs med händerna (t.ex. dörrhandtag) ska rengöras dagligen.

Barn inom barnomsorgen bör vara hemma tills hudutslagen är helt torra.
Skolbarn kan gå till skolan om de själva klarar av att hålla en god handhygien. De bör däremot inte delta i aktiviteter där risken för smittspridning är hög, såsom gymnastik eller bad, eller där livsmedelshantering förekommer (t.ex. hemkunskap).

Behandling

Smittade barn bör undersökas av distriktsläkare för diagnostik och beslut om behandling.

Syftet med behandlingen är att påskynda läkningen av sårskorporna, lindra symtom och förhindra att komplikationer uppstår samt att stoppa smittspridningen.

Resistensutveckling

För närvarande (våren 2003) pågår över hela Sverige en spridning av en viss stafylokockstam (stam = bakterier av samma ursprung, med samma arvsmassa) som kan ge bullös impetigo. Denna bakteriestam har ökad motståndskraft mot fusidinsyra – ett antibiotikum som vanligtvis är verksamt mot stafylokocker. Samtidigt med stammens utbredning har användningen av kräm som innehåller fusidinsyra ökat. Det är inte fastställt att den ökade användningen av fusidinsyrakräm har bidragit till stammens spridning, men om användningen fortgår leder detta troligen till att stammen lättare sprids.

Utomlands har stafylokocker setts utveckla resistens mot läkemedlet mupirocin, och svenska experter avråder därför från användning av mupirocin vid impetigo.

På grund av resistensproblemet rekommenderas inte lokal antibiotikabehandling i form av salva eller kräm för rutinmässig behandling av impetigo.

Behandling av lindrig impetigo

Begränsad icke-bullös impetigo är självläkande hos de flesta patienter som har ett fungerande immunförsvar och behöver inte behandlas med antibiotika.
Lokal behandling: Eventuella sårskorpor blöts noggrant och rengörs med tvål och vatten. Rengöringen kan eventuellt kompletteras med påstrykning av en bakteriedödande väteperoxidkräm. Nyttan av väteperoxidkrämen kan variera.

Behandling av svårare former av impetigo

Vid utbredd impetigo, samt vid impetigo som inte svarat på lokalbehandling rekommenderas behandling med antibiotika i tablettform eller flytande form.
Eftersom de flesta impetigofallen orsakas av stafylokocker rekommenderas läkemedel som är verksamma mot dessa bakterier. Behandlingstiden bör vara sju dagar.

Läkemedel mot impetigo

I första hand: flukloxacillin eller dikloxacillin, alternativt cefalexin eller cefadroxil. Valet kan avgöras av vilka läkemedel som finns tillgängliga i lämplig form till barn (flytande form).

I andra hand: klindamycin (exempelvis vid penicillinallergi).

Återfall

Vid återfall försöker man spåra källan till smittan. Råd angående hygien och smittskydd skall följas. Vid behov ges en ny antibiotikakur. Även anhöriga med symtom på impetigo behandlas. Om återfallen upprepas, trots flera antibiotikakurer och hygienråd, kan distriktsläkaren hänvisa patienten vidare till barn- eller infektionsspecialist.

 
 
 
Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@mpa.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies