Många antibiotika har använts av ett stort antal gravida utan att man har kunnat se någon ökad risk för fosterskador. För vissa typer av antibiotika är det dock känt att det finns risker förknippade med behandling under graviditet. Trots att många antibiotika har använts i flera årtionden under graviditet är kunskapen fortfarande begränsad om deras eventuella risker för fostret. Omprövning baserad på ny kunskap sker fortlöpande och kan, som alltid, leda till ändrade rekommendationer. Det var t.ex. nya rön om erytromycin som föranledde behandlingsrekommendationen om antibiotikabehandling under graviditet (se Lakemedelsverket.se, ”Behandlingsrekommendationer”, via ingången för hälso- och sjukvård).
Finns ett samband mellan läkemedel och fosterskada?
I Sverige finns ett register, det Medicinska Födelseregistret (MFR), som man bland annat kan använda för att studera eventuella samband mellan läkemedelsintag och fosterskada. I MFR samlas data om den gravida kvinnan, förlossningen och det nyfödda barnet. Här finns även, sedan 1994, uppgifter om läkemedel har använts under tidig graviditet. Uppgifterna om läkemedelsanvändning omfattar dock inte för vilken sjukdom läkemedlet tagits, inte heller exakt tidpunkt för läkemedelsbehandlingen och inte heller dos.
Ingen generellt ökad risk med antibiotika
I MFR finns idag uppgift om drygt 26000 barn vars mödrar uppgivit att de använt någon typ av antibiotika i tidig graviditet. Bland dessa hade 3,7 % en missbildningsdiagnos, vilket är ungefär samma frekvens som hos barn till mödrar som inte tagit något läkemedel alls, dvs. förväntad förekomst av missbildning.
Någon generellt ökad risk för fosterskador kan alltså inte ses vid antibiotikabehandling och inte heller tycks någon speciell missbildning vara överrepresenterad. Förekomsten av för tidigt födda barn eller dödligheten hos de nyfödda skiljde sig inte heller åt. Däremot har man vid fördjupad analys funnit att erytromycinbehandling under graviditet gav en ökad förekomst av hjärt- kärlmissbildning hos barnet. En möjlig förklaring till hjärt-kärlmissbildningen är att erytromycin kan ge en rytmrubbning i fostrets hjärta under den period då utvecklingen av hjärtat och blodkärlen pågår. Upptäckten har lett till att rekommendationerna beträffande erytromycinbehandling under första delen av graviditeten har ändrats.
Principer för antibiotikabehandling under graviditet
Den gravida kvinnans infektion ska behandlas på ett effektivt sätt, samtidigt som fostret inte ska utsättas för onödiga risker. Under graviditet är det därför extra viktigt med noggrann diagnostik för att fastställa om symtomen orsakas av en infektion och om det då finns behov av antibiotikabehandling.
Att notera är att graviditeten i sig medför svullna slemhinnor, inte minst i området öron, näsa och hals. Denna svullnad kan ibland misstolkas som bihåleinflammation eller öroninflammation.
Under graviditet kan det i vissa fall bli aktuellt att ändra doseringen av antibiotika jämfört med normaldosering.
Antibiotika, som kan bli aktuella under graviditet
Nedan listas olika grupper av antibiotika. För att läsa vad som gäller för enskilda preparat hänvisar vi till bipacksedeln eller patient-FASS.
Aminoglykosider
För de aminoglykosider som används idag finns ingen känd risk för skadliga effekter på fostret. Dessa preparat är aktuella endast vid mycket allvarliga infektioner, som enbart bör handläggas i samråd med infektionsspecialist.
Beta-laktamer
Antibiotika som tillhör beta-laktamgruppen är till exempel penicilliner och cefalosporiner. Det finns övertygande kliniska data som talar för att dessa kan användas vid graviditet och att de inte medför någon ökad risk för fosterskada. Även pivmecillinam kan ges under hela graviditeten, i motsats till tidigare rekommendationer, förutsatt att kuren är kort (5-7 dagar).
Fluorokinoloner
Fluorokinoloner har visat sig kunna orsaka ledskador hos växande djur. Återhållsamhet rekommenderas vid graviditet på grund av bristande erfarenhet från människa. Om alternativ saknas bör kinoloner kunna användas efter samråd med infektionsspecialist.
Fusidinsyra
Fusidinsyra ska inte användas under graviditetens tre sista månader på grund av risk för kärnikterus hos det nyfödda barnet (neurologisk skada till följd av ansamling av bilirubin i hjärnans nervkärnor).
Imidazolderivat
Metronidazol: Det finns inga påvisade fosterskadande effekter, men klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad och de data som finns från djurstudier är ofullständiga. Användning under graviditet bör därför noggrant övervägas.
Tinidazol: Användning av tinidazol under graviditet bör tills vidare undvikas.
Linezolid
Klinisk erfarenhet av användning hos gravida saknas, och linezolid bör därför tills vidare undvikas under graviditet.
Linkosamider
De data som finns (bland annat från MFR) tyder inte på någon ökad risk för missbildning vid användning under graviditet. Kunskapen om behandling med linkosamider (klindamycin) under graviditet är dock begränsad.
Makrolider
Till makrolidgruppen hör läkemedelssubstansen erytromycin. För denna substans finns sannolikt en ökad risk för hjärt/kärlmissbildning vid användning under graviditetens första tre månader (första trimestern). Beträffande övriga makrolider saknas tillräcklig klinisk erfarenhet, men för flera av dessa visar djurstudier att det kan finnas risk för fosterskadande effekt. Samma grad av försiktighet som för erytromycin rekommenderas därför för andra makrolider. Under första trimestern och till kvinnor som planerar graviditet, bör makrolider endast ges om alternativ saknas. För närvarande finns dock ingen dokumentation som talar för att man bör avråda från makrolidanvändning under andra och tredje trimestern.
Nitrofurantoin
Nitrofurantoin kan ges under graviditet, förutom till kvinnor som har brist på ett visst enzym, G6PD (glucos-6-fostfat-dehydrogenas). G6PD-brist förekommer speciellt i befolkningsgrupper som härstammar från Afrika och Medelhavsområdet. I omedelbar anslutning till förlossning ska nitrofurantoin endast ges efter särskilt övervägande.
Tetracykliner
Det finns inga kliniska belägg för att tetracykliner har negativa effekter på fostret vid användning under graviditetens första tre månader. Vid användning från graviditetsvecka 14 finns risk för missfärgning av barnets kommande mjölktänder.
Trimetoprim
Trimetoprim bör undvikas under graviditetens första tre månader, eftersom enstaka studier visat en ökad risk för skador i centrala nervsystemet.
Trimetoprim + Sulfa
Trimetoprim bör undvikas under graviditetens första tre månader, eftersom enstaka studier visat en ökad risk för skador i centrala nervsystemet.
Trimetoprim + sulfa bör också undvikas under graviditetens sista tre månader, på grund av att sulfa medför risk för kärnikterus hos det nyfödda barnet (neurologisk skada till följd av ansamling av bilirubin i hjärnans nervkärnor).
Glykopeptider
Det är inte troligt att vankomycin och teikoplanin ger ökad risk för missbildning, men erfarenheten av behandling av gravida kvinnor är begränsad.
Val av antibiotika vid graviditet
Penicillin kan alltid användas under graviditet om så bedöms lämpligt. Vid vissa infektioner där bakterierna inte är känsliga för penicillin, eller om patienten är överkänslig, kan man behöva använda någon annan typ av antibiotika. Vid allvarlig penicillinallergi kan till exempel klindamycin (en linkosamid) eller doxycyklin (en tetracyklin) användas, beroende på infektionens art.
Vid klamydiainfektion rekommenderas i första hand doxycyklin eller amoxicillin. Erytromycin kan ges från och med andra trimestern. För ytterligare information, se behandlingsrekommendationen för hälso- och sjukvården (länk till höger).