Läkemedelsbehandling vid ångest

Sammanfattning

  • Ungefär var tredje kvinna och var femte man drabbas någon gång i livet av en ångestsjukdom.
  • Det finns många olika former av ångestsjukdom; till exempel panikångest, social fobi, specifika fobier, tvångssyndrom, generaliserat ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom – som alla yttrar sig på olika sätt.
  • Vid läkemedelsbehandling av ångest rekommenderas i första hand så kallade SSRI-läkemedel (selektiva serotoninåterupptagshämmare).
  • Bensodiazepiner (ångestdämpande läkemedel) ska helst undvikas, eftersom de kan ge upphov till läkemedelsberoende.
  • För ångestsjukdomarna finns effektiva psykologiska behandlingsmetoder, oftast baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT).

Ungefär var tredje kvinna och var femte man drabbas någon gång i livet av en ångestsjukdom. Ångest förekommer ofta vid depressioner.

Både ångest och nedstämdhet kan vara normala psykologiska reaktioner vid olika händelser i livet. När ångesten leder till att man ofta mår dåligt och till att det dagliga livet begränsas, till exempel genom att man undviker normala aktiviteter eller sammanhang, kan den behöva behandlas med psykologisk terapi eller läkemedel.

Ångestsjukdomar är två till tre gånger vanligare hos vuxna kvinnor än hos män. Före puberteten drabbas både flickor och pojkar i lika stor utsträckning.

Olika former av ångestsjukdomar

Vid panikångest kan man känna flera obehagliga symtom, till exempel yrsel, andnöd, hjärtklappning och dödsskräck. Symtomen kommer plötsligt och varar oftast bara några minuter. Många av de som söker hjälp efter panikattacker är rädda för att ha drabbats av någon allvarlig kroppslig sjukdom.

Panikattackerna kan göra att man blir ängslig för nya attacker (förväntansångest) och kan ibland leda till torgskräck (agorafobi). Det är viktigt att komma ihåg att en panikattack är ofarlig, även om den är mycket obehaglig.

Personer som lider av social fobi har en stark rädsla för att dra till sig andras uppmärksamhet och för att bete sig på ett sätt som blir generande eller förödmjukande för dem själva. Det leder till att man undviker sociala situationer där detta skulle kunna hända – till exempel middagar, möten – och på så vis begränsar både privat- och yrkeslivet. I situationerna kan man rodna, bli darrhänt, få hjärtklappning och ångest. Social fobi kan i vissa fall leda till alkoholmissbruk eller depression.

Om man har en specifik fobi är det en speciell situation eller föremål som framkallar ångesten. Det kan till exempel vara flygresor, spindlar, ormar, höjder eller instängda platser. Specifika fobier är de vanligaste ångestsjukdomarna i Sverige men många söker inte hjälp.

Ett tvångssyndrom innebär att man har svårt att styra sina tankar eller handlingar från en viss tanke eller ett visst beteende. Det kan till exempel röra sig om ett abnormt samlande på olika föremål eller en känsla av att man ständigt måste tvätta sig.

Generaliserat ångestsyndrom är en ständig malande oro och ängslan, med kroppsliga besvär som muskelspänningar, svettningar, orolig mage och störd sömn. Det är inte säkert att det är någon speciell händelse man oroar sig för, men det kan ibland röra sig om en oro för att drabbas av olyckor eller sjukdomar. Oftast har det funnits en ängslighet ända sedan barnåren.

Om man har upplevt svåra livshotande eller kränkande upplevelser (katastrofer, olyckor, tortyr, våldtäkt, m.m.) kan man drabbas av posttraumatiskt stressyndrom. Då kan man få plötsliga och intensiva minnesbilder av händelsen, vilket kan leda till sömnrubbningar, mardrömmar, känslomässig avtrubbning eller att man undviker olika saker.

Separationsångest innebär, som namnet antyder, att man har stora svårigheter att skiljas från sina nära.

Ångestsjukdomar kan medföra ökad risk för självmord. Risken är särskilt hög vid panikångest, samtidig depression eller missbruk.

Paradoxalt nog kan risken för självmord öka i början av en läkemedelsbehandling. Det är därför viktigt att både patienter och anhöriga är uppmärksamma på självmordstankar eller självskadande beteende, så att man i tid kan kontakta sjukvården.

Ungdomar och unga vuxna (18–29) kan vara extra känsliga för läkemedelsbehandling i det här avseendet.

Behandling av ångestsjukdomar

Det finns behandlingsmetoder mot alla ångestsjukdomar. Ångestsjukdomar är tyvärr komplicerade till sin natur, och effekten av behandling (läkemedel eller psykologisk behandling) är ofta måttlig. Ett undantag är vid specifika fobier, där kognitiv beteendeterapi (KBT) har bra effekt.

Läkemedelsbehandling

Vid läkemedelsbehandling av ångest rekommenderas i första hand så kallade SSRI-läkemedel (selektiva serotoninåterupptagshämmare), som ökar halten av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Läkemedlen används även mot depressioner. Också andra antidepressiva läkemedel kan användas vid behandling av ångestsjukdomar.

Bensodiazepiner (ångestdämpande läkemedel) ska helst undvikas, främst eftersom de kan ge upphov till läkemedelsberoende.

Psykologisk behandling

För ångestsjukdomarna finns effektiva psykologiska behandlingsmetoder, oftast baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT). Det vetenskapliga stödet för psykoterapi är starkt när det gäller panikångest, specifika fobier, social fobi, tvångssyndrom och posttraumatiskt stressyndrom. Stödet är något mindre starkt när det gäller generaliserat ångestsyndrom.

I följande avsnitt anges vilken läkemedelsbehandling eller psykologisk behandling som rekommenderas vid respektive ångestsjukdom:
Vid panikångest där flera attacker har följt varandra rekommenderas

Läkemedelsbehandling:

  • SSRI
  • Klomipramin (äldre antidepressivt läkemedel med annat verkningssätt)

Psykologisk behandling:

  • Kognitiv beteendeterapi (KBT)

Panikångest kan i de flesta fall behandlas effektivt. Läkemedelsbehandlingen blockerar panikattackerna och minskar rädslan för nya attacker (förväntansångest). När man har varit besvärsfri i några månader kan man i samråd med läkare försöka att långsamt minska dosen – på detta sätt minskar risken för utsättningsproblem eller återfall.

Genom kognitiv beteendeterapi tränar man på att hantera panikattackerna genom att gradvis utsätta sig för de situationer som man undvikit. KBT har en mer bestående effekt än läkemedel.

Vid social fobi som upplevs som besvärlig eller leder till stora inskränkningar i livet rekommenderas:

Läkemedelsbehandling:

  • SSRI
  • SNRI (läkemedel som ökar halten av både serotonin och noradrenalin)

Psykologisk behandling:

  • KBT enskilt eller i grupp

Läkemedel och KBT-behandling har båda bra effekt vid social fobi.

Specifika fobier behandlas bäst med kognitiv beteendeterapi. Behandlingen går ut på att gradvis utsätta sig för det som framkallar ångesten. Oftast får man ett mycket bra resultat av ett eller flera behandlingstillfällen, och resultaten kvarstår ofta efter lång tid.

Det finns inga läkemedel som har dokumenterad effekt vid specifika fobier.

Vid tvångssyndrom rekommenderas:

Läkemedelsbehandling:

  • SSRI
  • Klomipramin

Psykologisk behandling:

  • Beteendeterapi

Psykologisk behandling med i första hand beteendeterapi, har bra effekt vid tvångssyndrom, även om vissa besvär oftast kvarstår även efter behandlingens slut. Hos barn och ungdomar kan kombination av läkemedel (SSRI) och KBT ge förbättrad effekt.

Vid generaliserat ångestsyndrom rekommenderas:

Läkemedelsbehandling:

  • SSRI
  • SNRI (läkemedel som ökar halterna av både serotonin och noradrenalin)

Psykologisk behandling:

  • KBT

Effekten av SSRI och SNRI-läkemedel kommer långsamt. Ibland kan man därför i början av behandlingen lägga till ett ångestdämpande läkemedel av bensodiazepin-typ. Bensodiazepiner rekommenderas inte för längre behandling än några veckor, eftersom de annars kan ge upphov till läkemedelsberoende.
Pregabalin är ett nytt läkemedel som är godkänt för behandling av generaliserad ångest hos vuxna. Eftersom det ännu inte finns så stor erfarenhet av läkemedlet, och eftersom det kan ge ett stort antal biverkningar, är det inte ett förstahandsalternativ.

Vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) rekommenderas:

Läkemedelsbehandling:

  • SSRI

Psykologisk behandling:

  • KBT
  • EMDR (eye movement desensitization and reprocessing, en blandning av hypnos och beteendeterapi där man använder sig av rytmiska ögonrörelser vid behandlingen)

EMDR har effekt vid PTSD, även om ögonrörelserna i sig saknar betydelse. KBT i nära anslutning till den traumatiska händelsen kan minska uppkomsten av PTSD, däremot saknas vetenskapligt stöd för så kallad debriefing.

Vid separationsångest hos ungdomar rekommenderas kognitiv beteendeterapi (KBT). Behandlingen är effektiv och effekten kvarstår under lång tid. Flera SSRI-läkemedel har dokumenterad effekt vid separationsångest, men är inte godkända för sådan behandling.

Övriga ångesttillstånd

Rampfeber (antecipatorisk ångest) är ångest som kommer exempelvis när man ska hålla ett föredrag eller uppträda. För att dämpa symtomen, till exempel hjärtklappning, svettningar, darrhänthet, kan man ta en låg dos betablockerare – läkemedel som används mot högt blodtryck – någon timme i förväg. Man bör inte använda ångestdämpande läkemedel (bensodiazepiner) inför situationer som till exempel begravningar, eftersom läkemedlen kan orsaka trötthet/slöhet och tillfälliga minnesluckor.

Behandling av ångest under graviditet eller amning

Vid ångestsjukdom hos en gravid kvinna gör läkaren en bedömning av risken och nyttan av en läkemedelsbehandling, jämfört med om man avstår från att behandla. Vetenskapliga studier har visat att ångest hos modern kan ha negativa följder för fosterutvecklingen, som till exempel för tidig födsel och låg födelsevikt.
De flesta antidepressiva läkemedel har inte visats öka risken för allvarliga missbildningar hos barnet. Läkemedlet paroxetin är ett undantag, som kan ge en liten ökad risk för hjärtmissbildningar hos barnet. Det finns vetenskapliga studier som pekar mot att även läkemedlet klomipramin kan medföra en sådan risk.
Bland SSRI-preparaten är det fluoxetin som är säkrast dokumenterat att inte ge fosterskador.

Läkemedelsbehandling under den senare delen av graviditeten kan medföra kortvariga besvär hos det nyfödda barnet (1–2 veckor), såsom andningsbesvär, kramper, lågt blodsocker, ”skrikighet” och ät- och sömnproblem.

Bensodiazepiner bör undvikas under graviditet. Det är osäkert om läkemedlen har någon fosterskadande effekt, men behandling under de sista tre månaderna kan medföra besvär hos det nyfödda barnet, till exempel muskelslapphet, slöhet, dålig kontroll av kroppens temperaturreglering och dålig blodcirkulation.

Om bensodiazepiner ändå ska användas under graviditet, så är det bättre med sporadisk användning av kortverkande läkemedel, än mer regelbunden användning.

Överföringen av läkemedel till barnet via amning är oftast ett mindre problem än under graviditeten. Men det kan ändå förekomma negativa effekter, särskilt hos för tidigt födda barn och spädbarn under två månader, som har en långsammare nedbrytning av läkemedel.

Sannolikheten för att barn ska få biverkningar av antidepressiva läkemedel via bröstmjölken är liten. Amningens positiva effekter bedöms som större.
Vid mer regelbunden användning av bensodiazepiner bör man vara uppmärksam på biverkningar som muskelslapphet, slöhet och dålig sugförmåga hos det ammade barnet.

Biverkningar

För SSRI och SNRI är de vanligaste biverkningarna besvär från mag-tarmkanalen och huvudvärk. Besvären går oftast över efter en tids behandling. Bland biverkningar som kan kvarstå under hela behandlingstiden finns till exempel sänkt sexlust, svettningar och darrningar.

Äldre antidepressiva läkemedel, så kallade tricykliska antidepressiva läkemedel (TCA, bland annat klomipramin), kan bland annat ge muntorrhet, förstoppning, synrubbningar, trötthet och viktuppgång.

Den mest besvärande biverkningen av bensodiazepiner är toleransutveckling (högre och högre doser av läkemedlet krävs för att ge samma effekt) och beroende. En annan vanlig biverkning är trötthet, något som är viktigt att komma ihåg till exempel vid bilkörning. Andra biverkningar av bensodiazepiner är exempelvis koncentrationssvårigheter, yrsel och huvudvärk. Äldre patienter kan få försämrad muskelstyrka vilket ökar risken för fall.

Läkemedlet pregabalin har många vanliga biverkningar, till exempel förvirring, irritation, minskad sexdrift, impotens, yrsel, darrningar, viktuppgång och besvär från mag-tarmkanalen.

Behandling av barn och ungdomar med antidepressiva läkemedel

Det finns bara två SSRI-läkemedel som är godkända för behandling av barn och ungdomar med tvångssyndrom – fluvoxamin och sertralin.

Hos deprimerade ungdomar som behandlas med SSRI-läkemedel har man sett en ökad förekomst av självskadande beteende och självmordsbeteende. Ökningen är mycket liten i jämförelse med placebo (ungdomar som i läkemedelsstudier fått overksam tablett istället för läkemedel). Inga fullbordade självmord har rapporterats från dessa studier.

Barn och ungdomar som behandlas med SSRI-läkemedel ska även följas upp av läkare när det gäller könsutveckling och längdtillväxt.
SSRI-behandling av barn och ungdomar ska ordineras av läkare som är specialist på området.

När läkemedelsbehandlingen ska avslutas

Efter lång behandling med antidepressiva läkemedel kan man få så kallade utsättningsbesvär om medicineringen avbryts tvärt. Exempel på utsättningsbesvär är yrsel, huvudvärk, krypningar i kroppen och allmän sjukdomskänsla. Problemen kan ses redan efter någon dags glömd medicinering, inte bara i samband med planerat avbrott i behandlingen. Det är viktigt att komma ihåg att utsättningsbesvär inte betyder att de ursprungliga sjukdomsbesvären har kommit tillbaka.

För att minska risken för utsättningsbesvär trappas dosen ner långsamt, under flera veckor, innan medicineringen helt avbryts.

Antidepressiva läkemedel ger inte upphov till läkemedelsberoende. Det gör däremot bensodiazepiner, och efter längre tids användning krävs ofta en mycket långsam nedtrappning, ibland på psykiatrisk klinik eller beroendeklinik, för att undvika svåra abstinensbesvär.

 
 
 
Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@mpa.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies