Läkemedelsbehandling av ADHD

OBS! Användningsområdena för flera ADHD-läkemedel har ändrats sedan denna text skrevs och publicerades 2008. Ett expertmöte för att utarbeta en ny rekommendation är planerat att hållas under 2015. För gällande information om varje läkemedels användning, se respektive läkemedels produktresumé (SmPC). Läkemedelsfakta

 

ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder (Uppmärksamhetsstörning/Hyperaktivitet) och är störningar som är kopplade till ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet.

Att ha ADHD kan bland annat innebära att man

  • har svårt att kontrollera sina impulser och känslor (impulsivitet),
  • är hyperaktiv och har svårt att sitta still (hyperaktivitet),
  • väldigt lätt blir distraherad och har svårt att vara uppmärksam mer än korta stunder åt gången (ouppmärksamhet).

Olika personer kan ha olika former av ADHD, där störningar i uppmärksamheten, hyperaktiviteten och impulsiviteten är olika framträdande.

Många människor har liknande besvär och känslor från och till, men hos personer med ADHD är besvären så svåra att personerna har svårt att klara av många vardagssituationer (till exempel i hemmet, i skolan eller på arbetet). Se Faktaruta 1 för mer information om de kriterier som används för att bedöma om en person har ADHD.

Behandling

Alla personer med ADHD behöver inte behandlas med läkemedel. Läkemedelsbehandlingen ska vara en del i ett behandlingsprogram, då andra stödåtgärder visat sig vara otillräckliga. Det är viktigt med en noggrann utredning före behandlingen och att man bestämmer vilka mål man har för behandlingen.

Ritalin och Concerta är exempel på läkemedel som används vid ADHD. Båda läkemedlen innehåller den aktiva substansen metylfenidat. Ett annat läkemedel är Strattera, som innehåller den aktiva beståndsdelen atomoxetin.

Även amfetamin och dexamfetamin används i vissa fall för behandling av ADHD. Dessa läkemedel är inte godkända i Sverige utan kan skrivas ut av läkare efter särskilt tillstånd från Läkemedelsverket, så kallad ”licens”. 

Läkemedelsbehandling av barn

Störst erfarenhet finns för behandling med metylfenidat (Concerta, Ritalin) och därför rekommenderar Läkemedelsverket i första hand dessa läkemedel.

Atomoxetin (Strattera) kan vara förstahandsval under vissa omständigheter, såsom vid missbruk/risk för missbruk, vid svåra tics (ofrivilliga ryckningar) eller allvarlig sömnstörning. Atomoxetin har inte studerats lika mycket som metylfenidat.

Amfetaminläkemedlen (amfetamin, dexamfetamin) bör endast användas om de godkända läkemedlen inte ger tillräcklig effekt eller om de ger för besvärande biverkningar.  Amfetaminläkemedlen är inte godkända i Sverige och får endast skrivas ut efter särskilt tillstånd (licens) från Läkemedelsverket .

Läkemedelsverket rekommenderar inte att man kombinerar olika ADHD-läkemedel.

Läkaren ska regelbundet utvärdera läkemedelsbehandlingens effekt gentemot uppsatta mål. Det är viktigt med täta läkarkontakter vid behandlingens inledning, då dosen ska anpassas för att ge maximal effekt och så lite biverkningar som möjligt.

Läkaren ska också mäta och följa blodtryck och puls samt längd- och viktutveckling hos barn med jämna tidsintervaller.

De flesta studier som gjorts med metylfenidat och atomoxetin är korttidsstudier medan erfarenheten från behandling över lång tid är mer begränsad.

Den vanligaste orsaken till att läkemedelsbehandling vid ADHD avbryts är att läkemedlen inte ger tillräcklig effekt (cirka hälften av de barn som påbörjat medicinering för ADHD har avslutat den efter två år och efter fem år har andelen som fortfarande medicinerar minskat ytterligare). Biverkningar är mer sällan orsak till behandlingsavbrott.

Barn med ADHD som samtidigt är deprimerade och som behöver läkemedelsbehandling för sin depression samtidigt med läkemedelsbehandlingen mot ADHD bör i första hand få fluoxetin mot depressionen och metylfenidat mot ADHD. Alternativt kan man pröva att ge enbart atomoxetin. 

Omega-3 fettsyror ges ofta till barn med ADHD. Det finns endast ett fåtal vetenskapliga studier kring detta och man har hittills inte kunnat visa någon säkerställd effekt av behandlingen.

Läkemedelsbehandling av vuxna

I Sverige finns det inga läkemedel som är godkända för behandling av vuxna med ADHD.

Det finns korttidsstudier (upp till 2 månader) som visar positiv effekt av behandling med centralstimulerande läkemedel (metylfenidat/amfetamin) till vuxna personer med ADHD, som inte missbrukar alkohol- eller narkotika. Mest erfarenhet finns för metylfenidat. I USA är metylfenidat godkänt till vuxna.

Det finns även korttidsstudier på atomoxetin som visar positiv effekt vid behandling av vuxna patienter med ADHD. Även atomoxetin är i USA godkänt till vuxna patienter.

Bilkörning och ADHD hos vuxna

Det finns ett samband mellan ADHD och en försämrad förmåga att köra bil. Studier tyder på att personer med ADHD har en 2–4 gånger högre risk att råka ut för trafikolyckor än personer utan ADHD.

Vägverket har tagit fram speciella regler som gäller innehav av körkort för ADHD-patienter (se Vägverkets föreskrift VVFS 2008:158, länkad i högermarginalen).

Biverkningar

Metylfenidat och de båda amfetaminläkemedlen är så kallade centralstimulerande medel, som aktiverar hjärnan (verkar uppiggande). De vanligaste biverkningarna för metylfenidat är hos såväl barn som vuxna nedsatt aptit, sömnsvårigheter, huvudvärk, buksmärtor, muntorrhet och humörsvängningar.

Man vet inte säkert hur atomoxetin (Strattera) verkar, men man vet att det ökar mängden av signalsubstansen noradrenalin i hjärnan. De vanligaste biverkningarna av atomoxetin är nedsatt aptit och illamående samt huvudvärk (hos både barn och vuxna), yrsel, trötthet, magbiverkningar och humörsvängningar hos barn samt muntorrhet, sexuella biverkningar, förstoppning och sömnproblem hos vuxna.
 

 
 
 
Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala | 018-17 46 00 | registrator@mpa.se | Ytterligare kontaktinformation | Om cookies