Miljöriskbedömning av läkemedel

EUs regelverk styr Läkemedelsverkets arbete med läkemedel. Regelverket slår fast att när Läkemedelsverket gör en utredning av ett läkemedel ska vi bedöma varje risk som har att göra med hur läkemedlets kvalitet, säkerhet eller effekt kan påverka användarens hälsa eller folkhälsan. Vi ska också bedöma riskerna för oönskade miljöeffekter. Sedan görs en nytta/riskvärdering där läkemedlets positiva effekter vägs i förhållande till riskerna, men i den får vi enligt gällande EUregler för humanläkemedel inte väga in läkemedlets eventuella risker för miljön. En påvisad miljörisk kan därför aldrig resultera i ett nekat godkännande för humanläkemedel. För veterinära läkemedel är situationen en annan – där ska miljöpåverkan vägas in vid beslutet om godkännande. Det är läkemedelsföretaget som ansöker om att få sitt läkemedel godkänt för försäljning som ska bedöma läkemedlets eventuella miljörisker. Läkemedelsverket granskar sedan företagens miljöriskbedömningar.

Humanläkemedel – fokus på vattenmiljön

Miljöriskbedömningen för humanläkemedel innehåller en komplicerad vetenskaplig bedömning som görs stegvis på produktnivå enligt fastställda europeiska riktlinjer (EMEA/ CHMP/SWP/4447/00). Eftersom den största miljöexponeringen förväntas ske genom utsöndring av aktiv substans via urin och avföring som sedan spolas ned i toaletten fokuseras bedömningen till vattenmiljön. Till en början uppskattar företaget vilken halt av det aktiva ämnet i sin produkt som kan förväntas uppnås i ytvatten när produkten används i enlighet med produktresumén. Om denna halt understiger ett visst gränsvärde stannar bedömningen och man drar slutsatsen att användning av produkten inte förväntas påverka miljön. Om den uppskattade halten överstiger gränsvärdet måste man gå vidare och studera ämnets ekotoxikologiska egenskaper i vattenmiljön och bestämma den koncentration av ämnet som förväntas vara säker för de djur och växter som lever där. Man gör också en uppskattning av förväntad halt i grundvatten. Om den uppskattade halten i yt- eller grundvatten är större eller lika med den koncentration av ämnet som förväntas vara säker kan miljöpåverkan inte uteslutas. Man kan då gå vidare och förfina sin uppskattning av halten i ytvatten genom att använda sig av till exempel nedbrytbarhetsdata och datasimulering av vad som sker i ett reningsverk. Oftast leder detta till att man kan dra slutsatsen att användning av produkten inte leder till någon miljöpåverkan.

Ibland visar data att ämnet förväntas fördela sig till slam i reningsverk. Eftersom spridning av slammet på åkrar kan leda till exponering av jordlevande organismer måste man då även utföra ekotoxikologiska studier på jordlevande organismer. Om ämnet fördelar sig till sediment måste ekotoxikologiska studier på sedimentlevande organismer utföras. Med hjälp utav särskilda matematiska formler eller modeller beräknas den uppskattade halten även i jord och sediment och jämförs med den halt som förväntas vara säker för jord- respektive sedimentlevande organismer. Även här kan man gå vidare med förfining av beräkningar eller med mer avancerade studier för att utesluta eller slutligt identifiera en risk för miljöpåverkan.

Hårdare miljökrav på läkemedel för djur

Även när det gäller läkemedel till djur måste företaget göra en miljöriskbedömning. En stor skillnad jämfört med humanläkemedel är att för djurläkemedlen ska också miljörisken ingå i Läkemedelsverkets nytta/riskvärdering. Dessutom ska vi enligt EUs regelverk låta eventuella miljörisker påverka vårt beslut. Det är alltså möjligt att neka ett godkännande på grund av risk för miljöpåverkan. I praktiken har myndigheterna ännu inte sagt nej till en produkt av miljöskäl, däremot har vissa djurslag eller viktklasser uteslutits från behandling med vissa produkter på grund av risk för miljöpåverkan. Det har även inneburit att riskminskande åtgärder som reglerar hantering av gödsel och avfall skrivits in i produktresuméer och bipacksedlar. Även viss information om den aktiva substansens giftighet i olika typer av organismer kan ges i produktresumén om det bedöms vara nödvändigt. I likhet med humanläkemedel ska även en standardtext som informerar om hantering av överblivna läkemedel och avfall finnas.

Den vetenskapliga bedömningen är tekniskt mer komplicerad än för humanläkemedel och regleras i tre riktlinjer (CVMP/VICH/592/98, CVMP/VICH/790/03, EMEA/ CVMP/ERA/418282/2005-Rev.1). Bedömningen startar med en uppskattning av hur stor exponeringen i miljön kan bli. För produkter som endast ska användas till sällskapsdjur eller enstaka djur i en flock antar man att exponeringen i miljön kommer att bli så liten att någon miljöpåverkan inte är trolig och bedömningen avslutas därmed. För övriga produkter uppskattas koncentrationen i gödsel när produkten används i enlighet med produktresumén i de djurslag som ansökan omfattar. Vidare görs en beräkning av koncentrationen i jord efter spridning av gödsel alternativt vid betesgång. Man beräknar också hur höga halter som kan nå grundvatten via urlakning. Om satta gränsvärden överskrids går man vidare med nedbrytbarhets- och ekotoxikologiska studier i jordlevande och vattenlevande organismer. Även här gäller det att stegvis förfina sina beräkningar och/eller utföra mer komplexa studier tills man kan utesluta eller slutgiltigt identifiera en risk för miljöpåverkan.

Viss miljöinformation finns i EPAR

Det redovisas inga direkta miljödata i produktresumé/bipacksedel för humanläkemedel. Viss begränsad information kan finnas för djurläkemedel. För båda gäller att viss information även kan finnas i European Public Assessment Report, (EPAR) på EMEAs webbplats (www.emea.europa. eu). I dagsläget är informationen oftast begränsad till att man dragit slutsatsen att användning av produkten inte innebär/innebär en risk för miljöpåverkan. Graden av information varierar dock kraftigt mellan olika produkter och chansen att hitta ytterligare miljödata är störst för de nyaste produkterna. Inom en snar framtid kommer miljöinformationen i EPAR att förutom slutsatsen om en produkts risk för miljöpåverkan även innehålla de data som ligger till grund för slutsatsen enligt en fastställd mall.

Begränsad användbarhet i praktiken

Användbarheten av denna miljöinformation för att styra förskrivningen är dock begränsad. Den faktiska risken för miljöpåverkan styrs av den faktiska halten av ett ämne i yt-/ grundvatten, jord, sediment eller andra delar av miljön jämfört med den halt som förväntas vara säker för vatten-, jord- respektive sedimentlevande organismer. Den faktiska halten av ett ämne beror på den sammanlagda exponeringen ifrån användning av samtliga produkter som innehåller en viss aktiv substans. Miljöriskbedömningen vid godkännandet av en ny produkt utgår ifrån en schablonmässig uppskattning (1 % av befolkningen vid en given tidpunkt) av användningen av enbart den aktuella produkten. Om användningen av den aktiva substansen blir större genom en ökad användning av produkten, eller att fler produkter innehåller samma aktiva substans blir också risken för miljöpåverkan större. Det finns idag inte något regelverk som möjliggör att följa upp den faktiska användningen av aktiva substanser i syfte att uppdatera miljöriskbedömningarna. Läkemedelsverket för inte heller någon databas där man lätt kan hitta vilka data som finns tillgängliga för vilka aktiva substanser, vilket vore en förutsättning för att kunna göra sådana uppdateringar.

 I EU-direktiven sägs att läkemedelsföretaget ska studera läkemedlets eventuella miljöpåverkan och vid identifierade miljörisker genomföra åtgärder för att minska läkemedlets påverkan på miljön. Det går dock inte att kräva åtgärder som begränsar möjligheten att använda ett läkemedel. I regel handlar möjliga riskbegränsande åtgärder om hantering av överblivna läkemedel och avfall. I den mån riskbegränsande åtgärder föreslås så framgår detta i produktresumén och bipacksedeln. Oftast räcker den standardtext som skall finnas för alla läkemedel, men för vissa hormonläkemedel och plåster finns extra anvisningar.

Läkemedelsindustrins frivilliga miljöriskbedömningar som är baserade på aktuell svensk försäljningsstatistik och företagens miljödata finns tillgängliga på FASS.se. Viktigt att komma ihåg är att dessa data inte alltid är kompletta och i enlighet med gällande riktlinjer. Läkemedelsverket ingår i arbetsgruppen som utarbetar kriterier för det frivilliga svenska systemet, men är inte involverat i de enskilda bedömningarna.