Melatonin förskrivs på ett irrationellt sätt - på ej dokumenterade indikationer och i höga doser under lång tid, dvs i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Melatonin är ett hormon som utsöndras från corpus pineale huvudsakligen nattetid. Hormonet har stor betydelse för dygnsrytmen. Insöndringen kontrolleras av ett endogent rytmgenererande system som styrs bland annat av ljusförhållanden - mörker medför insöndring, medan ljus utsläcker insöndringen snabbt.
Förflyttning över flera tidszoner leder till att en persons dygnsrytm kommer i otakt med de lokala tidsförhållandena. Detta leder till vad som kallas jetlag. Tillförsel av melatonin några kvällar minskar besvären av jetlag, men fullständig besvärsfrihet uppnås ej.
Blinda personer som ej uppfattar ljus kan lida av en endogen dygnsrytm som är längre än 24 timmar. Detta leder till problem, eftersom dag så småningom blir till natt och tvärtom. En liten dos melatonin på kvällen kan medföra påtaglig förbättring av besvären.
Ovanstående användningsområden är någorlunda väldokumenterade. Däremot saknas kliniska studier som stöd för att behandla sömnproblem i allmänhet och depression med melatonin. Med tanke på den höga placeboeffekten vid behandling av dessa tillstånd går det inte att avgöra om ett medel har önskad effekt i ett enskilt fall, varför användningen måste bygga på goda vetenskapliga studier. Detta konstaterades i Information från Läkemedelsverket 1996:2 och gäller således fortfarande. Likaledes saknas stöd för att hormonet förlänger livet, förbättrar sexlivet m m.
Det sker en viss ex tempore-förskrivning av melatonin i Sverige, även om det sker en omfattande införsel från bland annat USA, där melatonin säljs receptfritt. För att få en uppfattning om förskrivningen genomfördes en receptinsamling avseende hela Sverige under sista kvartalet 1997.
Totalt expedierades 523 recept avseende 20-100 melatonintabletter à 0,5-50 mg till 480 patienter i alla åldrar.
Den högsta dygnsdosen var 75 mg. Tvåhundratjugoen läkare förskrev medlet melatonin. De flesta förskrev melatonin endast till enstaka patienter men sju förskrev till över tio patienter vardera. Majoriteten av förskrivande läkare var allmänmedicinare (78), allmänpsykiatriker (46), barnmedicinare (14) och neurologer (10).
En dos av 0,5-1,0 mg melatonin oralt ger plasmanivåer i samma storleksordning som de endogena nivåerna (L Wetterberg, personligt meddelande). Mot denna bakgrund är de förskrivna doserna anmärkningsvärt höga. De läkare som förskrev doser över 10 mg per dygn tillfrågades brevledes om på vilka indikationer de ordinerade melatonin. Indikationerna var bland annat sömnproblem, fibromyalgi och amalgamassocierad sjukdom, för vilka dokumenterad effekt av melatonin saknas. Vidare är långtidsbehandlingen anmärkningsvärd, eftersom endast blinda torde vara aktuella för kronisk medicinering med melatonin.
Är långtidsbehandling med melatonin farlig? Man bör tänka på att hittills är inget hormon känt som man kan tillföra i farmakologiska doser under lång tid utan problem. Det har hävdats att mycket stora engångsdoser av melatonin är helt atoxiska. Detta gäller även kortisol som ju inte är direkt biverkningsfritt vid långtidsbehandling med farmakologiska doser.
Biverkningar som har rapporterats i en frekvens om några procent är sömnrubbningar, depression och sexuella problem. Den fullständiga biverkningsbilden är dock okänd i avsaknad av adekvata studier.